Sååå.. 13.45 är det dags för vårdcentralen.
Natten var fruktansvärd och jag står inte ut längre. Jag måste få reda på vad som är fel på mig, så jag kan få någon slags smärtstillande för min hals. Jag kan inte sova mer än 30-60 min åt gången, sen vaknar jag av att jag har så (ursäkta) JÄVLA ont.
Jag får inte gjort ett skit om dagarna, för ingenting hjälper så jag kan slappna av. Jag undviker att gå med ina så mycket jag kan. Jag älskar Ina, och vill ju såklart att hon ska komma ut på sina promenader, men jag är verkligen helt slut när jag kommer hem, och halsen gör ännu mer ont. Så det känns som jag är tillbaka på ruta ett efter en promenad. Då kanske ni kan förstå hur tacksam jag är över att jag har nära & kära som ställer upp, ofta utan att jag ens behöver fråga.

Jag saknar mitt ?friska? liv.. jag saknar min vardag, även om den inte är den bästa precis. Men jag har många guldkorn i vardagen som gör allt så himla mycket lättare. Fika med kompisar, mina möten, de få timmarna jag jobbar.. psykologen.. allt det gör skillnad för mig. Jättestor skillnad.
Skulle egentligen haft möte med psykologen idag men det gick ju inte eftersom jag är dålig. Så nu finns där en risk att jag måste betala för att jag inte kommer dit. Hon i receptionen sa att hon kommer låta min psykolog bestämma om jag ska få hem en faktura eller inte.. jag hoppas såklart att han har överseende denna gången och låter mig slippa betala.. men.. det kan man omöjligt veta. Så.. lite ångest över det också, såklart! Jag har inte 300kr att bara kasta ut på ingenting, och då kan man ju tycka att jag borde ha gått på mötet så hade jag sluppit oron.
Tro mig - jag funderade på det.
Men jag kan inte sitta och prata i 50 minuter när jag knappt kan få fram en hel mening utan att rösten kollapsar. Jag hade dessutom varit helt slut bara av att ha gått dit.

Nä.. vi får väl se vad domen säger helt enkelt..

Ja.. då har det gått en vecka sedan jag blev sjuk. I måndags förra veckan kom de första symptomen. Stopp i näsan och lite huvudvärk.. det höll i sig fram till natten till fredag.. för det var då det slog till ordentligt. Då kom allt. Feber, huvudvärk, ledvärk. Jag frös så jag skakade trots att jag var helt klistrig pga min kroppsvärme.
Jag gick på mötena ändå. Det skulle jag inte ha gjort om man tänker på mitt mående, men mötena var givande så är glad att jag gick dit ändå.
Har börjar tänka på skolan. Vill ju ?bli något? men vet inte vad. Jag vill så mycket. Så ska ta mig en ordentlig funderare och se om jag kanske kan lista ut vart jag kan börja. Är kanon om jag har en bra grund iaf. Sen om jag kommer på att jag vill bli massör, lära mig att använda akapunktur eller bygga naglar.. ja.. då får man gå en kurs i det senare.

Febern höll i sig hela helgen.. det är längesedan jag var såhär dålig. Det ger mig ångest, för det finns saker jag sett fram emot denna veckan som jag inte är säker på att jag kommer hinna med eller kommer kunna gå på.
Jag har gått med Ina tre ggr sedan i fredags, och promenaderna varar bara i typ 15 minuter vilket får mig att känna mig som världens sämsta hundägare.
Jag har ju visserligen personer runtomkring mig som ställt upp och gått med henne, men det är ändå mitt ansvar. Hade ingen kunnat ta henne hade jag ju självklart gått med henne utan att tveka en sekund (hon måste ju ut!!) men jag hade nog varit sämre då, för jag är verkligen helt slut när jag kommer hem igen. Jag svettas som om jag haft ett stenhårt gympass och jag kan knappt andas.
... härligt att vara sjuk..

Jag har en deadline på en text. Den ska vara klar och inskickad tills på torsdag. Känner lagom stress inför det eftersom jag är ljuskänslig och får riktigt ont i huvudet av att stirra på en skärm. Dessutom har jag ingen ork till att skriva den. Blir så sjukt irriterad på mig själv.
Jag får chansen att göra det jag vill, så blir jag sjuk och allt blir skit.

