Jag är långt ifrån känslokall. Jag tar åt mig mer än man kan tro. 
blickar som jag får är inte längre något hot för mig. Kommentarer har jag däremot fortfarande svårt för.  Kommenterar någon något taskigt så kan jag ta åt mig otroligt mycket och gå och tänka på det tills det får mig att må dåligt.
Men ingenting kan förstöra mig helt, ingenting, förutom kärlek. 

Kärlek förstör mig totalt!

Jag vet att man ska gråta/prata ut, acceptera och gå vidare.. men det har jag jättesvårt för. 

- glöm honom.. Hur jävla lätt är de egentligen?! när han funnits i mitt huvud varje dag!

   Jag började prata med en kille ett tag innan sommarlovet, och jag tyckte han vart intressant. riktigt ball var han! Och snygg, god damn! Men jag visste att det inte skulle bli något, för han är upptagen, och jag, JAG, kan inte vara bättre än henne.. Jag kan inte ta någons pojkvän bara så! 
Iaf.. han ville träffas.. och så blev det. Vi träffades, som vänner, för de var ju så jag såg det. Men jag bprde förstått att det jag intalade mig själv var falskt. Klart där fanns mer, han var ju en heting! Jag ångrar ingenting som sades och ingenting som hände, och jag ångrade absolut ingenting då! 

Vi fortsatte att träffas och vi fick känslor för varandra. Jag förstod inte hur jävla kär jag var förrän jag började ställa krav. Krav som egentligen är så jävla obvious, som att han skulle dumpa flickvännen. jag ville inte vara hon den andra!  När jag ställde dessa krav.. det var då han tyckte det var jobbigt, och han slutade skriva. 
jag blev förkrossad.. Jag kunde ju inte förlora honom, min hjärta slog ju för honom!  Jag har aldrig mått så dåligt pga en kille som jag gjorde då.

ungefär en månad efter den händelsen så tog jag bort hans nummer.. För jag visste att om jag har det kvar så kommer jag aldrig kunna gå vidare.. jag skulle fortsätta skriva till honom och det skulle bara bli jobbigt för mig. han svarade ju inte. Jag vet inte ens om han läste mina sms...  

Efter många veckors av inre smärtor och massa tårar så började det sakta vara mindre smärtsamt. Jag tänker fortfarande på honom, varje dag. Undrar om han tänker på mig. undrar vad han tänker över huvud taget. Jag tänker på honom var dag.. det är fortfarande jobbigt, men det gör inte lika ont..

Jag hade börjat "läka"...

Igår var jag i Malmö och tittade på ishockey, Jag hade extremt trevligt, även om matchresultatet kunde varit bättre. När vi skulle gå mot bilen så såg jag honom, HAN, av alla jävla människor! Kände en stor klump i magen, jag kände hur ledsen jag blev och hur dåligt jag plötsligt mådde. Jag ville kräkas... Hela bilresan hem satt jag och spände mig. jag kunde verkligen inte slappna av. 

När jag sedan kom hem och låg i min säng så kände jag hur ledsen jag var och hur ont det gjorde.. 

Jag grät... och den enda tanken som gick i mitt huvud var

- han lever, han mår bra. Han har glömt mig.. jag var inte bra nog.-