"När man inte kan sjunka lägre i samhällets rankning, och inte heller i

sitt eget mående, så visste jag att det var dags.

Dags att kämpa och komma på fötter igen.

Jag levde i en bubbla av ständigt mörker, där var dag blev densamma,

och anledningen att jag inte slog mig loss var för att det kändes som att det var just där jag hörde hemma.

Det var det jag förtjänade.
Var dag var som en kamp emot mig själv. Mot mitt eget mående och självförtroende.

Min värld var grå, och det som en gång gett mig ett leende på läpparna och värme åt

min själ lades inte märke till längre.

Jag har enda sedan jag var barn haft svårt för att komma till ro om kvällarna och

ännu svårare att ta mig upp tidigt på morgonen. Snoozeknappen var det bästa jag visste och ibland började

jag undra om mina föräldrar snart skulle hata mig.

Dygnet vändes totalt, jag åt dåligt och när jag väl åt så tryckte jag i mig skräpmat.

Hade det funnits så hade jag haft ett stamkundskort på McDonalds.
Jag mådde sämre och sämre för var dag som gick,

och jag föll tillbaka till att självskada."

Hej!
Det var ett bra tag sedan jag skrev här.. Förlåt!

Det har vart mycket i livet - både positivt och negativt.

Sist jag skrev hade jag varit och tagit stickprov. Det är nästan ett år sedan haha..

Det gick inte så bra kan man väl säga!

Min läkare från vårdcentralen ringde och jag missade samtalet.

I röstbrevlådan hade han lämnat ett meddelande som löd ungefär såhär:

" hej Johanna, det är ---- från ---s vårdcentral. jag har försökt nå dig utan resultat,

men dina resultat från stickprovet har kommit och de har

inte tagit tillräckligt resultatet mest bestod av blod, men vi tror inte att det är något.

Har du några frågor eller får besvär så är du välkommen

att ringa eller besöka vårdcentralen igen. Hej!"

... Suck. Vad säger man?
Jag har en knöl på halsen och de TROR inte att det är något...

Jag ringde upp och fick en tid. Lika nervös var jag under detta läkarbesöket.

Men när de tryckte sådär förjävla hårt igen för att "känna knölen" så sa hon att det inte gick och kunde

nästan slå vad om att jag skulle bli förkyld inom några dagar. Hon kände en svullnad i halsen.

Så jag gick därifrån utan att ha blivit stucken, och två dagar senare vart jag dunderförkyld...

Jag var välkommen tillbaka och skulle bara ringa ett nummer så skulle jag få en ny tid.

Jag har ännu inte ringt.. Jag har fegat ur... Usch det gör SÅ ont..

Men är den kvar till sommaren så ringer jag igen.

Kortfattat på vad som har hänt sedan sist jag skev:

- har fått hund! ❤️
- Haft jobb som jag blev så otroligt nedtryckt på, pga att jag lider av psykiskt ohälsa.
- Tagit modet till mig och börjat på vuxenutbildningen för att läsa upp betyg.
- Börjat med körkortet
- Börjat skriva en bok

Mer info om allt kommer i framtida blogginlägg.

Åh! Jag har saknat detta!

Jag har saknat er! ❤️