Tårar fyller ögonen och gör allt suddigt..

man känner sig orolig och har svårt att koncentrera sig..

..hungern har försvunnit och tanken på mat får en att må illa.. 

Kommer det någonsin bli han och jag?

Jag vill ju verkligen..

Men kommer det fungera?

Vill han samma som jag?

Vad vill JAG?!

långt långt inne i huvudet så tänker man att man kanske borde försöka gå vidare..

men känslorna för personen är för starka.. och man fortsätter hoppas..

känslorna är för starka för att vilja släppa taget. Man vill inte släppa taget om den som

finns i ens tankar typ alltid.

Man fortsätter att undra.. fundera.. må dåligt.. och man kommer ingenstans..

..Jag vill inte vara för på. Men att inte få svar på någonting är så extremt frustrerande..

Att skada mig själv är inget jag tänker på- jag vill inte gå tillbaka och leva i den mörka onda cirkeln.

Ibland blir jag sjukt sugen på att gå ut och ta en cigg me en kompis, och bara snacka om allt mellan himmel och jord- men jag ska inte röka!

jag vill inte röka....

Jag är totalt kluven i mina tankar och jag vill egentligen inte prata om det med någon- face to face alltså.

...Men jag tror att jag någon gång kommer öppna mig för någon stackare... 

Jag borde kanske ta kontakt med BUP igen, men jag vill inte.. Jag pallar inte med de..
Den jag gick till innan blev förflyttad och då lades mitt "fall" ner.. Och jag orkar inte gå till någon ny..

Jag vill inte öppna mig för någon random människa - men ännu mindre för någon jag känner..

..Det känns meningslöst, allting!

Vad lever jag för egentligen..? Jag har inte en jävla aning.. 

TILL ER SOM FÖLJER MIN BLOGG:

..Förlåt att jag inte skrivit på länge, men jag har vart iväg en massa och har heller inte haft någonting att skriva om.. Och detta var kanske inte heller så mycket att läsa.. men jag var tvungen att skriva av mig..