Sitter just nu i en scoutgård med pojkvännen och några gamla vänner.
Cigg, en massa skratt och en hel del Unospel är inte helt fel! :)
Fick ett skal till min iPhone av en vän jag inte träffat på över ett år! Supersnällt! Ett scoutskal! Underbart!

Nu ska jag vara social, skriver senare eller imorgon!

Skoldagen gick fort.
vid två gick jag och hämtade hunden jag passar, sen gick vi mot lägenheten där min bror,hans sambo och min älskade brorsdotter bor, för min brors sambo är som vanligt en ängel och följde med mig så jag slapp gå själv!
Och hon var min utvalda person vid min konfirmation så ni kanske förstår hur viktig hon är för mig?
Jag tror att vi båda fick pratat av oss lite och de kändes lite lättare när jag gick hem till dem och fick mat.
Min bror gjorde middag till mig, gulligt va? :)
Min lilla sötnos till brorsdotter mådde inte alls bra.. Lilla hjärtegrynet.. Feber och gnällig var hon ;(

När jag gick hem därifrån så var jag frustrerad för jag saknar min pojkvän så sjukt mycket, så jag ringde en nära vän och skrek av mig, men togs inte på allvar så jag valde att avsluta samtalet. Då hamnade jag i sängen och grät som jag inte gjort på länge.. Men tog en tablett och sen lugnade jag ber mig och då skrev jag ett långt sms till min pojkvän!
Jag märker att han har svårt att hantera allt som händer i mitt liv. Han vet inte riktigt hur han ska agera och vad han ska säga.. Och jag förstår honom.. Men han måste försöka.. För jag behöver honom.. Jag vill bara han ska säga vad han tänker och visa vad han känner!

Efter det pratade jag med en nära vän som flyttat långt bort.. Jag saknade honom.. Idag är en sån dag då jag behöver en kram av honom.. Men de går inte..

När jag avslutat samtalet gick jag ner och tog en macka, en skål med fil och müsli, en clementin och varm oboy och satte mig framför tvn.

Nu ligger jag i sängen.. Har tagit min sömntablett och precis avslutat ett samtal med en vän som saknar din pojkvän hon med... Hon ska veta att jag finns för henne.

Nu känner jag av min tablett så nu är de förhoppningsvis Natti Natti för min del.
Imorgon är det fredag, det betyder pojkvän och helg!

Började med sömntabletter igår och de skulle börja verka efter en kvart, och de gjorde de kanske, jag tog inte tiden!
Men jag somnade fort och har sovit jättebra! Fast jag var trött när jag vakna, de ska du veta!!
Fast de är klart, tabletterna ska hålla i 12 timmar och de har inte gått 12 timmar.

Ikväll ska jag börja med Antidepressiva och vi får hoppas jag mår bättre av dom och slipper biverkningar!
Känns skönt detta! Äntligen ser jag hopp!

Sov hos min pojkvän inatt! Kan inte säga att jag sov jättebra men jag är glad att jag har honom!!

Tjugo över nio satt jag i väntrummet på BUP med musik i öronen och kände av en lätt nervositet.. Men strax därefter blev jag bemött av en stor man med jultomtemage och en varm blick. Då släppte nervositeten direkt!

Vi pratade och han kom fram till att jag borde ta antidepressiva och sömntabletter, och jag säger väl inte emot.. Han är läkare och borde veta bäst!
Så ikväll börjar jag ned sömntabletterna och imorgon börjar jag med de antidepressiva.

Jag ska på fest på fredag och hade tänkt dricka, men de blir bara en cider den kvällen, inget mer! Inte bra att dricka när man går på antidepressiva..

När jag kom tillbaka till skolan så hade vi psykologi och denna lektionen pratade vi om psykisk ohälsa, såsom depression, ångest, panik, osv.
Och jag döljer inte att jag lider av panikångest, depression och att jag är självskadare så jag berättade öppet om mina egna erfarenheter i sambandet, så när läraren pratat pm en sak, tex ångestattacker, så frågade han mig om hur jag kände och upplevde det.. Och tro det eller ej, men det kändes bra!
För en gångs skull kändes de faktiskt som att jag var accepterad till 100% och de kändes som att de lyssnade på vad jag hade att säga.

På lunchen träffade jag lite vänner och glömde helt bort att jag själv skulle äta, men jag tyckte inte det kändes så viktigt och jag var inte hungrig eftersom jag ätit frukost och ätit två klementiner under skoldagen, så de sista 15 minuterna av min lunch så träffade jag min pojkvän och en av mina närmsta vänners kille.

När jag gick in på skolan så mötte jag en klasskompis och vi gick tillsammans mot trappan, då klassrummet vi skulle vara i ligger på andra våningen men blev stoppade på väg mot trappan av två utländska brudar som gick emot oss, började sjunga och stod utvägen för oss.
Den ena bruden satte upp benet mot typ en vägg så jag kunde inte komma förbi.. Jag blev riktigt lack, för de är inte första gången detta händer! Detta har pågått sen vi började ettan, så mer än ett jävla år har vi stått ut... Och nu fick jag nog så jag puttade bort benet och sa till dom att nu fick de fan lägga av, sen gick jag och min klasskompis iväg, och de följde efter fram tills vi kom till trappan, där stannade de och skrev efter oss.
Jag kände hur paniken tog över och jag var tvungen att komma ut ur skolan fort för att hitta trygghet, alltså min pojkvän.. Han fick bokstavligen tvinga in mig i skolan igen för jag ville verkligen inte! Hela min kropp sa emot!
Min fina pojkvän fixade numret till min rektor, och jag själv, plus tre tjejer som jag släpade med mig, följde med in hos en annan rektor på skolan och fick prata med honom, så nu fattas bara namn på brudarna sen blir det en anmälan, då det där de gjort räknas som kränkande. Framsteg!!

