Var jättedeppig igår, vilket ledde till att jag sov väldigt dåligt inatt..

..och som alla förstår så ledde det till att min dag var allmänt seg, deppig, ja... jobbig helt enkelt.

Idrott sista lektionen och mitt låga blodtryck gillade inte att jag gjorde armhävningar och därefter reste mig väldigt fort och började springa, så jag blev svimfärdig... men jag fick hjälp av fina vänner och många i klassen kom fram och fråga hur jag mådde och vad som hände - kändes bra att de verkar bry sej!

 Det var allt om min måndag!

Jag mår väldigt dåligt för tillfället... jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller..

Pappa säger åt mig att försöka tänka på annat, men det är inte så lätt - speciellt inte på kvällarna..

Har drömt mardrömmar flera nätter och vaknat vid 3-5 tiden...

Har svårt att koncentrera mig i skolan.. där är så mycket annat som snurrar i mitt huvud.. 

..för att inte snacka om kärlek.. fyfan. så trött på allt skit och mög. 

hatar mesiga killar...  

hahah måste vara jobbigt att vara kille och inte ha balls...  

varför faller man för en kille som är upptagen?...

- snäll

-rolig

-charmig

-trevlig

-ger ifrån sig trygghet

-snygg!

-lång

-smal

-han visar intresse för mig

- han har DET - de där man aldrig kan säga riktigt vad de är..

   där är några anledningar till varför jag  faller för en kille som är upptagen... jä*la skit....

Skolan.... den är sådär. Nu har jag ju svårt att koncentrera mig och då blir allt mycket svårare..

Men min klass är bra och jag gillar de flesta lärarna vi har. 

NU: lägga med i ett varmt bad och lyssna på Skrillex och annat härligt, och efter det - plugga. 

Det kommer gå bra - just because I'm awesome   

Är det något du undrar så är det bara till att fråga, du kan ju vara anonym och du vill det!   

Tårar fyller ögonen och gör allt suddigt..

man känner sig orolig och har svårt att koncentrera sig..

..hungern har försvunnit och tanken på mat får en att må illa.. 

Kommer det någonsin bli han och jag?

Jag vill ju verkligen..

Men kommer det fungera?

Vill han samma som jag?

Vad vill JAG?!

långt långt inne i huvudet så tänker man att man kanske borde försöka gå vidare..

men känslorna för personen är för starka.. och man fortsätter hoppas..

känslorna är för starka för att vilja släppa taget. Man vill inte släppa taget om den som

finns i ens tankar typ alltid.

Man fortsätter att undra.. fundera.. må dåligt.. och man kommer ingenstans..

..Jag vill inte vara för på. Men att inte få svar på någonting är så extremt frustrerande..

Att skada mig själv är inget jag tänker på- jag vill inte gå tillbaka och leva i den mörka onda cirkeln.

Ibland blir jag sjukt sugen på att gå ut och ta en cigg me en kompis, och bara snacka om allt mellan himmel och jord- men jag ska inte röka!

jag vill inte röka....

Jag är totalt kluven i mina tankar och jag vill egentligen inte prata om det med någon- face to face alltså.

...Men jag tror att jag någon gång kommer öppna mig för någon stackare... 

Jag borde kanske ta kontakt med BUP igen, men jag vill inte.. Jag pallar inte med de..
Den jag gick till innan blev förflyttad och då lades mitt "fall" ner.. Och jag orkar inte gå till någon ny..

Jag vill inte öppna mig för någon random människa - men ännu mindre för någon jag känner..

..Det känns meningslöst, allting!

Vad lever jag för egentligen..? Jag har inte en jävla aning.. 

TILL ER SOM FÖLJER MIN BLOGG:

..Förlåt att jag inte skrivit på länge, men jag har vart iväg en massa och har heller inte haft någonting att skriva om.. Och detta var kanske inte heller så mycket att läsa.. men jag var tvungen att skriva av mig..

...lika bra att berätta.. känns inte som någon fattar.. 

...här kan jag iallafall skriva allt jag känner utan att tappa bort mig eller säga "skitsamma" om någon inte fattar.

