Alla inlägg under mars 2014

Av Johanna - 26 mars 2014 13:23

Att se personerna tappa hoppet om mig..

att se det i deras ögon när de sitter och lindar om min nyskurna arm..

Det är det värsta jag varit med om.
Detta hände senast idag..
En av personerna kom in i mitt rum.. såg vad jag hade gjort.. stod och kollade på mig med uttryckslöst ansikte,

sen vände personen och gick härifrån.
Det vill jag aldrig vara med om igen.

Jag har hållt på med detta sedan jag var tolv.

Det är inte bra, tro mig, jag är medveten om detta.

Det är svårt att inte vara medveten om det när man fått höra det säkert närmre en miljon gånger...

Men det är det som har hjälpt mig. När jag känner att jag inte vet vart jag ska vägen..

har slut på tårar men känner att jag måste få ut mina känslor..

det är då jag självskadar.

Att sluta självskada kommer vara något av det jobbigaste jag någonsin har gjort och kommer göra.

Men det är sååå värt det!

Jag har försökt sluta förut...

då var jag sex dagar ifrån att klara ett år som självskadefri.

Så jag vet att det inte blir bättre eller lättare med tiden...

Det kommer finnas dagar då jag inte kommer vilja något annat än att bita sönder en rakhyvel

och karva i min hud för att känna endorfinerna skjutas runt i kroppen.

Men jag vill inte mer.

Alla har ärr från sitt förflutna.

Det är bara det att jag har ärren på utsidan, och många andra har dem på insidan.

För min del har jag inga problem med att jag har ärr. Jag skäms inte, som många säkert tror, för detta är jag.

Jag är en zebraflicka.

Jag vill bryta mig loss från rakbladens vassa klor, sluta lyssna på den inre röst

som säger åt mig att rakbladen kommer lösa alla mina problem, all min ångest, all min sorg.


Jag kommer alltid vara en zebraflicka.

Skillnaden är att jag inte ska få fler ränder nu.

Av Johanna - 19 mars 2014 16:53

 

Stalkers är något av det värsta man kan bli utsatt av.

 

Kvittar vad personen än gör, det är bara irriterande,

kan till och med bli skrämmande och går det tillräckligt långt känner man sig inte säker längre.

Jag har själv blivit utsatt av stalkers.

3 personer som inte kunde låta mig vara..

Där var en kille från min högstadieskola som följde efter mig när jag skulle hem från skolan

och som sedan stod/gick fram och tillbaka utanför mitt hus en stund innan han gick tillbaka.

Tiden han stod utanför kunde variera.

Ibland var det en kvart, ibland kunde det vara upp till 45 minuter.

Detta var när jag gick i nionde klass. Han gjorde aldrig något mer.

Han höll alltid sig på avstånd, vilket var skönt.

But still, ganska obehagligt att bli förföljd.
 
En kille stalkade mig över internet.

Han skrev flera gånger om dagen, både på KIK och på Facebook.

Den här personen kan fortfarande få för sig att skriva, men har slutat att svara honom helt.

Han har inte hört av sig på ett tag nu, vilket är väldigt skönt!

Sen är det en person som stalkat mig sedan nionde klass och fortfarande håller på och ska följa efter mig,

röra vid mig när han kommer nära, då det är OMÖJLIGT att komma bort från honom,

hur mycket jag än försöker!
Ser jag honom utomhus och han ser mig så följer han efter mig tills han kommer ikapp

och får hälsa, ställa 15 onödiga frågor och sedan lägga någon konstig kommentar.




Ni vet den här känslan, att man inte kan leva utan sitt ex?
Man känner sig helt meningslös... lämnad..ensam..otillräcklig..

Man känner sig förjävlig helt enkelt..

Och man kan verkligen inte låta personen man älskar försvinna ur ens grepp..
Har ni känt det någon gång?
Vill bara säga att det är HELT NORMALT!
Det är helt okej att känna så när man blivit dumpad!

Men det finns en gräns!
Det är normalt att sakna, det är normalt att tänka på personen,

men har ditt ex bestämt sig så får man acceptera det och gå vidare.

Att komma över en person man vill vara med är inte lätt, men för hennes/hans skull...

skriv/ ring inte sådär 300 ggr om dagen.

För det första så förstör det både din egen och ditt ex dag, och ingen av er får någonting utav det.

Har ditt ex bett dig att sluta höra av dig, gör då det!

För det andra så minskas din chans att få tillbaka personen duktigt när du kväver honom/henne.

Och för det tredje - Är det verkligen värt att lägga ner den tiden på en person som inte vill vara med dig?

Har det gått så långt att du skriver/ringer var dag och tjatar eller skäller ut ditt ex -

då har det gått för långt!
Då har du blivit en stalker. Du inser kanske inte det själv.

Men i princip alla i din omgivning, speciellt den som är utsatt,

vet om att du är det.

Ett förhållande tar slut av en anledning!

Hade där inte varit något problem så hade förhållandet mellan dig och ditt ex inte avslutats.




Har du tänkt på att istället för att du får chansen att bygga upp dig själv

och ha ”the time of your life”som singel,

så trycker du ner både dig själv och personen du älskar?