Så känner jag nu iallafall, men jag hoppas att jag får mer ork till ikväll så jag kan få ihop lite till iallafall. Jag har ju börjat och kommit en bra bit men är långt ifrån färdig.

Nej.. nu ska jag vila. (Gör inget annat..)
Men ville skriva och hålla er informerade!
Kram

- bjuder på en bild från igår där Ina håller koll på allt som händer på gågatan utanför.

Jag hoppar ständigt mellan tanken att ta alla jobb jag kan få - bara för att kunna få rullning på livet och kunna flytta hemifrån... till tanken att börja plugga halvtid till hösten. 

Som det ser ut nu så har jag bara samlat gymnasiebetyg, och jag vill kunna säga "jag klarade gymnasiet"! 
Där är en del ämnen kvar, och jag började så smått att ta tag i det jag missat, i januari 2017 och gick terminen ut. 
Jag gick 50% och blev klar med svenska 3 och religion 1. Tyvärr klarade jag inte matte 2 och kämpade även med den under höstterminen. Tyvärr var jag såpass dålig psykiskt pga allt som hänt under sommaren att allt brast för mig och blev sjukskriven. Jag hade också påbörjat privatjuridik, som jag tyckte det var väldigt intressant, men det kvittar. Jag kunde inte. 

Så målet hade ju varit att kunna gå tillbaka till skolan och klara matte 2 först och främst. Jag skulle också vilja komplettera resterande av de ämnen jag inte blev klar med. Utöver det vill jag faktiskt prova på privatjuridik igen. Det är bra kunskap, och jag tycker faktiskt att man borde ha den kursen oavsett vilken utbildning man går i gymnasiet. Jag var bara med i ungefär en månad, men jag fick lära mig sådant som jag tycker ALLA borde veta och faktiskt kan ha nytta av. 

En annan sak som jag tror alla skulle behöva, eller iallafall de som känner att de vill ha koll på vart deras pengar hamnar, är en KASSABOK! 

NU lät jag gammal, men jag har faktiskt börjat att skriva i kassabok. 
Jag har märkt att pengar bara "försvinner" och jag vet inte på vad. Jag kan inte riktigt säga med säkerhet vad jag köpt under en månad. 
Så nu ger jag detta en chans. Så jag skriver ner var/vad jag handlat och hur mycket det kostat, oavsett om jag betalar med kort eller kontanter. Jag skriver också ner hur mycket pengar jag får in. 

När mars är över så ska jag kolla igenom vad jag handlat och faktiskt räkna ihop hur mycket onödigt skit jag köper. Kanske blir det ett wake-up-call? 
Jag har ju trots allt inte hur mycket pengar som helst och borde hålla i det jag har. 

Tyvärr är det ju så att jag har olika beroenden, men också tankesätt, som faktiskt kostar mig ganska så mycket. 

Nocco är något som jag blivit beroende av. Jag tycker de är så otroligt goda! (sen är där ju koffein i också)
Jag har börjat gå till ett café där jag möter upp vänner, dricker kaffe och bara snackar skit. Visserligen är kaffet billigt, och jag köper ytterst sällan någon kaka eller bulle, men det blir utgifter ändå! Men jag tycker det är så himla mysigt. Jag mår bra av det. Verkligen JÄTTEBRA! Och då känner jag att det är värt de där pengarna. Så, med kassaboken i hand i slutet av månaden, så hoppas jag faktiskt att jag inte får ångest av slutsumman, utan snarare känner att jag kan leva med den "onödiga" utgiften.
Dessa stunderna är något jag värdesätter högt, och det hade varit tråkigt om jag fått ångest av det senare. 

Jag börjar ju dessutom betala av mina privata skulder, och det känns så skönt. Längtar tills jag är helt skuldfri. Förhoppningsvis kan jag bli av med två skulder redan nästa månad, men jag är helt säker på att jag iallafall lyckas betala av en - ett litet men betydelsefullt steg framåt!