Jag tycker om en kille.. väldigt mycket.

Jag tänker på den här killen så jävla ofta! 

Att glömma honom går inte... Och jag vill inte glömma honom heller!
han är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar.. 

..Jag är så rädd att han ska försvinna ifrån mig.. 

Han är den jag vill vara med.. ingen annan...

...Han har fått mig att ändras... på ett positivt sätt.

Jag har varit den som flörtade med asmånga och verkade antagligen jävligt vilsen...eller slampig. 

...I helgen var där en kille som började ta på mig..

om detta hänt innan så hade jag antagligen uppmuntrat honom till att fortsätta.. men jag mådde extremt dåligt av det och ville bara försvinna därifrån!

Det enda jag tänkte var:

"detta känns inte bra, jag vill inte detta! jag vet vem jag vill ha och det är inte denna killen!!"

det enda jag kände var "nu kommer jag förlora killen jag vill ha"

...Det känns underbart men samtidigt jättejobbigt att det är honom jag vill ha, och bara honom..

jag mår så otroligt bra av att vara nära honom... och han är så fin... Kan knappt sluta titta på honom  

..vi träffas så sällan..det är skitjobbigt.. jag saknar ju honom..  
...Jag brukar dagdrömma om honom.. fantiserar jättemycket om honom..

allt jag vill säga till honom och allt jag vill göra med honom.. allt de finns i mitt huvud

..och mina fantasier och tankar ger mig fjärillar i magen...   

...det finns så mycket jag vill säga till honom.. men jag vågar inte.. jag är rädd att han inte känner likadant för mig.. Jag vet inte vad jag ska göra...Jag vet inte vad han känner ju... 

det känns helt konstigt att berätta detta....men han får mig att känna mig attraktiv.. 
Hur kan en person få en att må så bra? helt sjukt... och jag älskar det! 

Jag är beredd att satsa på oss...för jag vill verkligen detta....

jag vill höra honom säga att han tycker om mig.. jag vill känna hans närhet.. jag vill höra honom säga att han saknar mig.. vill få en massa underbara pussar av honom.. det gör mig knäsvag...

jag vill få fler gulliga sms av  honom..sånna som får mig att le och må så himla bra... 

bara att se att han skickat sms till mig får mig att le.. 
jag vill somna och vakna med honom bredvid mig.. känna hur han omfamnar mig och ger mig trygghet..
jag vill få hålla hans hand, sitta i hans famn, kolla film och mysa massor... höra hans hjärtslag..känna värmen från hans kropp som är så grymt fin!  Jag vill att han ser mig som sin flickvän...  Jag vill vara tillsammans med honom!

känns som detta inlägget är extremt osammanhängande..

men nu har jag berättat vad jag verkligen känner....   

You the one that I dream about all day 

You the one that I think about always 

You are the one so I make sure I behave! 

My love is your love, your love is my love 

Baby, I love you, I need you here 

Give me all the time 

Baby we meant to be 

You got me, smiling all the time 

Cause you know how to give me that 

You know how to pull me back 

When I go runnin', runnin' 

Tryin' to get away from loving ya 

You know how to love me hard 

I won't lie, I'm falling hard 

Yep, I'm falling for ya but there's nothin wrong with that 

You the one that I dream about all day 

You the one that I think about always 

You are the one so I make sure I behave! 

My love is your love, your love is my love 

You the one that I dream about all day 

You the one that I think about always 

You are the one so I make sure I behave! 

My love is your love, your love is mine 

Baby come, tear me now, hold me now 

Make me come alive 

You got the sweetest touch 

I'm so happy, you came in my life 

Cause you know how to give me that 

You know how to pull me back 

When I go runnin', runnin' 

Tryin' to get away from loving ya 

You know how to love me hard 

I won't lie, I'm falling hard 

Yep, I'm falling for ya but there's nothin wrong with that 

You the one that I dream about all day 

You the one that I think about always 

You are the one so I make sure I behave! 

My love is your love, your love is my love 

You the one that I dream about all day 

You the one that I think about always 

You are the one so I make sure I behave! 

