Vaknade av att mamma knackade på dörren och hon höll ett brev i handen, med mitt namn på..
Öppnade det och tro det eller ej,
mina pengar är tillbaka!!

Den lättnaden jag kände är obeskrivlig och jag började gråta.

Trodde aldrig personen som tagit mina pengar skulle ge dom tillbaka.. Men jo, där var lite hjärta kvar i den människan som faktiskt tog pengar UR MIN PLÅNBOK i MITT HEM!

Det enda jag undrar nu är vem personen är.
Jag önskade verkligen att jag skulle få veta vem det var,
och få en förklaring på varför..
Men det kanske kommer.
Jag blev ju faktiskt inte arg.
Jag blev bara ledsen och rädd.

Kanske.. Om jag har tur.. Så får jag ett besök.. Ett sms.. Eller ännu ett brev av personen som tog mina pengar..
Och får en förklaring på varför.
Man kan ju alltid önska.

Hur mycket smärta tål en människa egentligen?

Svaret är väl att alla tål olika mycket smärta men att man alltid klarar av mer än man kan föreställa sig.

Jag har kommit till det stadiet där jag känner att jag snart inte klarar mer.. Att jag snart inte orkar..
Och det känns som att jag sakta men säkert tynar bort inifrån..
Att jag snart inte kommer känna någonting alls.

Jag har sjunkit till mitt lägsta.
Jag har slagit en annan människa.
Det är bara en sak kvar, sen är jag på botten.
- Skada mig själv.

Och frågan är vad som egentligen stoppar mig.
Svaret är: INGENTING!

Innan har det varit för att jag är rädd att folk som betyder för mig ska lämna mig, men om där är någon som inte vill ha med mig att göra om jag skadar mig så fine, bara stick!
Om de har det som plan
så kan de ta sitt pick och pack redan nu och försvinna långt ifrån mig,
jag kan de inte vara i mitt liv när jag är på botten och mår skit.. O
m de inte kan vara i mitt liv när jag har sår på mina armar som sedan blir ärr..
Så behöver de inte vara i mitt liv varken nu eller sen.
För de förtjänar fan inte att vara i mitt liv när jag mår bra om de inte klarar av när jag mår dåligt.

Isåfall borde de inte kommit in i mitt liv från första början.



Och nej, jag planerar inte att skada mig själv.
Jag har fullt upp med att kämpa allt jag kan för att inte göra det.