hittade ett block som jag varit av med ett tag, och där hade jag skrivit en massa olika saker, bland annat de här två texterna:
31 maj 2010

Det är svårt att förklara vad jag känner för dig.
Du är snäll, charmig, du lyssnar och bryr sig.
Du är en otroligt bra vän.
Några av mina vänner tror att du vill  och kommer att såra mig.
Men det tror jag inte att du vill. 
Några av mina vänner säger att du inte är bra för mig, att jag förtjänar bättre.
Men jag vill inte ha någon annan!
Du är inte perfekt, men du är verkligen underbar!!
 

12 okt 2011

Inte bra att skada sig själv
inte bra att ha känslor
inte bra att känna...ingenting
inte bra att ha ont i halsen
inte bra att tycka om att skada sig själv
inte bra att fortfarande tänka på killen som är upptagen men tog ditt hjärta.
Inte bra att vara sjuk och missa massa skola
inte bra att vara för sjuk för att palla plugga
inte bra att frysa
inte bra att visa vad man känner, speciellt inte när man mår kass eller är kär.
Lärt sig av detta:
 - älskar man inte sig själv, lev med det
 - var svårflörtad
 - skadar man sig själv frivilligt, göm det!
 - klä dig varmt
 - bli aldrig sjuk!
 - mår du kass, göm eller ta konsekvenserna
 - Ta reda på vart du har folk

måste säga att texterna är väldigt varierande.. Men så kan det vara. Man förändras. Är med om bra och dåliga saker. Gråter och skrattar, ångrar och längtar tillbaka.. that's life. 
För tillfället har det kanske inte hänt så jättemycket som varit bra, och det har varit ganska många tårar.. Men förhoppningsvis lär jag mig något av detta ...

och kommer kanske med tiden att lyckas må bättre.

har precis klätt granen, lyssnat på julmusik och druckit glögg.

Jag blir helt glad av en del julmusik! typ All I want for Christmas is you, eller jul igen :D underbart!

Granen blev så fin, god damn! så ståtlig och fin, thihi nu är det bara snö och en påg i mitt liv som saknas, sen är jag superlycklig! 

Jag vet att jag egentligen inte ska använda detta som en dagbok, men detta måste jag berätta för detta räknas inte ritkigt som "onödig" information!

I söndags skulle jag och några vänner sätta upp en flagga på väggen på scouterna, och den väggen vart tydligen av cement eller ngt, och var SKITSVÅR att spika i.

Jag är inte jätteduktig på att spika men det har fungerat ändå.

 Fast en vän tog över iallafall och jag skulle precis flytta handen när han "hamrar" på mitt finger. säger bara AAAAAJ! 

Tyckte själv att jag var pjallig men fyfan vad ont det gjorde!
Hade jätteont igår också och kunde inte koncentrera mig i skolan för de enda som fanns i mina tankar var smärtan och bultandet från mitt finger och de slutade med att jag blev hämtad av mormor och fick vara där tills mamma slutat jobba..

Sen satt jag och grät på kvällen, delvis för att jag och mamma pratade om allvarliga saker, delvis för mitt finger gjorde så sjukt ont.

Imorse fick jag en tid hos läkaren och när jag kom dit så tittade och klämde han lite på mitt finger och sa att jag kan ha antingen fått en fraktur eller kross-skador i delen längst ut på ringfingret, och det kan man tyvärr inte göra någonting åt. men han lindade mitt finger för att "skydda" det.

 Förhoppningsvis går smärtan över om fyra veckor... och då kan mitt finger kanske vara bra igen..

Känns inte bra att bo hos mamma längre.. det var längesen jag kände mig hemma här. Detta funkar inte..

Vi bara bråkar hela tiden, och när vi inte bråkar eller diskuterar aggressivt så är det tyst... helt tyst.

Vi tittar knappt på varandra. Vi pratar inte med varandra längre, jag och mamma.. jag saknar det..

Jag har alltid haft en bild i huvudet som visar hur jag vill att det ska vara mellan mig och mamma, men så kommer det antagligen aldrig bli.

Jag vill ha en mamma som jag kan prata om allt med! Kunna vara öppen mot och verkligen släppa fram tankar och känslor... och verkligen känna att jag blir bemött på ett stöttande och kärleksfullt sätt.

