Helt lost på dagarna.. som vanligt haha! 

Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. 
Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara medicinerad - gravid eller ej. 
Det är klart att jag KAN vara medicinfri från jag tar ut spiralen fram tills jag gått halva graviditeten. Men man kan ju inte garantera att jag blir gravid så snabbt so mjag blev med Elize. Det kan ju ta månader.. år.. och att vara medicinfri så länge är en risk för mig. 
Mina anfall är inte stora eller speciellt allvarliga. Men det är ju allt runtomkring. Det är ju en både fysisk och psykisk risk. Jag kan slå mig, men jag är ju också helt chanslös mot människor runtomkring mig. Ska man behöva tänka så? nej. Men visst finns det människor till allt. 
Och om jag har Elize med mig och får ett anfall.. vad händer då??
Sitter hon säkert i vagnen är det väl en greh, men om vi är ute och hon inte sitter i vagnen. Jag tror inte att hon stannar hos mig bara för att jag får ett anfall. Hon kanske gör det, men hon kanske INTE gör det. 
Hon kan skada sig, försvinna.. vad som. Kan jag ha det på mitt samvete? nej. 
Sen är det stor risk att det blir ett missfall, eller en spontan abort som min läkare säger, oavsett hur långt gången jag är. 

Jag ligger dessutom så lågt i "skalan". Man ska ha mellan 12 och 56. Jag ligger på 18 vilket är jättebra eftersom jag ligger lågt men ändå är anfallsfri. 
På mitt EEG 2013 visade jag epileptisk aktivitet i båda hjärnhalvorna och detta är också en av anledningarna till att jag inte tänker sluta.

Hej förresten! 
Ledig idag och fint väder så idag blev det cykeln ner till stan och träffa mommo. Elize tycker om när vi cyklar. Hon är alltid så tyst och när jag slänger en snabb blick bak på henne så sitter hon avslappnat och tittar på allt vi cyklar förbi. 
När vi mötte min mamma - mommo - så såg Elize så stolt ut haha!! Typ " titta mommo, vi cyklar!!"

Vi tog en sväng i leksaksaffären, men Elize ville inte ha någonting haha! Hon tycker däremot att det är jättekul att gå därinne, titta, känna och klämma. Hon ser så lycklig ut. Det där leendet är värt mer än alla pengar i världen...

.. Jag går i tankarna på att utbild mig. Är så fruktansvärt trött på dessa jobb där man har skit-tider, dålig lön och absolut ingen säkerhet överhuvudtaget! Tim-, säsong-, periodsanställningar... det är skit. 
Jag vill ha en utbildning. En chans till ett bra jobb. Ett vanligt jobb. 
Jag tror jag vet vad jag vill. Det känns rätt. Men det är ingenting jag vill berätta mer om förrän jag är säker på att jag kan, och hur jag tar mig dit. Vad som krävs. Men jag tror det kan bli bra. Tanken skrämmer inte mig, trots att det kräver att jag ska sätta mig i skolbänken igen.
Min tanke är att börja plugga så snart jag kan, ta en paus om det skulle vara så att jag inte blir färdig innan barn nr2 kommer, och sedan avsluta såfort jag kan/ det passar. 
Vem vet, jag kanske kan plugga hela graviditeten och fortsätta även efter förlossningen. Eller så funkar det inte alls och då får man ju anpassa sig efter det. 
Men det viktiga är att jag har en plan. 
Jag är snart 27, vilket betyder att jag snart är 30 och det är ABSOLUT dags att ta reda på vad jag vill göra 35-40 år framöver. 
Jag tror jag vet det nu. äntligen!