Sov hos min pojkvän inatt! Kan inte säga att jag sov jättebra men jag är glad att jag har honom!!

Tjugo över nio satt jag i väntrummet på BUP med musik i öronen och kände av en lätt nervositet.. Men strax därefter blev jag bemött av en stor man med jultomtemage och en varm blick. Då släppte nervositeten direkt!

Vi pratade och han kom fram till att jag borde ta antidepressiva och sömntabletter, och jag säger väl inte emot.. Han är läkare och borde veta bäst!
Så ikväll börjar jag ned sömntabletterna och imorgon börjar jag med de antidepressiva.

Jag ska på fest på fredag och hade tänkt dricka, men de blir bara en cider den kvällen, inget mer! Inte bra att dricka när man går på antidepressiva..

När jag kom tillbaka till skolan så hade vi psykologi och denna lektionen pratade vi om psykisk ohälsa, såsom depression, ångest, panik, osv.
Och jag döljer inte att jag lider av panikångest, depression och att jag är självskadare så jag berättade öppet om mina egna erfarenheter i sambandet, så när läraren pratat pm en sak, tex ångestattacker, så frågade han mig om hur jag kände och upplevde det.. Och tro det eller ej, men det kändes bra!
För en gångs skull kändes de faktiskt som att jag var accepterad till 100% och de kändes som att de lyssnade på vad jag hade att säga.

På lunchen träffade jag lite vänner och glömde helt bort att jag själv skulle äta, men jag tyckte inte det kändes så viktigt och jag var inte hungrig eftersom jag ätit frukost och ätit två klementiner under skoldagen, så de sista 15 minuterna av min lunch så träffade jag min pojkvän och en av mina närmsta vänners kille.

När jag gick in på skolan så mötte jag en klasskompis och vi gick tillsammans mot trappan, då klassrummet vi skulle vara i ligger på andra våningen men blev stoppade på väg mot trappan av två utländska brudar som gick emot oss, började sjunga och stod utvägen för oss.
Den ena bruden satte upp benet mot typ en vägg så jag kunde inte komma förbi.. Jag blev riktigt lack, för de är inte första gången detta händer! Detta har pågått sen vi började ettan, så mer än ett jävla år har vi stått ut... Och nu fick jag nog så jag puttade bort benet och sa till dom att nu fick de fan lägga av, sen gick jag och min klasskompis iväg, och de följde efter fram tills vi kom till trappan, där stannade de och skrev efter oss.
Jag kände hur paniken tog över och jag var tvungen att komma ut ur skolan fort för att hitta trygghet, alltså min pojkvän.. Han fick bokstavligen tvinga in mig i skolan igen för jag ville verkligen inte! Hela min kropp sa emot!
Min fina pojkvän fixade numret till min rektor, och jag själv, plus tre tjejer som jag släpade med mig, följde med in hos en annan rektor på skolan och fick prata med honom, så nu fattas bara namn på brudarna sen blir det en anmälan, då det där de gjort räknas som kränkande. Framsteg!!

Med detta vill jag tacka min fina pojkvän och min fina vän som snart blir rödhårig, för allt stöd, och för att ni får mig att le trots att mitt liv känns skit <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...