Jag vet att jag bara skriver på, och att det ibland blir lite rörigt. 
Jag är också fullt medveten om att jag ibland kan vara "lite för ärlig" som några i min omgivning så snällt uttryckt det. Men jag anser att vi måste börja prata om sådant som svider lite. 
Där finns inte en enda människa som vill ha skulder. Där finns inte en enda människa som vill må dåligt, oroa sig för framtiden eller känna att man inte kan göra sådant som man genuint mår bra av pga ekonomiska svårigheter... 
Vi kan inte leva i det tysta. Ut med språket och visa andra (och samtidigt dig själv) att vi inte är ensamma om ett problem. 
Hur pinsamt/jobbigt det än känns, och hur fruktansvärt detta än låter.. så kan jag lova dig att någon annan med all säkerhet har varit med om någonting liknande och kan relatera till dina tankar och känslor.

En annan sak som är otroligt jobbigt nu.. och som skrämmer mig en del är att jag fått smärtor i mitt ena bröst. 
Jag kan inte hjälpa det, men min första tanke är Cancer.

Jag tycker inte att det är så himla konstigt egentligen. 
Jag har släktingar som haft cancer. Några har överlevt kampen, andra har förlorat den.
Cancer skrämmer mig. Den visar inte hänsyn. Den bara attackerar i syfte om att döda. Så ser jag det iallafall.
Sen å andra sidan säger många att man inte känner av bröstcancer, och jag får ju skitont emellanåt.. men ändå! 
Så på måndag ska jag till vårdcentralen och då ska en lyckligt lottad få ta på mitt bröst och faktiskt få lön för det hahaha. ( dåligt skämt, men man får lov att skämta på sin egen bekostnad )

Den här smärtan är väldigt konstig! Jag har inte ont när jag sitter, ligger eller står. Jag har heller inte speciellt ont när jag känner på bröstet, men om jag lutar mig framåt så får jag så sjukt ont! Det är som ett hugg, och smärtan är såpass intensiv att jag blir illamående och svimfärdig. 
Så.. nu får vi hoppas på att det inte är något allvarligt, men att de hittar vad det är om det är något som är eller kan bli allvarligt.

Vi kan göra skillnad, men då måste vi ta ett steg framåt...

och första steget är att prata!

Halva veckan har gått och idag står det inte mycket på schemat, men det betyder såklart inte att jag inte kan vara helt slut ikväll haha. 
Vissa dagar är jobbigare än andra, och när jag dessutom känner att sjukdom är påväg så blir det allt lite jobbigare. Jag hoppas inte det är någon influensa för det orkar jag verkligen inte med nu! Det började i måndags kväll..
Är tung i kroppen, har ont i huvudet och halsen, och totalstopp i näsan.
Lillasyster ligger dessutom nedbäddad och har gjort det i snart en vecka, så skulle inte förvåna mig om hon har smittat mig. Även mamma började känna av det, så hela familjen ligger väl sjuka när helgen kommer.. wooho.. 

Trodde jag skulle må lite bättre efter att jag hade ätit frukost, men nej.. Vill bara lägga mig i sängen igen.. Bara en stund så man får upp värmen.. Men det brukar oftast inte bli så.. Risken är större att jag lägger mig, somnar.. och när jag sen vaknar igen så är hela dagen förstörd..

Nej, det får bli att klä på sig, ut med hunden och starta denna onsdag!

Hej.. 

Det händer mycket just nu, och jag kan inte berätta om det. 
Jag vet att det är nästan elakt att skriva såhär, då det troligtvis väcker nyfikenhet. 

Jag har suttit och skrivit detta inlägget flera gånger, men snabbt raderat allt igen för att jag inte vet om jag faktiskt ska skriva detta eller inte. 
Men jag har valt att ha en ärlig blogg. Jag har läsare och visningar var dag, även de dagar jag inte lagt upp någonting.

Ni förtjänar att veta att någonting händer, även om jag inte kan gå in på några som helst detaljer. Ni som följer mig på instagram och snapchat såg detta redan igår, och även där var jag väldigt noga med att inte ge några som helst detaljer. Förlåt för att jag oroat några av er, men tack för att ni visade att ni bryr er! Jag hade massor av sms, missade samtal, oöppnade snap:ar, och dessutom var där två underbara individer som faktiskt kom hem till mig bara för att kolla att jag var okej och se till att jag inte var ensam. Ni är underbara och jag är extremt tacksam!!

Jag kommer att berätta såfort jag kan. Såfort jag så neutralt som möjligt kan skriva om detta. Såfort det inte kan användas emot mig.