My love is your love, your love is mine 

And Yes I'm kinda crazy, 

That's what happens baby, 

When you put it down 

You should've give it to me 

Good like that, 

Should've hit it like that, 

Had me yellin' like that 

Didn't know you would've had me coming back 

You the one that I'm feeling 

You the one that I'm loving 

Ain't no other, that's like you 

No there's just one, one, one 

No baby just one, one 

I bet you wanna know 

You the one that I dream about all day 

You the one that I think about always 

You are the one so I make sure I behave! 

My love is your love, your love is my love 

Hittade min gamla dagbok igår... jag vart väldigt... ledsen vid många tillfällen.. Ganska hatisk faktiskt.. 

Denna veckan har inte börjat bra.. känner att jag behöver kärlek, men det är ingenting jag pratar om. 

Sånt kan man inte kräva av andra..det bara kommer liksom. 

vill inte att kärleken...värmen..närheten jag får ska kännas påtvingad och falsk. då vill jag ha det som det är nu. 

Saknar sommaren 2011.. då jag var så busig.. det var mys...

Då hade jag fjärillar i magen...ett leende på läpparna och fullt med positiva tankar i mitt huvud..     

Nu känner jag bara saknad efter de där.. och jag saknar solens värme,

shit vad det hade vart skönt att gå ut och lägga sig och steka i solen.. mmhm nice nice! 

Åh vad jag vill ha sommar!! och kärlek.. var är du?! jag vill ha dig.. 

..jag vet vart min kärlek är... inte så långt bort som det känns.. 

åh vad jag vill ha honom... Gud vad jobbigt detta är på något sätt..

blev plötsligt väldigt sadface.. hm... jobbigt....     

Nu vill jag bara krypa upp i hans famn och höra hans hjärta slå.. 

hm.. vad ska jag nu skriva då.. finns väl inte så mycket mer i mitt huvud.. inga tyngre tankar precis...

Jo..en sak kanske... det kanske inte ses som "tyngre" men det är en tanke iallafall..

- ungefär 50 barn/ungdomar tar livet av sig i Sverige vart år... det är nästan ett självmord i veckan...

VAD UTSATTES DE FÖR? VAD FAN HÄNDER MED VÄRLDEN??

Ska det verkligen gå så långt att barn och ungdomar begår självmord?!

Världen är sjuk och det finns så mycket jag hatar i detta jävla samhället! 

Hur fan kan man vara så jävla dum i huvudet att man mobbar någon annan?! 
"det var bara på skoj"... VAD FAN ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA KUL MED ATT SKADA EN ANNAN MÄNNISKA?!!

...Och vad är de för sjuka föräldrar som skadar sina barn både psykiskt och fysiskt?! ...Vad fan har dom gjort för att förtjäna det?? Man kan fan aldrig förtjäna att bli skadad så tänk om! Att må dåligt och vara stressad, deprimerad osv osv, det är en sak.. men att ta ut det över sitt/sina barn.. det är så jävla fel!!

Finns hjälp man kan få om man har problem... och man har stooooora problem och borde verkligen söka hjälp om man tar ut sin ilska över sina oskyldiga barn. 

...Det kvittar hur jävla trotsigt ett barn är - MAN FÅR ALDRIG TA TILL MED VÅLD! 

..jag vet inte vad som är värst - och jag vet inte om det finns något som är värst..

..för jag tycker allt är illa... riktigt jävla illa!  

Det finns så många som mår dåligt... och där finns säkert miljontals olika anledningar till varför alla de som mår dåligt mår som de gör...

Jag förstår inte varför folk inte bara kan... behandla andra som de själv vill bli behandlade...

jag blir så trött på allt jag ser och hör att jag bara vill låsa in mig på rummet och slå sönder något..

Även om det säkert finns jättemånga som gör vad de kan för att hjälpa andra till ett bättre liv... så känns de som att det går för långsamt...!

Ganska tydligt att många blundar för problemen, med tanke på att ungefär 50 ungdomar begår självmord vart år.. 

