För ett tag sedan lade jag märke till en knuta/böld/knöl- kalla det vad ni vill - min höger sida av halsen.

Jag blev såklart orolig, tror det värsta, och bokade en tid till min vårdcentral.

På vårdcentralen tog de lite prover, med dessa vsade ingenting och läkaren antog att det var ett virus.

Han påstod att jag kunde vara lugn och att den här bölden skulle försvinna efter en veckas tid. Jag går därifrån och känner mig lugn och kunde andas ut.

Tre veckor senare är jag tillbaka på vårdcentralen - bölden hade inte försvunnit.
Ännu en gång känner och klämmer han - men till skillnad från förra så ser han denna gången fundersam ut,

och nästan lite bekymrad. Kliar sig i huvudet och bestämmer sig för att skicka en remiss till Malmö för stickprov.

För att utesluta.. ja.. cancer.

Denna väntan på en tid till stickprov känns som en evighet - men plötsligt kom det en kallelse i brevlådan.

Jag fick en tid.

...Ja.. Och idag, 2 juni 2016, var dagen då det var dags att åka in till Malmö... för stickprov i HALSEN!
Som vanligt kan jag inte somna när jag har något viktigt dagen därpå, och kom inte i säng förrän efter två.

Alarmet ringde klockan sju - Enkel matematik - Alldeles för lite sömn!

Dagen började heelt fel. Vaknar och är dödstrött, skjutsen in till Malmö som jag trodde var löst, var helt plötsligt inte det. och stämningen sjönk till botten.
Min mamma kunde inte följa med då hon var tvungen att åka iväg med en klass (hon är lärare),

och pojkvännen kunde inte köra.

Så 8.15 satte jag mig på buss 146 mot Malmö, lyssnade på musik på högsta volym och mådde såå illa!

Väl på Södervärn kom jag på att jag bara hittar till akutmottagningen (det var ju inte dit jag skulle!!) och paniken kickade in.

Gick och letade efter en byggnad med nr 22 på, och YES jag hittade! Trodde jag..

Ställde mig i kön till receptionen och när jag väl var framme så får jag veta att jag var heelt fel på det.
Fick en snabb vägbeskrivning på vart jag skulle, så jag tackade, kollade klockan när jag väl kom ut ur fel byggnad 22,

och fick panik ännu en gång! 10 MINUTER KVAR!

Som tur är lyckades jag komma rätt till slut, och med tanke på mitt minne och lokalsinne så borde jag få en guldstjärna!
(får väl be mamma ge mig en)

Kom in - till rätt reception denna gången - och hann precis anmäla mig innan det kom en kvinna och kallade på mig.

Det första hon gjorde var att skämta till det lite och jag kände äntligen att den där

hemska paniken och nervositeten släppte.

Vi gick in i ett rum och jag får lägga ifrån mig väska och tjocktröja innan jag får sätta mig på britsen.
Jag tycker verkligen inte om det där pappret de lägger över britsen!

Det bara kasar rundor, viker sig och håller på.

Kort därefter kom en annan kvinna också in i rummet.

Det var kvinna nr 2 som skulle ta stickprov på mig.
Hon läste snabbt igenom remissen och vände sig sedan emot mig och ville känna på bölden innan hon skulle ta provet, och jag satt där och tänkte

"ja men detta ska väl inte kunna göra så ont, hon ska ju bara känna"...

Skojar inte när jag säger att den där kvinnan har fingrar och ett grepp hårdare en stål..

Hon tryckte så hårt, och det gjorde så ont att jag höll på tt tuppa av när hon släppte, sen bad hon mig att lägga mig ner, och det är HÄR jag fick den SJUKASTE handsvetten jag någonsin haft!

Såklart ställer jag den mest korkade fråga man någonsin kan ställa till en läkare..

"gör detta ont?"
Kvinna nummer 2 svarade att det inte gör speciellt ont, att det kan vara obehagligt och att det sticker till.
Kvinna nr 1 fortsatte med att berätta att det inte är så farligt som man tror,

då de använder den tunnaste nålen de har.

Men helt ärligt.. att sen säga " ta den långa gröna" fick ju inte mig att tro på ett enda ord de sa, och kvinna nr 1 sa att det kanske inte lät så bra när de sa så, och det höll jag verkligen med om!

Kvinna nr 2 ber mig titta åt vänster, och hon började tvätta stället därhon skulle ta stickprovet..

och sen sa hon det.. "nu sticker det till lite"


Att försköna något så som hon gjorde där borde vara olagligt!
Kvinna nr 1 stod till höger om mig och försökte få mig att tänka på något annat genom att börja prata om mina piercingar, samtidigt som hon påminde mig att jag måste andas..

men på andra sidan om mig stod kvinna nr 2 och körde runt en nål i halsen på mig.

Jag ska göra en jämförelse för er, så ni verkligen förstår vad jag menar med "körde runt".
Ni vet när man rensar öronen och snurrar runt den här topsen i örat för att inte missa någonstans?..

SÅ kändes det som att hon gjorde.. fast i halsen.. med en nål.

Ursäkta mitt ordval, men FYFAN vad ont det gjorde!

Plötsligt sa kvinna 2 att det var klart och hon gick iväg till andra sidan rummet och kvinna nr 1 berömde mig och tyckte jag var stark som en gjorde ifrån mig ett enda ljud.

Hon skulle bara vetat vad jag tänkte!

Kvinna nr 2 gick tillbaka till mig och då insåg jag att vi inte var klara... Hon skulle sticka mig igen.
Den gången gjorde det inte lika ont, men jag kan ju säga att det var fan inte skönare för det!

När hon var klar flög jag upp och satt gränsle över britsen tills kvinna nr 1 plåstrat om mig.
Hon berömde mig gång på gång.

När jag frågade om jag fick välja klistermärke och kvinna nr 2 sa att det bara var till barn, så fick hon till svar att då fick jag ju vara ett barn då.

Kvinna nr 1 höll med om att jag faktiskt förtjänade ett klistermärke och räckte fram lådan till mig.

Det blev ett som liknar en groda?.. eller nallebjörn kanske?..

oavsett så höll alla tre med om att den var lite annorlunda

(och då passar den ju bra till mig!)

så den fick följa med mig

Nu.. flera timmar senare har jag fortfarande ont. Från käken och ner till början av axlarna.

Jag kan fortfarande inte vrida huvudet normalt utan måste göra det i slooowmotion.

Jag kan inte höja rösten, göra ifrån mig vissa ljud och tonlägen - för jag lovar er,

den smärtan gör en knäpptyst direkt.
Man leker inte med sån smärta,

så jag hoppas det går över snart och attjag

ALDRIG behöver göra det igen!


Tack för ni läste, era nyfikna jäklar!
Natti & sov gott.