Det blev lugg. Och hon klippte av 10-15 cm av mitt hår för de var fett slitet.

Så känns helt annorlunda!

Men jag trivs i lugg, faktiskt!

Men som vanligt så har jag redan börjat vänja mig och känner att jag vill ha en förändring, snart dags att färga det kanske?  

Fast jag får vänta lite haha, kan ju inte "förstöra" mitt hår redan! 

Jag är så sugen på att pierca mig, guuuud!

Jag vill ha i tungan!

Ska försöka övertala mamma!

Får nog ta ut min ögonpiercing om jag inte börjar ta hand om den.. för den har blivit lite jobbig.

Har haft mycket problem med den de senaste månaderna...

Blivit slagen av en kompis med ett grytunderlägg och då börja den blöda..

Sen lugna det ner sig lite... men då gick jag till frissan och då råkade hon typ fastna med kammen och drog till.

ASONT gjorde det, och de blödde, men jag överlever!

Men jag vet inte om min älskade piercing gör det.. för börja ta hand om den helt enkelt!

Nu till en sak som jag hört att måååånga diskuterara - unga mödrar.

Ungdomar som blir gravida och bestämmer sig för att behålla barnet.

Jag förstår att många är emot det.

- De kan knappt ta hand om sig själva, hur ska de då kunna ta hand om ett barn?

- De förstör sin ungdom om de behåller barnet

- de har inget jobb, de har inte ens gått ut gymnasiet - de förstör helt enkelt för sig själv och för barnet om hon behåller det.

Jag förstår alla som är emot de.. Jag är själv ganska kluven när de gäller det här med unga mödrar.

Jag tror att man känner på sig om man klarar att ta hand om ett barn eller inte - mammainstinkten tar över liksom.

Och det finns säkert hjälp att få om man nu bestämmer sig att behålla barnet. Studievägledare, mentor, kurator, osv.

Har man dessutom släkt och vänner som stöttar, samt barnets pappa vid sin sida, så tror jag att man kan klara det hur bra som helst!

Jag själv vet inte vad jag skulle göra om jag blev gravid. Jag vill hemskt gärna ha barn, men jag är inte redo att få barn nu.

Alla får lov att ha en åsikt, men en sak stör jag mig ganska mycket på.

Om det finns någon i vår ålder som är gravid, så ska hon inte behöva stå till svars för sitt val.

Det är hennes val, och ingen annans.

Ingen kan säga till henne att hon inte kommer klara av det osv, det är bara hon som kan känna om det är 100% rätt eller inte!

man måste verkligen tänka sig för innan man bestämmer sig, vara realistisk.

Varför jag tog upp detta? bra fråga.

Igår satt jag i studietorget med några tjejer från klassen, och en tjej visade en bild på en tjej som är gravid. Hon är lika gammal som oss.

Då gick snacket igång. Att de inte fatta hur man frivilligt ville förstöra sin framtid osv.

DET fick iallafall mig att tänka efter.

Vad tycker och tänker ni själva?

Just think about i. 

Have a nice day,

PEACE!

Idag går det bra!

Livet funkar liksom..

Jag vet inte vart jag står för tillfället.. i livet, kärleken, osv.

Men jag lever iallafall!

Idag ska jag klippa mig. vi får se om det blir någon stor förändring..

en förändring i livet är vad jag behöver.. men vågar jag ?

Ja.. de gör jag säkert.

Jag vill ta tag i mitt liv.. men jag känner att jag inte orkar.

Jag lever i någon typ av.. dvala eller något.

Jag bara finns liksom.. Igår var jag deppig som fan.. totally nere..

Men jag har fortfarande inte brutit mitt nyårslöfte,

(vara rök- och självskadefri)

*stolt* 
Vill verkligen inte göra något av det..men ibland.. så saknar man det liksom..
Det var ju en vana, en vardagsgrej i mitt liv.

Jag vet att jag låter helt sjuk när jag säger att jag saknar det..

men ni som inte själv varit där kan omöjligt förstå.

Men snälla, gör inte det!

Förhoppningsvis är du inte så korkad att du provar ens, för de är så jävla korkat!!!

Puss och kram på er!

Jag vet att jag är dålig på att skriva..

Jag skriver inte så ofta..

och när jag väl skriver så är det inte jätteintressant kanske..

Men fortsätt följa min blogg,  Jag blir så

glad när jag ser att folk läser min blogg för då vet jag 

att det iallafall är någon som läser om mina tankar

och faktiskt vet hur jag mår, på riktigt!

Här är en bild från igår på min bebiis     

åtta dagar.... åtta dagar sedan sist jag skrev till min crush.