Men så är det inte, för jag blir dömd. Så fort jag öppnar flabben så blir jag DÖMD!!

Jag verkar inte vara bra nog, aldrig!

Alltid är det något jag gör eller säger som kan ses som ovanligt/ speciellt och då är det fel, fel ,FEL!

T.ex Jag umgås med killar som är äldre än mig, och det är VÄÄÄÄÄÄLDIGT fel enligt min mamma. Hon tycker inte det är bra för mig för "de tänker inte som man ska när man är vuxen" .

Och hon förstår inte varför jag "dras" till äldre. För en dag så faller jag får någon av dom och då blir allt fel... 

suck!

...hm..ja mamma, varför tror du jag träffar äldre?

Kan det vara så att jag tycker de är lite mer mogna? Eller för att jag kan tas på allvar när jag säger något som jag tycker är viktigt? Eller kan det vara för att jag känner mig trygg?

Är det inte bättre att jag faller för en kille som är äldre och som jag känner mig trygg hos än att jag faller för en kille som du tycker är såååå omogen för att han t.ex dricker trots han inte har åldern inne?  Eller är en "gangster" som kommer att dra in mig i skit?

Min mamma hittar alltid fel i allt jag gör, och hos alla jag träffar, ALLA! 
Men innan hon går på mig och hackar på mig för att jag gör fel, pratar och umgås med fel personer så kanske hon ska ta sig en titt på vem HON träffar och umgås med...!

Jag är så trött på allt här nere.. Vill upp till pappa. Bort från all skit här...

Pappa har erbjudit mig och min syster boende uppe hos honom istället..

Och jag vill verkligen härifrån för jag orkar snart inte mer.

Jag vill ha ett tryggt hem där jag kan känna mig accepterad och respekterad för vem jag är.  Hade det inte varit för skolan så hade jag packat och dragit härifrån direkt, ingen tvekan om saken!

Mina vänner hade kanske hatat mitt val, men om vi är riktiga vänner så förstår de mig, och vi får  hålla kontakten ändå, även om det kommer vara över 70 mil mellan oss.

Jag vet inte hur mamma hade tagit det... Hon verkar inte speciellt intresserad av att ha mig här nu..

Antingen så hade hon mått bättre av att slippa allt vi gör som hon stör sig så OTROLIGT MYCKET på... att det är disk framme, att de spelas hög musik, väskor i hela hallen.. två miljoner skor precis innanför ytterdörren.. och hon kommer slippa att bli stressad och irriterad för att jag är en zombie på morgonen.. och hon slipper betala läger, och hon slipper lämna och hämta mig på scouterna... Antingen så mår hon bättre, eller så kommer hon må ännu värre för att hon kanske kommer känna att hon "förlorat" sina barn.. 

SCOUTERNA!! Jag kommer bli tvungen att sluta på scouterna..   

Men om jag och min lillasyster mår bättre av att bo uppe hos pappa .. så är jag beredd att offra det... 
 

Detta är så extremt jobbigt... jag vet inte vad jag ska göra.. vill inte såra någon.. Men när jag och min syster åker upp till pappa så får vi se hur vi trivs, så ser vi hur det blir då.
 

..Om pappa bara kunde flytta ner till Trelleborg igen så jag och min syster kunde flytta härifrån men fortfarande ha släkt, vänner, skola och intressen kvar.. 

att ändra på sitt utseende är kul!

Jag gillar det! Har en ganska varierande stil t.ex Och nu har jag färgat håret me! 

Det är så underhållande att se hur folk reagerar när de ser mig, speciellt idag! 

Hahah igår var jag sjukt nervös över vad de i skolan skulle tycka och tänka om mig, och om det skulle vara någon som skrattade eller gjorde narr av mig. Och det är faktiskt helt okej att vara nervös haha, jag menar, det är naturligt ju!  plus att färgen tog slut innan jag vart helt klar med håret så fick typ värsta paniken och bara försökte få de jag hade i håret redan att typ färga de andra med! Men det blev faktiskt helt okej, det är olika nyanser bara haha!

och jag har ju aldrig färgat hela mitt hår själv förut... jo! svart, och det är inte så svårt precis haha  

Jaja, när jag inte vill ha det såhär längre så ska jag bli readhead! ..eller det är planen iallafall hahaha .

