Det är jobbigt just nu.
Jag måste sluta förvänta mig
att saker ska ske som jag föreställt
mig.
Ska försöka komma på ett bra exempel...

- om min pojkvän kommer hem till mig och jag möter honom i hallen för att jag vill ha ett "hej älskling", ett fint leende, en härlig puss och en varm kram...
Men istället möts av
Irritation, dålig stämning och annat
negativt.

Oavsett vad som hänt honom
under dagen som kan ha gjort
honom fly förbannad och livshatare,
så känns det som att allt är mitt fel.
Och risken för ett gråtanfall är
7 av 10.
För då känner jag mig totalt värdelös.
Jag känner mig hopplös, känner mig
ivägen för honom, oduglig, alldeles för krävande, ensam..
Listan kan göras lång..


Jag är trött på detta,och jag är ledsen.

Jag städade igår, och hittade
(Som förväntat)
rakblad, sönderbitna rakhyvlar m.m

Det ligger framme för tillfället så att jag ser det var gång jag går och sätter mig vid mitt sminkbord.
Jag vet inte varför jag låter det ligga
framme, men det är inte jättejobbigt, vilket är väldigt skönt!
Och jag vill träna på att låta bli att skada mig även om det perfekta tillfället finns där.