Det måste väl för fan vara någon som ser om någon annan t.ex blir mobbad?! ..någon som sitter själv i matsalen?..eller på rasterna?..  någon som alltid eller ofta sitter/ går ensam med lurar i öronen... för fan folket!!
Att hälsa och le mot personer man inte känner  kan göra någon annans dag!

Man har inte en jävla aning om vad de går igenom, men om du hälsar...

Då vet de kanske att de inte är osynliga iaf.

Jag har kompisar som halvt snear mig och tycker jag beter mig konstigt för att jag hälsar på folk jag inte känner, men själv tycker jag att det känns bra! Jag möter andra med respekt och ser dom som medmänniskor. 
Jag vill inte att någon annan ska må dåligt, och kan mitt hälsande få någon annan att må åtminstone lite bättre så är jag nöjd- då har jag iallafall gjort något för någon annan. 
Det är iförsig väldigt väldigt lite, men det kanske kan betyda väldigt mycket för någon.

Här är början av en text ur min dagbok...
   

Idag är det lördag och just nu sitter alla och äter frukost. Nice med lite mat i magen efter massa filmer och för lite sömn.  

Jag är i Bjärred på något som kallas videomara.

För er som inte vet vad "videomara" är för något:

Videomaraton, även kallat videomara är en typ av evenegemang, där man ses en helg och endast umgås, spelar spel, myser och framförallt kollar massor av film såklart!   

Videomaran har börjat bra! Samlades kl 18 vid våran scoutgård! Sen kör vi till en mack, där köper jag Ben&Jerry's, gott!! men god damn vad dyrt det är! 27 kr för lite glass!   

Sen körde vi till McDonalds och där köpte jag en cheeseburgare, så fet jag är hehe..

nää man får unna sig något gott ibland...ofta.. NÄR MAN VILL! ^^  

Gott var det iallafall! 

Efter det körde vi till scoutgården i Bjärred - FRAMME och vi anmäler oss  

Efter det har det varit film, spel, massa snack, mer film och...ännu mer film!

När klockan var 8.20 klädde jag av mig och la mig i min kalla sovsäck.. extremt skönt var det!  

klockan 9 vibrerade min telefon... seeeegt! Andreas "ville bara väcka oss".. suck*

Upp och klä på sig.. kaaaallt i rummet pga att fönstret vart öppet hela tiden.. 

Ner och kastade mig på Andreas luftmadrass...skönt.. sen bytade jag och Karolina om.. efter det- Frukost!

och nu.. är vi tillbaka i nutid haha ! 

känns ganska nice att bara kolla film och ha en grymt chill helg...fast samtidigt..

liiiite för mycket att det är hela helgen, hade räckt med fredag till lördag... tycker jag ^^

Menmen, det blir nog superduperbra detta! 

så trött på folk som är för fega för att anmäla när det vet om att det som sker i ett hem inte är rätt. 

kränkningar, slag, sparkar, övergrepp, listan kan göras lång...tyvärr.

Förstår att det kan vara svårt att veta hur man ska göra.. Men prata med personen som blir utsatt, fråga hur denna känner och tänker.

Jag tror att de som blir utsatta på något sätt ser det som att de är deras eget fel att de blir utsatta.

De har kanske fått höra att det förtjänar det, och de har kanske gått så långt att de tror på det själv. 

Om du vill vara öppen och ärlig mot den utsatta, och berättar vad du tänker

- att du vill anmäla-

och får den utsatta att förstå hur fel det är att bli behandlad så...

så kanske han / hon går med på att du anmäler.

Men vad gör man om den utsatta säger att man inte ska anmäla det?

Lyssnar man på den utsatta och låter det vara? 

Eller anmäler man ändå?

Tänk efter... vill du att personen som blir utsatt för något ska bo kvar och leva så?

Är det på bättringsväg i hemmet? verkar det ha lugnat ner sig?

Hur mår den utsatta?
Mår han / hon bättre eller sämre? vad är orsakerna till det? 

Det finns så mycket man måste tänka igenom innan man gör en anmälan.