Det blir kanske till jul, tror faktiskt det, med tanke på att mamma tror att hennes farmor kommer få hjärtattack när hon ser mig... Hon sa kanske det som ett skämt, men jag tog det ganska hårt faktiskt..
Vill inte förlora henne.. 

Aja, blir nog redhead till jul alltså, ska inte färga håret tills dess! kommer se ROLIG ut     

Några bilder på mig sen i somras fram tills nu:
 

    JULI 2011                         AUGUSTI 2011            OKTOBER2011

                         
    NOVEMBER-DECEMBER2011                                 6DECEMBER2011               

Det tog över min fritid. Det tog över mitt sätt att tänka, mitt sätt att leva och det styrde mitt mående. Då har det gått för långt. Jag såg inte vad som hände med mig. Det kändes ju helt normalt! Jag "visste" så mycket om folk. Folk uppdaterade så otroligt mycket och det var så intressant att läsa! Se hur smarta eller idiotiska folk var. Kunde sitta och skratta åt folk när de hade gjort eller skrivit något riktigt knasigt, men jag såg inte det sjuka med att jag satt mellan sex och tretton timmar framför datorn, och gjorde INGENTING! 

Jag såg så mycket som fick mig att må dåligt. Jag mådde så otroligt dåligt av Facebook, och ändå ville jag hela tiden kolla om någon uppdaterat sin status, kommenterat mina statusar, (JA, jag uppdaterade ofta!) osv. Facebook är nog det farligaste jag hållt på med, för det styrde mitt liv, min vardag och förändrade min relation till min familj och till mina vänner. Jag kunde säga  att jag inte kunde umgås eller inte orkade för jag ville inte gå ifrån datorn. Mamma kunde säga till mig med normalt tonläge på rösten, att jag skulle gå ifrån datorn, och jag bara snäste av henne eller sa "mm, snart klar". Det är SJUKT! 

Anledningen/anledningarna till varför jag tog bort mitt konto på Facebook:

Där finns ganska många om jag tänker efter, men just den dagen var speciell, och det fanns bara tre anledningar till varför jag tog bort det.

1. Jag mådde så otroligt dåligt över att en kille som jag tycker/tyckte extremt mycket om aldrig skrev till mig, fast han sa att han ville ha mig. Jag satt och hoppades, och väntade på att han skulle säga att han ville satsa på mig... men det blev aldrig så, och jag visste det innerst inne. Men jag ville inte att det skulle vara så..

2. Jag såg så mycket som jag blev irriterad på, typ

"gilla min bild/status så skriver jag hur snygg du är på en skala 1-10 "  

HALLÅ????!! ringer inga varningsklockor?! Det är ju detta som förstör folk! visst, det är frivilligt att gilla, men de kan ju faktiskt vara så att man är i extremt behov av att vara perfekt. Och det kan ta riktig skada om det går för långt! Usch, hemska facebook, det används på helt fel sätt nuförtiden av de flesta i min ålder... 
3. Folk sa att jag inte skulle klara det. Abstinensen skulle vara för stor och för jobbig för mitt psyke, och jag skulle aktivera mitt konto igen. Det handlade bara om dagar trodde de. De flesta trodde t.o.m att jag inte ens skulle göra det, att det bara var snack. 

När jag tagit bort mitt konto märkte jag att det inte var så många som märkte att jag var "borta", för det tog kanske en vecka innan folk reagera. Och det visar ju hur korkad jag var, för jag intalade ju mig själv att folk var intresserade av att veta vad jag gjorde, hur jag mådde osv.Några trodde jag hade tagit bort dom som vän.Det var många som blev typ chockade eller förvånade över att jag tagit bort mitt konto.

"varför har du tagit bort facebook?!!! skaffa det igen!" Det har jag fått höra x antal gånger.