Av Johanna - 18 mars 2014 09:16


Så glad jag blir när ni tar er tid att läsa vad jag skriver,

det värmer verkligen!   



Idag ska jag skriva om något som stör både mig och några av mina vänner ganska mycket.

Det kanske stör dig med?


Det är det här med praktik och jobb.

Jag tar mig själv som ett exmepel.


Jag behöver ett jobb. Och med tanke på att jag går i skolan så

kan jag inte jobba mer än på helger och kvällar.

En i släkten skulle försöka hjälpa mig, dvs lägga in ett gott ord för mig,

och frågade därför också om det fanns något jobb för lilla mig.

Chefen frågade vem jag var, och eftersom hon sett mig förut

- då jag brukar vara på det har fiket ganska ofta -

plus att jag sticker ut så pass mycket, så var det inte så svårt att förklara vem jag var.


När chefen kopplade vem jag var så frågade hon direkt om jag kunde färga mitt hår,

och hade tydligen gjort en ogillande grimas av något slag.


Detta får faktiskt mig att känna mig kränkt.

Detta är ju hur jag vill se ut..

Det är inget ovanligt att färga håret i "annorlunda" färger, ha piercingar och tattoos i dagens läge.


Jag tycker det är fel att mina chanser att komma in i arbetslivet skulle minska pga mitt utseende.

Jag skulle förstås förstå/ ha överseende, om jag på något sätt skulle bli ombedd att hålla det lite diskret, inte tupera det något enormt dvs..

men i detta fallet handlar det om just färgen på mitt hår...


Jag är inte mindre seriös bara för jag har lila/grönt/blått hår..


 

Det är 2014 nu... är det inte dags att acceptera alla?

Precis som de är?

 

 

Av Johanna - 17 mars 2014 19:10


Stod och pratade med två nära vänner idag,

och på något sätt kom vi in på det här med ex.

Vi har en gemensam kompis som är väldigt noga med att man

inte får "ta" någon av hans ex-flickvänner,

då detta tydligen är i princip förbjudet

 

Jag kan förstå hur han tänker, men anser själv att det inte

fungerar att tänka så!

Speciellt inte i denna staden där det känns som att alla är ex med alla.   

 

Jag anser att man inte kan hindra två personer från att vara tillsammans 

om de nu vill det.

Jag ser nästan det som kränkande..

Och är det nu så att man har svårt att se sina ex med någon annan... då borde man kanske ha tänkt på det

lite tidigare och fått förhållandet att fungera.

 

Det borde ju finnas en ganska bra anledning till att man inte är tillsammans med personen längre.

 

såå.. Fuck bro-code och allt vad fan de nu heter.

Har du känslor för någon - GO FOR IT!

 

Satsar du inte så är det du/ni, som förlorar på det, ingen annan.

Av Johanna - 16 mars 2014 19:41



Har haft så mycket i mitt liv, både bra och mindre bra händelser,

så har varken haft tid eller lust att skriva.

Men jag vet att jag borde skriva av mej, oavsett om jag mår bra eller dåligt,

för det är så jag bearbetar allt.

 

Jag har festat ganska mycket den senaste tiden...

har även fått tillbaka mina ätstörningar... så har gått ner i vikt.


Vägde mellan 75-78 kg i december.

Sen gick jag ner till 63.

Har börjat äta så smått igen, och idag  när jag vägde mig så hade jag gått upp två kg.

Jag vet att det är bra att jag börjat äta mer och oftare...

men....

det gör så ont...

...det gör så ont att ha gått upp i vikt.. jag vill ju vara smal...!

 

Jag ska börja gymma igen nästa vecka.. Har varit för svag.. för trött, för att göra det innan.

Har inte orkat i princip någonting alls.

 

Som jag skrev innan så har jag varit ute och festat en hel del.. nästan var helg.

och eftersom jag inte ätit så mycket så kan man ju säga att

det här med drickandet inte har slutat så bra..

Vid de flesta tillfällen jag druckit så har jag blivit väldigt berusad och ett antal gånger har det slutat

med att jag kräkt.

 

 

 

Men livet börjar ordna upp sig nu och jag gör allt jag kan för att

detta året ska bli så mycket bättre än förra.

 

Och som det ser ut nu.. så blir det det!

 

 

Som idag till exempel!
Där var en tjej som skrivit en lååååång status om mig på Facebook, och verkligen visat

hur mycket hon uppskattar att vi är vänner, och bara öste komplimanger över mig.

Jag blev överlycklig och visste inte vad jag skulle svara, men jag blev så extremt glad.

Jag fick till och med tårar i ögonen.

 

Det visar att det faktiskt finns fina människor i mitt liv som uppskattar att jag finns.

 

Och det är sånt jag ska försöka komma ihåg och tänka på

när jag känner för att avsluta mitt liv.

 

Jag älskar mina nära och kära, för de stöttar mig så extremt mycket!
Jag skulle faktiskt kunna påstå att det gör i princip allt för att få mig att

le och skratta,

om så bara för några sekunder.

Och det uppskattar jag så extremt mycket!!


 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!


Skapa flashcards