Jag vet inte vad jag ska göra.. känner en stor klump i magen..Jag är orolig.. 

..Orolig för att det är skola imorgon..orolig för hur det blir med han.. Orolig för att jag inte vet när jag träffar min pappa igen. Jag vill ju verkligen träffa honom, snart! Har inte träffat honom sedan början av augusti förra året.. typ fem månader..

Känns inte bra alls   

..Sen är jag väldigt rädd för att jag inte kommer fixa allt i skolan.. Jag vet hur illa det är att jag inte gör mitt bästa, för detta är ju viktigt! Men det är ännu värre att jag är medveten om det och inte gör något åt det!  Men jag är inte det minsta studiemotiverad, och det måste jag försöka ändra på.. Nej, jag MÅSTE ändra på det!  Annars förstör jag min framtid..och det går inte! Jag vill hjälpa andra, så är det bara! 

Det är underbart att det finns folk som jobbar, till och med riskerar sitt liv, för att andra ska må bra och ha det bra. Och jag vill vara en av dem! 

Tillbaka till min...kärlek?

Eller vad han nu är..

Jag vågar inte riktigt släppa på alla känslor.. Jag blev så jävla sårad sist jag föll för någon..

Jag vet inte riktigt vart jag har honom... Han säger att han tycker om mig mycket

och han är snäll, trevlig och rolig när vi pratar, både över sms och när vi umgås..

...men det känns lite som att han..de kanske bara är en inbillning..men känns som att han vill men 

inte riktigt vågar?

..usch detta är så jobbigt och svårt.
..det är svårt för mig att ta upp det med honom.. men jag ska, jag måste.

Det kan ju inte vara såhär..

Jag kan inte gå och drömma om och sukta efter en kille som inte är seriös men mig...

..Han är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på innan jag somnar.. 

..thihi.. när jag tänker på honom så ler jag.. och ibland, när jag tänker på honom, så får jag ont i magen..

fast på ett skönt och konstigt sätt.. ^^

..Jag vill verkligen att han tar min hand

....och säger att det är mig han vill ha

...och ingen annan..