Allt var lättare då tyckte de, för jag fanns alltid tillgänglig. Det var lätt att hålla kontakten.. Det är fortfarande lätt! jag har någonting som heter MOBILTELEFON! Jag är mer social och tillgänglig nu när jag INTE har Facebook, det är de som inte hör av sig bara! Vill man umgås för man faktiskt visa det, inte bara säga det.  Man tror att man har mer kontakt och är social när man har Facebook, men så är det inte. Se de utifrån! Tänk hur våra föräldrar ser på det! De tror väl att vi är dumma i huvudet som tror att vi är sociala när vi faktiskt bara sitter framför en skärm. Visst, man pratar med folk och kan ha jättekul, men det är ju MYCKET roligare att träffas! 

Idag vet jag att jag mår bättre av att inte ha Facebook. för jag hade ingen kontroll över det.  Jag kanske startar mitt konto igen någon gång i framtiden. Men absolut inte nu. Absolut inte denna veckan, förhoppningsvis inte ens detta året. Jag vill ha kontroll över det, och det kommer jag inte ha om jag går tillbaka nu. Idag har jag varit "fri" från Facebook i 21 dagar. Tror inte det var många som trodde jag skulle klara det. Inte ens de vänner som står mig nära.

Känns otroligt bra att jag känner mig själv bättre än vad andra gör.

Och det glädjer mig att jag fortfarande kan överraska folk,   jag klarar mig bättre än vad folk trott.

Töja gör ont. Skulle nog inte köpt en  8mm... Den ska i, så är de bara! 

  Men sen ska  jag fan inte töja mer.. fyfan..

Ville bara få de sagt liksom, så min lilla intresseklubb, som antecknar allt OTROLIGT viktigt jag säger, faktiskt hänger med i svängarna      Someone like you, ni vet den låten av Adele... Den är så sorglig.. den är bra, men man blir helt sadface.. usch, minnen minnen.. NÄ nu ska vi inte få sadface på riktigt!!   Ja.. vad har jag mer att säga.. inte så mycket faktiskt..
Börjar bli tomt på "tunga" tankar i huvudet, eller ja, inga värt att skriva om här..  

lite onödigare information nu, vaknade imorse och mådde riktigt illa... kände att jag behövde hosta men vågade inte för jag kände hur nära de var att jag kräkte.. åt ingenting, drack ett halvt glas vatten sen snabbt in o duscha och tvätta håret. efter det klä på sig fort satan och in i bilen. Sov i bilen, vilket jag inte brukar kunna på en så kort sträcka, har hänt typ tre ggr förut.

Åt frukost först vid halv fyra, korv med bröd på maxi, gott!

fast sen mådde jag mer illa..... + huvudvärk, gött! *suck*

När jag kom hem så decka jag i sängen och sov tills de va middag, Pizza, mmhm... 
sen tog jag några godisbitar , Stefans tips, och sen var jag inte sådär äckligt mätt längre, de kändes mycket bättre! AWESOME  Men de vart jättejobbigt att må sådär illa..  usch! 

Nu vet jag inte vad jag ska skriva... mer än att... jag saknar pappsen...  

...hahaha jaa, vad ska man säga. Jag har förändrats lite... thihi

Både positivt och negativt!
De negativa me att se ut som jag gjorde är att man oftast ger ett "deppigt" och mörkt intryck på folk som inte känner mig. Och de kan göra att de inte ville snacka med mig, just för att jag verka så depp. Och jag förstår! Det är klart man inte pallar att umgås med en person som ser helt sönder ut.. hahah men så var de ju faktiskt inte! iallafall inte hela tiden..... hm..   

Det positiva med att se ut som jag gjorde är att de som snacka med mig och lyssnade på mig faktiskt inte gick efter utseende, utan de ville lära känna mig och veta vem jag var! Och det är ju superduperpositivt!!  

IALLAFALL 

Detta har jag tänkt mig.... eller ja, jag funderar ju fortfarande.. well well.
Först ska jag färga mitt hår ljusare( ljust ljust ljust), och ha fina slingor i de,

typ rosa, lila, blå, grön eller nån annan färg,  yaaay!  Efter det blir jag read head!! Hell yeah! och sen, när jag tröttnat på det, så kör vi på brunt, för de va ett tag sen!! och sen blir de väl back to black eller blond , hehe, välplanerade tankar här ja !  
FAST... alla mina pengar kommer ju gå åt... hårfärg..