Sov hos min pojkvän inatt! Kan inte säga att jag sov jättebra men jag är glad att jag har honom!!

Tjugo över nio satt jag i väntrummet på BUP med musik i öronen och kände av en lätt nervositet.. Men strax därefter blev jag bemött av en stor man med jultomtemage och en varm blick. Då släppte nervositeten direkt!

Vi pratade och han kom fram till att jag borde ta antidepressiva och sömntabletter, och jag säger väl inte emot.. Han är läkare och borde veta bäst!
Så ikväll börjar jag ned sömntabletterna och imorgon börjar jag med de antidepressiva.

Jag ska på fest på fredag och hade tänkt dricka, men de blir bara en cider den kvällen, inget mer! Inte bra att dricka när man går på antidepressiva..

När jag kom tillbaka till skolan så hade vi psykologi och denna lektionen pratade vi om psykisk ohälsa, såsom depression, ångest, panik, osv.
Och jag döljer inte att jag lider av panikångest, depression och att jag är självskadare så jag berättade öppet om mina egna erfarenheter i sambandet, så när läraren pratat pm en sak, tex ångestattacker, så frågade han mig om hur jag kände och upplevde det.. Och tro det eller ej, men det kändes bra!
För en gångs skull kändes de faktiskt som att jag var accepterad till 100% och de kändes som att de lyssnade på vad jag hade att säga.

På lunchen träffade jag lite vänner och glömde helt bort att jag själv skulle äta, men jag tyckte inte det kändes så viktigt och jag var inte hungrig eftersom jag ätit frukost och ätit två klementiner under skoldagen, så de sista 15 minuterna av min lunch så träffade jag min pojkvän och en av mina närmsta vänners kille.

När jag gick in på skolan så mötte jag en klasskompis och vi gick tillsammans mot trappan, då klassrummet vi skulle vara i ligger på andra våningen men blev stoppade på väg mot trappan av två utländska brudar som gick emot oss, började sjunga och stod utvägen för oss.
Den ena bruden satte upp benet mot typ en vägg så jag kunde inte komma förbi.. Jag blev riktigt lack, för de är inte första gången detta händer! Detta har pågått sen vi började ettan, så mer än ett jävla år har vi stått ut... Och nu fick jag nog så jag puttade bort benet och sa till dom att nu fick de fan lägga av, sen gick jag och min klasskompis iväg, och de följde efter fram tills vi kom till trappan, där stannade de och skrev efter oss.
Jag kände hur paniken tog över och jag var tvungen att komma ut ur skolan fort för att hitta trygghet, alltså min pojkvän.. Han fick bokstavligen tvinga in mig i skolan igen för jag ville verkligen inte! Hela min kropp sa emot!
Min fina pojkvän fixade numret till min rektor, och jag själv, plus tre tjejer som jag släpade med mig, följde med in hos en annan rektor på skolan och fick prata med honom, så nu fattas bara namn på brudarna sen blir det en anmälan, då det där de gjort räknas som kränkande. Framsteg!!

Med detta vill jag tacka min fina pojkvän och min fina vän som snart blir rödhårig, för allt stöd, och för att ni får mig att le trots att mitt liv känns skit <3

En sak jag tänkt mycket på och nu vet jag med säkerhet.. Jag avundas på min lillasyster.
Hon är släktens stolthet verkar det som.
Hon är så duktig i skolan.. Hon är duktig i sin sport.. Och inte nog med det.. Hon är gudomligt vacker och har ett otroligt fint leende som tillsammans med hennes tindrande ögon gör det oerhört svårt för de flesta att inte titta på henne.. Hon har allt! Och det är där min släkt kommer in i bilden..
När jag satt på kalaset i söndags så hade vi allmänt trevligt och jag trivdes faktiskt där jag satt bredvid morfar runt "farmors" köksbord.
Då Började morfar prata om att min syster ser jättebra ut och att många kommit fram till honom efter begravningen och sagt att hans yngsta barnbarn var jättevacker.. Och de slutade inte där utan han fortsatte ösa komplimanger över min syster som satt där vid bordet mitt emot mig och log sitt fina leende och bara tog emot att få höra hur vacker och duktig hon är, och att hon säkerligen skulle passa superbra som modell..
mamma såg såklart övernöjd ut och visade det tydligt, och ingen verkade ha en tanke på att jag också satt vid de där bordet... Ingen gav mig någonting.. Inte ens en blick.
Jag menar inte att min släkt, familj och mina vänner ska ösa komplimanger över mig om mitt utseende, för jämfört med min syster är jag inte vacker över huvud taget.. Men det skulle uppskattas om man fick höra att jag gjorde någonting bra någon gång.. Och inte bara höra "oh vad stor du har blivit"

Jag kanske överreagerar eller underreagerar, jag vet inte riktigt.. För det gör ont, och jag mår dåligt av det, men jag säger ingenting..

Idag var det kommunikationsprov och har varit nervös hela dagen men när jag vill satt där och fick provet så flöt de bara po! Simpel shit!
Fast de kan iförsig gått åt helvete men de kändes bra, så om jag inte fixat provet så får jag ta tag i de imorgon.

På tal om imorgon... BUP.
9.30 ska jag sitta på BUP och snacka me läkare och psykolog. Ganska jättenervös!
De ville jag skulle ha me föräldrarna men jag vill göra detta själv, det blir lättast. Pappa hade nog inte velat även om han vill mig väl, och mamma får inte följa med för hon ställer sju miljoner frågor och de pallar jag inte..

Men men, I can do this!

Skriver nog lite senare.. Finns en grej som tynger mig.. Patetiskt? Kanske.... Men det är jobbigt!

