Nu blir det ännu ett känsligt ämne.. men detta har jag aldrig gått in på innan. 

Mina tankar om mina föräldrar.

Låter jättetråkigt kanske, men detta är inte "boring" och det måste komma ut..

Jag älskar mina föräldrar, jättemycket. 

Vill inte förlora dom, jag hade tagit en kula för dom, lätt. Men min relation till mina föräldrar är inte den bästa.

Min mamma och jag, vi går varandra på nerverna, ofta! Hon vet precis vad hon ska säga för att göra mig ledsen och jag för att få henne förbannad. Kalla det trotsigt och det är helt okej, för det har jag blivit och varit mot henne ett bra tag. Men tycker inte att det är speciellt konstigt när hon inte lyssnar utan bara dömer och kränker mig. Till slut så orkar man inte annat än inte bry sig..

exempel på att hon dömer mig direkt:

Jag frågade henne vad som räknas som "weed". Anledningen var för att jag faktiskt inte hade en aning och ville även veta om "weed" räknas som knark, me tanke på att jag vet en som sa "jag knarkar inte, men röker weed"

Då blev hon upprörd för att jag frågade och tog det som att jag ville prova på droger. 

Det var bara en enkel fråga och jag har inte en tanke på att prova knark, aldrig! 

Jag tycker det är vidrigt och omoget att hålla på med sånt. 

Jag förstår att hon tyckte frågan var konstig eftersom den bara ställdes, men jag är trött på att hon dömer mig.

Pappa... jag är absolut pappas tös. Jag och pappa har en speciell relation. Vi funkar extremt bra ihop. Vi har samma humor, ungefär samma intressen och värderingar, vi lyssnar på varandra och har otroligt roligt ihop. 

Men det har inte alltid varit så, fär när jag och pappa blir ovänner på riktigt så är det inga fina ord som fyller rummen... handlingarna som görs är inte helt genomtänkta, och det har förstört jättemycket mellan mig och pappa som är svårt att bygga upp igen.

När jag och mamma bråkade för ett tag sen så sa hon något som fick mig att tänka till. Hon sa att jag var extremt lojal när det gällde pappa. Han kunde kalla mig saker, hota mig, ta tag i mig, ge mig örfilar och be mig packa mina saker och dra och inte komma tillbaka för han ville inte se mig mer.. Trots detta så gick jag tillbaka till honom och låtsades som att ingenting hade hänt och förlät honom, trots han inte sagt förlåt. Och nu vet jag varför.

Jag gör så för jag vet aldrig när han försvinner nästa gång. 

Jag visste aldrig vart jag hade honom..så hur ska jag kunna veta nu?

Det är bra mellan mig och pappa nu. Jag pratar med honom ofta och saknar honom mycket.

Allt mellan oss känns ganska bra nu, men jag är alltid lite orolig över att förlora honom. 
Det har hänt förut, och jag vill inte förlora min pappa igen... 

 

Börje

28 december 2011 16:38

jag vet jag inte kommenterar allting och vi hörs inte så mkt, men jag läser här och finns alltid om du behöver ngn johanna :) du är en otrolig människa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...