Just nu känns det som en omöjlighet. Jag är alldeles för ledsen, för skör, för att kunna göra det. 

Nu vet ni iallfall, att det är saker på gång som inte är bra alls. 

Jag är glad att jag har personer i mitt liv som stöttar mig även om många inte vet vad det handlar om överhuvudtaget. Vissa vet lite, men för mitt eget bästa måste jag hålla tyst om i princip allt, även om jag egentligen bara vill skrika ut det och få hela världen att höra hur jävla orättvist livet kan vara ibland. 

Jag har iallafall försökt göra det bästa utav situationen och har därför suttit med några kompisar idag, druckit kaffe och bara snackar skit. De kunde få mig att skratta trots att min värld känns upp och ner, och det är jag så tacksam över. 

Jag hoppas verkligen att jag får åka pulka idag! Har ännu inte kommit iväg, och nu börjar det dessutom bli varmare så jag är rädd att det är försent. MEN, jag håller tummarna. Det hade varit skönt att få komma bort lite. Inte behöva tänka och bara finnas i nuet. 

Mest av allt hade jag velat sätta mig på ett plan och försvinna bort en vecka (eller ett år), till värmen och solen. 

Visst har vi sol här idag, men jag skulle inte rekommendera någon till att dra på sig badkläder och lägga sig någonstans utomhus. Lite för kallt för det hahah. 

Ännu en tanke, på tal om något helt annat. 
Jag har funderingar på att skriva lite på boken. Det står ju på min bucketlist, men jag vill inte tvinga fram det. Jag måste ha feeling, annars blir det skit. 
Har också lite funderingar på att köra igång med noveller igen, men det var så längesedan och jag får känslan av att jag tappat hur man gör. Det är nog därför jag inte ger det en andra chans. 

Jag ber om ursäkt för ett rörigt inlägg,
Ni är så bra

Min enda lediga dag denna veckan, och än har jag inte hunnit med något av det jag faktiskt velat göra mest av allt haha.. typiskt mig. Likadant var gång känns det som.. Tragiskt men sant.

Jag ställde larm för att komma upp i tid, men var så trött, och dessutom frös jag, så låg kvar i sängen och somnade såklart om.. Vaknade 1,5 timme senare och då vaknade jag på helt fel sida! Stressen kickade in och jag blev så himla irriterad! Men vad skulle jag stressa över egentligen? Jag har HELA dagen på mig att göra precis vad jag vill! 

Fast.. nu var det ju så att jag redan dagen innan hade föreställt mig hur dagen skulle bli, och såg verkligen fram emot det! 

Skulle gå upp när klockan ringde.. ut med Ina och sen äta frukost. En snabb dusch för att sen klä på mig varmt från topp till tå, ut i bilen och åka till en stor backe några mil härifrån för att ÅKA PULKA!! Efter några timmars åkning så skulle jag handla på vägen hem för att sedan göra en god lunch/tidig middag. Allt var verkligen planerat. MEN jag somnade om, och när jag väl tittade ut så såg jag att det fortfarande snöade. På radion varnade de för fler och fler olyckor och stopp i trafiken. Så... Det blir nog ingen pulkaåkning idag heller. Typiskt.. 

MEN jag och Ina passade på att gå ut och mata gässen (och fiskmåsarna...) i parken när solen tittade fram, så himla mysigt! Fast.. jag tror Ina åt hälften av brödet haha.

Nu är klockan snart 15 och det är dags att äta något. Sen får jag ta och komma på vad jag ska göra.. Kanske ska dra på mig alla kläder och gå ut och fota lite? Men det är så himla jobbigt att gå i all snö!! Får så himla ont i benen och fötterna..Vet att det beror på skorna och att jag inte kan knyta dom ordentligt, men jag har inte råd att köpa nya nu.. kanske kan köpa ett par nya när jag får pengar nästa gång, och det är väl i mitten på denna månaden. 

Det är fan inte kul att leva på försörjningsstöd.. Fy... MEN man får lära sig att prioritera, och om man inte tänker på det innan man köper något, så känner man absolut av det efteråt.. 

Är det inte helt sjukt att det redan är mars månad??? 

Tiden går ju så himla fort!