Med detta vill jag tacka min fina pojkvän och min fina vän som snart blir rödhårig, för allt stöd, och för att ni får mig att le trots att mitt liv känns skit <3

En sak jag tänkt mycket på och nu vet jag med säkerhet.. Jag avundas på min lillasyster.
Hon är släktens stolthet verkar det som.
Hon är så duktig i skolan.. Hon är duktig i sin sport.. Och inte nog med det.. Hon är gudomligt vacker och har ett otroligt fint leende som tillsammans med hennes tindrande ögon gör det oerhört svårt för de flesta att inte titta på henne.. Hon har allt! Och det är där min släkt kommer in i bilden..
När jag satt på kalaset i söndags så hade vi allmänt trevligt och jag trivdes faktiskt där jag satt bredvid morfar runt "farmors" köksbord.
Då Började morfar prata om att min syster ser jättebra ut och att många kommit fram till honom efter begravningen och sagt att hans yngsta barnbarn var jättevacker.. Och de slutade inte där utan han fortsatte ösa komplimanger över min syster som satt där vid bordet mitt emot mig och log sitt fina leende och bara tog emot att få höra hur vacker och duktig hon är, och att hon säkerligen skulle passa superbra som modell..
mamma såg såklart övernöjd ut och visade det tydligt, och ingen verkade ha en tanke på att jag också satt vid de där bordet... Ingen gav mig någonting.. Inte ens en blick.
Jag menar inte att min släkt, familj och mina vänner ska ösa komplimanger över mig om mitt utseende, för jämfört med min syster är jag inte vacker över huvud taget.. Men det skulle uppskattas om man fick höra att jag gjorde någonting bra någon gång.. Och inte bara höra "oh vad stor du har blivit"

Jag kanske överreagerar eller underreagerar, jag vet inte riktigt.. För det gör ont, och jag mår dåligt av det, men jag säger ingenting..

Idag var det kommunikationsprov och har varit nervös hela dagen men när jag vill satt där och fick provet så flöt de bara po! Simpel shit!
Fast de kan iförsig gått åt helvete men de kändes bra, så om jag inte fixat provet så får jag ta tag i de imorgon.

På tal om imorgon... BUP.
9.30 ska jag sitta på BUP och snacka me läkare och psykolog. Ganska jättenervös!
De ville jag skulle ha me föräldrarna men jag vill göra detta själv, det blir lättast. Pappa hade nog inte velat även om han vill mig väl, och mamma får inte följa med för hon ställer sju miljoner frågor och de pallar jag inte..

Men men, I can do this!

Skriver nog lite senare.. Finns en grej som tynger mig.. Patetiskt? Kanske.... Men det är jobbigt!

Bild på min mattelärares kaffemugg, ser ni vad det står på den? :D

Tror jag gått ner i vikt?
Man känner höftben,axlar,nyckelben och knäskålar mer nu och de är synligare.
Bästa av allt, smalare midja vilket gör att brösten ser större ut! Fast iförsej de har växt för de är dags att köpa större bh snart om jag får bestämma!

Btw, tog en runda bort till min brorsdotter och pratade med hennes mamma lite, väldigt trevligt!

Peace!

Undrar om de fortf finns någon som läser min blogg... Hahah ^^

Såja... Nu ligger man hemma i soffan och kollar teen mom 2. Åt skolmaten och ångrar mig bittert eftersom maten innehöll curry och jag mår sjukt illa efteråt när jag ätit det!

Såja nu ska jag fortsätta där jag slutade, ungefär ;)

Imorgon är det dags för prov, kommunikation. Inte börjat plugga än men de känns inte jättesvårt, fast oavsett så ska jag börja plugga när jag skrivit klart detta!
På onsdag ska jag till BUP och träffa en läkare samt en psykolog och prata med dom. Vi får se vad de säger om mitt mående.
Jag är inte pepp på att börja på antidepressiva men om de är det som krävs för att jag ska bli bättre så är de väl värt det antar jag.

Btw, sov hos min fina pojkvän igår till idag, var supermys!
Vi kollade massa filmer och åt godis ^^
Men de är så jobbigt att gå upp när jag sovit med honom för det är så varmt och mysigt...

Jag har tröttnat på mitt hår och tänker därför komma på något att göra med det. Funderar starkt på att fixa lila hår igen.. Underbart<3
Men varken min pojkvän, min familj eller en stor del av min umgängeskrets tycker jag ska vara annat än blondie.. Men vi får se.. Oavsett så är de dags att fixa håret för utväxten börjar bli ruggigt synlig..

Jaja, ska försöka bättra mitt bloggande, ska även försöka bättra mitt novellskrivande ^^

Bild sen jag jobbade!
Ja just det!! Jag har fått jobb!
Passar hund två timmar, en gång i veckan! Riktigt chill, löv it!<3