Det tog över min fritid. Det tog över mitt sätt att tänka, mitt sätt att leva och det styrde mitt mående. Då har det gått för långt. Jag såg inte vad som hände med mig. Det kändes ju helt normalt! Jag "visste" så mycket om folk. Folk uppdaterade så otroligt mycket och det var så intressant att läsa! Se hur smarta eller idiotiska folk var. Kunde sitta och skratta åt folk när de hade gjort eller skrivit något riktigt knasigt, men jag såg inte det sjuka med att jag satt mellan sex och tretton timmar framför datorn, och gjorde INGENTING! 

Jag såg så mycket som fick mig att må dåligt. Jag mådde så otroligt dåligt av Facebook, och ändå ville jag hela tiden kolla om någon uppdaterat sin status, kommenterat mina statusar, (JA, jag uppdaterade ofta!) osv. Facebook är nog det farligaste jag hållt på med, för det styrde mitt liv, min vardag och förändrade min relation till min familj och till mina vänner. Jag kunde säga  att jag inte kunde umgås eller inte orkade för jag ville inte gå ifrån datorn. Mamma kunde säga till mig med normalt tonläge på rösten, att jag skulle gå ifrån datorn, och jag bara snäste av henne eller sa "mm, snart klar". Det är SJUKT! 

Anledningen/anledningarna till varför jag tog bort mitt konto på Facebook:

Där finns ganska många om jag tänker efter, men just den dagen var speciell, och det fanns bara tre anledningar till varför jag tog bort det.

1. Jag mådde så otroligt dåligt över att en kille som jag tycker/tyckte extremt mycket om aldrig skrev till mig, fast han sa att han ville ha mig. Jag satt och hoppades, och väntade på att han skulle säga att han ville satsa på mig... men det blev aldrig så, och jag visste det innerst inne. Men jag ville inte att det skulle vara så..

2. Jag såg så mycket som jag blev irriterad på, typ

"gilla min bild/status så skriver jag hur snygg du är på en skala 1-10 "  

HALLÅ????!! ringer inga varningsklockor?! Det är ju detta som förstör folk! visst, det är frivilligt att gilla, men de kan ju faktiskt vara så att man är i extremt behov av att vara perfekt. Och det kan ta riktig skada om det går för långt! Usch, hemska facebook, det används på helt fel sätt nuförtiden av de flesta i min ålder... 
3. Folk sa att jag inte skulle klara det. Abstinensen skulle vara för stor och för jobbig för mitt psyke, och jag skulle aktivera mitt konto igen. Det handlade bara om dagar trodde de. De flesta trodde t.o.m att jag inte ens skulle göra det, att det bara var snack. 

När jag tagit bort mitt konto märkte jag att det inte var så många som märkte att jag var "borta", för det tog kanske en vecka innan folk reagera. Och det visar ju hur korkad jag var, för jag intalade ju mig själv att folk var intresserade av att veta vad jag gjorde, hur jag mådde osv.Några trodde jag hade tagit bort dom som vän.Det var många som blev typ chockade eller förvånade över att jag tagit bort mitt konto.

"varför har du tagit bort facebook?!!! skaffa det igen!" Det har jag fått höra x antal gånger.

Allt var lättare då tyckte de, för jag fanns alltid tillgänglig. Det var lätt att hålla kontakten.. Det är fortfarande lätt! jag har någonting som heter MOBILTELEFON! Jag är mer social och tillgänglig nu när jag INTE har Facebook, det är de som inte hör av sig bara! Vill man umgås för man faktiskt visa det, inte bara säga det.  Man tror att man har mer kontakt och är social när man har Facebook, men så är det inte. Se de utifrån! Tänk hur våra föräldrar ser på det! De tror väl att vi är dumma i huvudet som tror att vi är sociala när vi faktiskt bara sitter framför en skärm. Visst, man pratar med folk och kan ha jättekul, men det är ju MYCKET roligare att träffas! 

Idag vet jag att jag mår bättre av att inte ha Facebook. för jag hade ingen kontroll över det.  Jag kanske startar mitt konto igen någon gång i framtiden. Men absolut inte nu. Absolut inte denna veckan, förhoppningsvis inte ens detta året. Jag vill ha kontroll över det, och det kommer jag inte ha om jag går tillbaka nu. Idag har jag varit "fri" från Facebook i 21 dagar. Tror inte det var många som trodde jag skulle klara det. Inte ens de vänner som står mig nära.

Känns otroligt bra att jag känner mig själv bättre än vad andra gör.

Och det glädjer mig att jag fortfarande kan överraska folk,   jag klarar mig bättre än vad folk trott.