Hej!

Jag ska försöka berätta om allt som hänt, från då vår dotter föddes, till den dagen då vi äntligen fick komma hem. 
Det kommer bli några inlägg, för det blir alldeles för mycket om vi ska ta allt i ett och samma inlägg. Både för er att läsa, och för min del som ska skriva allt på en gång!

Men.. nu kör vi! 

Efter att vår dotter föddes fick jag ha henne på bröstet en liten stund innan hon skulle vidare för undersökning. P följde med henne, och jag fick snällt ligga kvar och bli sydd.
Jag var iförsig inte kapabel till att resa mig ändå, så det var rätt skönt att kunna ligga kvar och tryggt veta att P fanns vid hennes sida hela tiden. 

Jag hade inte allvarliga skador efter förlossningen och det tog inte jättelång tid innan de var klara. Men.. det är ju inte speciellt skönt!
För det första har man PRECIS tryckt ut en unge.. och sen är det bara till att bita ihop.
De började med att använda någon slags bedövningsspray. Den var iskall och det gjorde så jävla ont. Sen ska de ge lokalbedövning. Sex gånger stack de mig med den där jävla nålen.. inte heller det skönaste jag varit med om. Sen var det dags att sy... wohooo.. 

P kom tillbaka en liten stund efter att jag blivit sydd och vi fick frukost. Vi åt i lugn och ro och pratade om vad vi precis varit med om.. det var väldigt overkligt, och som vi skrattade. 
Att höra hur P sett det, och höra honom berätta om sådant som hänt under förlossningen som jag inte minns.. otroligt roligt! 

När vi hade ätit upp fick jag de snyggaste trosorna jag någonsin skådat ( eller inte) och en binda som är större än min framtid... nej, men ni förstår hur jag menar. Den var gigantisk! 

Inte ett dugg behagligt haha... 

Men jag kände mig extremt charmig i nättrosor och sjukhus-skjorta. Och det är väl alltid nånting! 

Efter en stund fick vi gå till NEO-avdelningen och då fick jag se vår dotter igen. Nu hade hon blivit avtvättad och undersökt, och herregud.. vilken söt bebis! Jag smälte totalt och blev svag i hela kroppen.

Jag kunde inte hantera att den fina lilla flickan som låg i kuvösen var VÅR dotter. 
Jag hade fått lite feber efter förlossningen och den knockade mig ganska ordentligt från ingenstans, så fick sätta mig ner. Jag ville verkligen stå där bredvid henne och bara vara nära.. men min kropp sa ifrån. Att sitta gjorde så jävla ont, men mina ben kunde inte hålla mig uppe.

Pontus fick hjälpa mig tillbaka till rummet och där fick vi stanna tills jag mådde bättre.

Man får inte lov att lämna förrän man kissat, och det klarade jag galant. Eller ja.. om galant innebär att man är totalt kallsvettig av rädsla för att det ska göra ont.. Det var väl inte skönt, minns inte riktigt.. men jag kunde iallafall! 

Vår dotter skulle flyttas från Malmö till Lund och hon skulle färdas med ambulans kl 12. I ambulansen hade hon två personer med sig som tog hand om henne under resan dit. 
Vi föräldrar fick inte åka med, så efter hon åkt kl 12, satt vi mest och väntade på att få bli utskrivna. 
Jag mådde bra igen och kände inte att jag behövde stanna. 

Vid två lyckades vi övertala barnmorskan och läkaren att det var dags att säga tack och adjö, sen blev vi hämtade av min syster. 
Bilresan spenderade jag liggandes i baksätet. det gick inte att sitta upp. aj.. som.. fan! 

Eftersom vi inte hade hunnit packa med tanke på att vår dotter kom 2 veckor tidigt, så fick vi åka hem innan vi åkte till Lund. Det var dessutom ingen stress då vi ännu inte fått något rum på BB i Lund.

Stannade till på McDonalds och köpte mat som vi sen krängde hemma. Det var såå gott haha!

Sen packade jag om min väska och bad om ursäkt 70 gånger för att jag förstört madrassen i vår säng. 

Även om det inte var ett aktivt beslut att fylla sängen med blod så kände jag fortfarande skuld..

Mamma skulle köra oss in till Lund, men först hem till P's mamma för att han skulle hämta lite grejer där. 
Sen kom snön! och det var inte lite snö!! 

När vi kom till Lund fick jag mitt rum på BB, sen fick vi sitta hos vår dotter som låg på NEO (neonatal-avdelningen).
Eftersom P inte fick lov att sova på BB-avdelningen, och det bara var en förälder som fick sova på NEO med barnet, så var det inget svårt beslut.

( Neonatalavdelning = avdelning för barn som är för tidigt födda eller sjuka när de föds)

Dagen efter fick vi ett rum på Ronald McDonald hus för att vår dotter skulle flyttas till IMV på avdelning 67 (intermediärvård),. Jag blev i samma veva utskriven från BB. 
Anledningen till att vi inte fick eget rum direkt var för att vår dotter behövde personal dygnet runt. Det var en enorm trygghet för oss. Vi visste att när hon låg på IMV så fanns det alltid någon i närheten av vår dotter och gav henne allt hon behövde.

(avd.67 = barnhjärtcentrum.)

(IMV = vård för patient som är för frisk för intensivavdelning men för sjuk för att vara i eget rum)

Läkaren på BB höll med mig om att jag inte behövde vara kvar där eftersom jag mådde bra och inte behövde mer smärtstillande än det jag redan fick. Sen var jag ju såpass nära BB-avdelningen att jag bara kunde gå dit om det skulle vara någonting. 

Vi fick nyckel och en guidad rundtur inne på Ronald, lämnade våra saker på rummet och gick till vår dotter. 
Vi satt där en stund innan vi gick tillbaka till Ronald.

Vi var helt slut!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...