Känner mig värdelös.. dessa jävla tankar om att jag inte duger, att jag inte förtjänar honom...

de tankarna fuckar mitt huvud!

..Jag orkar inte med sånt här..

de känns som att jag går vidare..

att jag..hämtar mig från all smärta jag känner..

..för några dagar sedan så kunde jag verkligen inte sova.. jag bara grät.

Jag fick inte luft.. Det var jätteobehagligt och jag trodde seriöst att de va slutet för mig..

MEN I'M STILL ALIVE!

What doesn't kill you makes you stronger.. typ.

Jag trodde jag var viktig för honom.. att han faktiskt ville vara med mig..

men så var det tydligen inte.

Känner mig otroligt korkad.

Tankarna är kluvna.

Ska jag smsa?

Nej, det ska jag inte! för de är jag som skriver till honom alltid!

Men han kanske tror att jag inte vill höra av honom? jag var ju ganska arg på honom..

Men jag sa faktiskt att jag ville han skulle höra av sig, och om han vill ha mig så får han ju höra av sig!

Men det är kanske jag som ska vara den som tar stegen...?

Fast han borde oxå satsa. Det är inte bara jag...

Detta är skitjobbigt!

Jag vill skriva till honom.. jag tycker ju om honom och vill inte förlora honom..

Men samtidigt.. är han verkligen något att ha om han beter sig såhär..?..

Han har sagt att han tror att han är rätt kille för mig.

Jag frågade honom om han fortfarande trodde det, och han sa ja.

Jag trodde han var rätt för mig.

men nu... börjar jag tveka..

Jag har ingen aning om vad han gör nu..

Han kanske har gjort slut med sin flickvan? (troligen inte)

Han kanske kämpar med att hitta rätt tillfälle? (rätt tillfälle för att göra slut - finns inget!)

Fan asså... Hatar detta. Att inte veta.

det gör inte lika ont längre.. jag tänker inte lika mycket på honom.. annat kommer liksom före..

Men ibland.. då faller jag tillbaka i den där jobbiga gropen.

Just nu är jag stark, men hur länge kommer jag orka?

Här är ännu en bild på mej.

tagen för några dagar sedan.

Inte en av mina "bästa" men får duga   

Igår på eftermiddagen skickade jag ett sms till min crush och sa att han måste göra slut me sin flickvän

- han kan inte ha oss båda och jag tänker inte vara nr2.

Fick inget svar förrän mitt  i natten och då pratade han om ngt helt annat.

TOTALT ignorerat de jag skrivit.

Pallar fan inte mer.

Det vi har/hade är antagligen över nu...

Jag vill verkligen inte det..

Men jag tänker inte vara nr2 , det kan han glömma!

Han säger att det är mig han vill vara med, och ändå har han kvar henne!

Tanken på att de ligger med varandra får mej att må illa.

Jag tänker inte ta kontakt med honom, för jag har gjort vad jag kan.

Vill han ha kontakt med mig så får han skriva till mig.

Vill han något så får han ta kontakt

- för jag pallar inte mer.. jag mår så dåligt av detta , att vänta.

Jag hoppas han tar sitt förnuft till fånga och gör slut med henne.

För oavsett om han vill satsa på mig eller inte , så är det fel av honom att ha henne kvar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för jag orkar inte må dåligt..

Pappa säger att jag ska umgås så mycket jag kan med mina vänner och fokusera på det, samt skolan.

Försöka att inte tänka på honom så mycket - men de är svårt.

Men jag ska försöka..

Hör han inte av sig så vet jag ju hur mycket han brydde sig om mig- ingenting!

Tur att jag har så fina vänner  

Har märkt att jag har många vänner som säger att vi är "nära" , men varför hör man inte av sig då? 

hm.. fuck logic!

Skitsamma... jag har vänner som jag vet att jag är nära och som jag umgås med.

Hellre få vänner som är äkta än många vänner som man inte kan prata med.

Dagens låt..

vet inte vilken det är faktiskt.

Tror de blir Mange bjuder med Mange Makers,

för den låten får mej att må bättre!   

Vi tjejer.. eller iallafall de flesta av oss, vi letar efter den där underbara kärleken som visas i filmer och man är så lycklig, killen är charmig och rolig osv osv osv.

Konstigt? nej, faktiskt inte. Det är ju det man ser i nästan ALLA filmer, man kan läsa om det i böcker, tidningar osv! Och det ser ju jättemysigt och tryggt ut att ha en fin kille vid sin sida som tycker om en, även när man är får utbrott, gråtattacker osv. Kan inte tala för alla brudar, men så är iaf jag.
Jag är inte perfekt, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Punkt :)

... helt plötsligt så får man upp ögonen för en fin person..och blir kär.
Och vi börjar drömma, GUD VAD VI TÖSER FANTISERAR OCH DAGDRÖMMER OM DEN HÄR MÄNNISKAN!
Jag och några av mina kompisar kan prata om sånt i EVIGHETER!

