Dagen har varit skit, och oavsett hur glada mina två hundar blir när jag stampar in i lägenheten så blir jag inte det minsta glad. Snarare bara mer irriterad även om jag vet att de bara vill väl och tycker det är jättekul att jag är hemma.

Jag hinner bara ta av mig jackan innan min pappa kommer ut från vardagsrummet och går mot mig med bestämda steg och knutna nävar.

-du är sen, säger han och jag hör på hans röst hur förbannad han är.
Jag tittar på mitt armbandsur och svarar att jag är tre minuter sen.

Min far blir rasande över mitt svar och skriker att om han sagt att jag ska vara hemma klockan tio, då är det prick klockan tio och inte en minut senare.

Eftersom jag inte orkar ta mer skit denna dagen och bara vill vara ifred så svarar jag med ett kort "okej" och går förbi honom mot köket.
Jag hör från vardagsrummet hur min lillasyster, styvsyster och styvmamma pratar tyst med varandra.

Jag öppnar kylen och ska precis ta fram något att äta men pappa smäller igen kylskåpsdörren och frågar mig vad jag tror att jag ska.
Jag svarar, med samma kaxiga attityd som min far använder, att jag ska ta något att äta. Det blev droppen för min pappa.

Med ett hårt grepp om min nacke drar han in mig i mitt och min styvsysters gemensamma rum. Hundarna, som varit i närheten av mig sedan jag kom hem, flyr in i vardagsrummet för att skydda sig från min rasande far.

Med en stor smäll stängs sovrumsdörren bakom honom och vi är nu ensamma. Jag sliter mig loss ur hans grepp och vänder mig mot pappa och får ögonkontakt. Hans ögon är svarta av ilska.

Med en kraft jag aldrig känt av förut, knuffar han mig. Jag känner hur mina lungor töms på luft när min ryggtavla träffar väggen. Jag blir yr och kan inte längre tyda de ord som kräks ut över mig.

- jag är inte rädd för dig, får jag fram efter ett tungt andetag och jag öppnar ögonen och möter hans blick än en gång.

När hans handflata träffar min kind i ett hårt slag känns det som att jag ser händelsen i slow motion, samtidigt som det går så fort att jag inte hinner reagera. Min far stormar ut ur rummet. Det blir tyst.

Jag sjunker utmattat och känslotomt ner på golvet i hörnet av rummet, där han lämnat mig.