Och personligen (som alltid när jag skriver) så tycker jag inte att man ska anmäla om man inte

har bevis på att det är värt att anmäla. Rykten är oftast inte sanna, så prata med personen som det 

gäller. Ha lite att gå på - ju mer du vet om den hemska sanningen, desto mer kan du hjälpa den utsatta till

ett bättre liv. 

...Man ska absolut inte blunda!! Var istället extra uppmärksam!

Den utsatta kan behöva hjälp när du minst anar det- det kan handla om att "bara" få en kram.
 

Här kommer en grymt bra men sorglig musikvideo.. de föll tårar när jag såg den.. usch och fy!

Ta hand om varandra! och lyssna på er hjärna och följ erat hjärta!   

Nu ska jag ut till min lilla kanin, Ozzy! Sen blir det matte.. usch så tråk men de måste göras, KRAM!

Back to school... Ganska skönt faktiskt!

Fick reda på mitt matteprovsresultat idag, NICE! fick ett D, vilket varken jag eller min mattelärare trodde jag skulle få... haha btw, Idag sa min mattelärare att vi inte var speciellt intelligenta, men vi var flitiga.

hm.. var det en..komplimang? Tar det som en faktiskt ;3
Fick oxå ett sånt där överbeskyddande samtal av en vän idag i skolan.

..Att jag kanske inte borde lägga ut lättklädda bilder för då är det större risk att jag kan råka illa ut..och det vill dom ju inte. 

förståeligt- ja

störigt - ja

skrattretande- oh yes!

Man kanske borde kolla vad man själv lagt ut för bilder och skrivit för texter innan man börjar "skydda" andra..?

Jag vet att det finns några som faktiskt finns för mig, på riktigt! 

Men det är svårt att ta det på rätt sätt när man får höra att man gör fel val.

jag förstår att folk som känner mig reagerar på att jag börjar lägga ut bilder på mig själv där man ser mer än mitt face, för det har jag inte gjort innan. 

Anledningen? För jag hatade min kropp. Jag såg mig själv som ful, fet och allmänt äcklig.

Jag hatade min kropp och fick sjuka tankar- tvångstankar- att jag var tvungen att väga mig när jag gick upp,

var gång jag ätit, och innan jag skulle lägga mig...

När siffrorna ändrades och blev negativa

(alltså när jag gått upp i vikt)

så kände jag mig tvungen till att gå ner, och fort skulle det gå!

 Ett tag skrev jag till och med ner vad jag vägde,

vilket resulterade till att jag hade en lång lista över hur min vikt såg ut under flera dagar..

Jag har fortfarande dessa tankar, de finns där inne någonstans, och dyker upp lite då och då,

som en objuden gäst.. Inte alltid så positivt med objudna gäster..

Idag satt jag och en kompis

(vi kan kalla henne sötis-för hon är en riktig godsak!)

på McDonalds och käkade Happy Meal. Vi pratade om allt möjligt!

Killar, familjen, skolan, problem som finns typ överallt, osv! 

Plötsligt fick jag den där obehagliga och jobbiga känslan.. den känslan man får när man ångrar sig..

jag ångrar att jag åt.. Jag ville inte äta.

Jag ville spola tillbaka tiden och hindra mig själv från att handla skräp, och istället bara dricka vatten!

..Jag berättade detta för Sötis och hon sa att så känner hon också,

men det är bara till att tänka på det positiva, man får unna sig något gott ibland

och vi hade ju extremt trevligt! Och hon hade rätt, men jag kände ändå ånger.. 

jag kan känna att jag inte borde äta, men sen gör jag det ändå, fast jag vet att jag kommer ångra det..

Men det gör nog inte så mycket. Så länge jag inte går upp för mycket i vikt.

Nu bjuder lillasyster på cupcake, och det säger jag aldrig nej till, och cupcakes är bäst och det känns aldrig fel att äta en sådan finfin liten bakelse.

Imorgon, ska jag tänka mer på vad jag stoppar i mig, och sen, på kvällen, ska jag baka fina cupcakes och unna mig en liten sötsak! Jag måste ju inviga min cupcakeform och använda min cupcakebok som jag fick av min mamma, kärlek till det!

Nu ska jag kila in i duschen, natti natti till er, och tack för ni läser min blogg <3