För min del så har den jag blivit kär i inte alls varit den där underbara drömprinsen som är heeelt perfekt.
Varför? För att ingen är perfekt!

Jag har nog vart ganska blind också.. jag ser inte/undviker felen hos de jag faller för.
Och jag blir arg på de som säger åt mig att de inte låter bra eller att den jag tycker om inte är en bra människa.

Jag vet inte hur killar tänker, jag försöker förstå, men de går inte.
Många av er verkar bara vilja ha sex, sen dra.
Utnyttjar tjejer till max för att sedan lämna dom med krossat hjärta och en självkänsla på noll.
Det finns säkert brudar som är ute efter one- night- stands.
Okey fine, I don't give a fuck
då har ni samma "regler" i alla fall

Tjejer som råkar ut för detta.. den här playing-grejen..
För de första tappar de hoppet om äkta kärlek - FÖRSTÅELIGT!
För det andra sjunker deras självkänsla extremt mycket och de känner sig billigare än billig.

Jag har haft tur de senaste gångerna jag varit kär.
De killarna har varit underbara.
De behandlar mig med respekt, de tvingar inte mig till något, de lyssnar,
de finns där när jag behöver prata eller få en kram - en svärmorsdröm helt enkelt.

Tänk på det killar - Var den typ av kille som du hade velat din dotter skulle vara med.

Killar... jag tycker synd om er.
Ni får höra av oss tjejer att killar är falska äckliga players och att det inte går att lita på er.
Varför vi säger så? För att vi en gång råkat ut för det, i alla fall en gång.
Finns tjejer som playar oxå, så förstår egentligen inte varför jag upplever det som att man mest hör sånt om killar.. kanske för att jag är brud?

Tycker synd om er killar som för höra sånt, men som inte alls är så.
Tycker även synd om de killar som vill ha något seriöst men som blivit playade..

Finns faktiskt en sak till som är lite sorgligt för er killar som letar efter en brud som vill ha seriöst förhållande, och ni undrar vad vi vill ha egentligen..

För många är nog som jag.. Vi vet inte riktigt vad vi vill ha!
Den meningen säger emot allt jag skrev längst upp i texten.
Men det är faktiskt så.. vissa tjejer vet inte vad de vill ha.
De kan säga vad de tycker är snyggt och vad de gillar hos personer.
Men vi kan inte säga vad vi vill ha, för det är helt olika ju!

... Ändra stil?

Nej, de går inte för jag är mig själv, har på mig vad jag vill och är alltså inte "fast" i någon speciell stil.

Jobbigt?

Kan vara... Jag kan liksom inte överraska folk precis - men jag får fortfarande förvånade och intresserade blickar.

Och det är inte helt fel de!  

Bara att få blickar - oavsett vilka- så är det kul, för då vet jag att jag inte är osynlig - även om det känns så ibland..

Det är min bekräftelse på att jag faktiskt blir sedd!

Fast det behöver inte betyda att folk inte dömer mig, och de behöver inte betyda att de  lyssnar på vad jag har att säga.

Jag är rätt nöjd med min stil - den är speciell, kan vara utflippad, "normal", rockig, svart, färgglad, osv..

allt beror på mitt humör. :)

Idag blev det rosa byxor, pappas grå tjocktröja och hatt.

Jag gillar min hatt, det vart längesen jag hade den på mig ^^

Får börja använda den igen! (bild kommer kanske senare)

BTW-  bara 14 % batteri kvar på datorn och mamma hämtar mig halv fem, börjar få panik!

Jag är nöjd med min stil, men mindre nöjd med mitt utseende...

jag har fått tjockare mage... får muffinsmage när jag har byxor på mej.. tycker inte om det!

Vill vara lika smal som jag var förra vintern..

Då vägde jag typ 56-57 kg... Dit vill jag igen.

Iförsig är det inte många kilo dit.. men ändå. Måste skärpa mig!

Måste inte bara skärpa mej med min kropp utan också skolan!

Det ser illa ut pga att jag inte skärpt mig från början..

bara deppat och inte kunnat koncentrera mig alls på det jag borde,

Nä.. ju mindre tankar , detso bättre!

Killen jag tycker om.. är sjuuukt snygg!

Och jag känner mig ful bredvid honom...

Kanske inbillning, kanske inte..

Oavsett så ska jag få fin kropp innan sommaren

Punkt.