Bild på min mattelärares kaffemugg, ser ni vad det står på den? :D

Tror jag gått ner i vikt?
Man känner höftben,axlar,nyckelben och knäskålar mer nu och de är synligare.
Bästa av allt, smalare midja vilket gör att brösten ser större ut! Fast iförsej de har växt för de är dags att köpa större bh snart om jag får bestämma!

Btw, tog en runda bort till min brorsdotter och pratade med hennes mamma lite, väldigt trevligt!

Peace!

Undrar om de fortf finns någon som läser min blogg... Hahah ^^

Såja... Nu ligger man hemma i soffan och kollar teen mom 2. Åt skolmaten och ångrar mig bittert eftersom maten innehöll curry och jag mår sjukt illa efteråt när jag ätit det!

Såja nu ska jag fortsätta där jag slutade, ungefär ;)

Imorgon är det dags för prov, kommunikation. Inte börjat plugga än men de känns inte jättesvårt, fast oavsett så ska jag börja plugga när jag skrivit klart detta!
På onsdag ska jag till BUP och träffa en läkare samt en psykolog och prata med dom. Vi får se vad de säger om mitt mående.
Jag är inte pepp på att börja på antidepressiva men om de är det som krävs för att jag ska bli bättre så är de väl värt det antar jag.

Btw, sov hos min fina pojkvän igår till idag, var supermys!
Vi kollade massa filmer och åt godis ^^
Men de är så jobbigt att gå upp när jag sovit med honom för det är så varmt och mysigt...

Jag har tröttnat på mitt hår och tänker därför komma på något att göra med det. Funderar starkt på att fixa lila hår igen.. Underbart<3
Men varken min pojkvän, min familj eller en stor del av min umgängeskrets tycker jag ska vara annat än blondie.. Men vi får se.. Oavsett så är de dags att fixa håret för utväxten börjar bli ruggigt synlig..

Jaja, ska försöka bättra mitt bloggande, ska även försöka bättra mitt novellskrivande ^^

Bild sen jag jobbade!
Ja just det!! Jag har fått jobb!
Passar hund två timmar, en gång i veckan! Riktigt chill, löv it!<3

Undrar om de fortf finns någon som läser min blogg... Hahah ^^

Såja... Nu ligger man hemma i soffan och kollar teen mom 2. Åt skolmaten och ångrar mig bittert eftersom maten innehöll curry och jag mår sjukt illa efteråt när jag ätit det!

Såja nu ska jag fortsätta där jag slutade, ungefär ;)

Imorgon är det dags för prov, kommunikation. Inte börjat plugga än men de känns inte jättesvårt, fast oavsett så ska jag börja plugga när jag skrivit klart detta!
På onsdag ska jag till BUP och träffa en läkare samt en psykolog och prata med dom. Vi får se vad de säger om mitt mående.
Jag är inte pepp på att börja på antidepressiva men om de är det som krävs för att jag ska bli bättre så är de väl värt det antar jag.

Btw, sov hos min fina pojkvän igår till idag, var supermys!
Vi kollade massa filmer och åt godis ^^
Men de är så jobbigt att gå upp när jag sovit med honom för det är så varmt och mysigt...

Jag har tröttnat på mitt hår och tänker därför komma på något att göra med det. Funderar starkt på att fixa lila hår igen.. Underbart<3
Men varken min pojkvän, min familj eller en stor del av min umgängeskrets tycker jag ska vara annat än blondie.. Men vi får se.. Oavsett så är de dags att fixa håret för utväxten börjar bli ruggigt synlig..

Jaja, ska försöka bättra mitt bloggande, ska även försöka bättra mitt novellskrivande ^^

Bild sen jag jobbade!
Ja just det!! Jag har fått jobb!
Passar hund två timmar, en gång i veckan! Riktigt chill, löv it!<3

Hej!
Long time no see, kan man ju säga!
Snabb uppdatering nu eftersom jag sitter i bilen på väg till ett kalas!

Fått en tid hos psykolog och läkare för att få ännu en diagnos så jag kan få hjälp med mitt psyke.

Denna helgen har jag sovit hos en klasskompis och vi har inte gjort annat än tjockat oss, dvs ätit och kollat film! Och de säger verkligen allt vi har gjort, om man bortser från igår då vi var ute några timmar och umgicks med lite folk!

Nä, skriver mer senare, för jag har lite att skriva av mig, men nu är det mammas farmor som gäller och inget annat!

Peace!

The Butterfly Project är ett projekt som ska hjälpa självskadare som vill bli friska.

Men projektet är inte bara för självskadare, utan även för de personer som vill stötta självskadare i sin kamp. Jag vill bli frisk och därför ska jag prova på detta och se om jag klarar av att vara självskadefri. Jag ska kämpa, och jag vet att jag kommer få hjälp av nära och kära.

Här är "reglerna" :

1. När man känner att man vill skada sig, så tar man fram en penna och ritar en fjäril där man tänkt skada sig.

2. Namnge fjärilen efter en person som:

-du älskar
-älskar och bryr sig om dig
- du vill ska bli självskadefri
- vill att du ska bli självskadefri

3. Man måste låta fjärilen försvinna av sig själv, alltså får man inte skrubba bort den.

4. Om man skadar sig innan fjärilen försvunnit så dödar man den, men om man inte skadat sig och den har försvunnit så "lever den och har flugit iväg".

5.Om man har mer än en fjäril och skadar sig så dör alla.

6.Var gång man vill skada sig så ska man titta ner på fjärilen och tänka på personen man namngett fjärilen efter.

7. Det är inte bara du själv som får rita fjärilar på dig, en annan person kan också göra det. Personen behöver inte vara självskadare för att få rita en fjäril, utan han/hon kan visa sitt stöd genom att rita på dig. Den fjärilen är extra speciell, så den måste man ta extra bra hand om.