Allt har klarnat upp nu. Jag vet vad jag ska göra. Jag vet vad jag måste göra. Jag måste sluta berätta om mina problem, speciellt för min familj. Det måste jag! Det blir bara problem när jag "klagar" över något. Mamma och hennes pojkvän tror tydligen att jag har aggressionsproblem för de "märker" det, och jag börjar själv undra.. 

Men sen är det kanske inte så konstigt.. jag verkar aldrig tas på allvar. 

Det är inte så att jag hittar på problem eller låtsas bli upprörd, ledsen eller arg över något för att få uppmärksamhet. Men det är väl det de tror. Jag försöker visa hur jag mår men blir bara irriterad och mer depp när ingen verkligen lyssnar..

Jag älskar att hjälpa folk! att få förtroende är något av det bästa jag kan få av någon. Nu låter det som att jag bara skriver detta för att det låter bra, men det gör jag inte. Det jag skriver är hur jag tänker och känner.

Anledningen till att jag vill att andra ska känna att de kan och vill prata med mig är för att jag inte vill att någon ska må dåligt.

En nära vän till mig tycker tydligen att jag inte berättar för honom hur jag mår, för idag sa att att om jag inte berättar ordentligt för honom hur jag mår så blir han snart arg på mig.

Men det enda jag svarade var typ "vad finns det att berätta"  och log. 

Det finns en anledning varför. Det känns fel. Det känns så extremt fel när jag pratar om mina problem och jag ångrar alltid efteråt att jag berättat.

Jag kan skriva om mina känslor och mina problem, men att prata om dem är jättesvårt för mig. Det säger stopp.

Jag har försökt men jag har inte känt mig bemött, och därför ska jag bättra mig och hålla käft. Jag vill inte förstöra mer i min familj än jag redan verkar ha gjort... 

Att prata om känslor är jättebra och extremt modigt!

Men det funkar inte för mig, jag kan inte göra det längre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...