Jag förstår nog inte riktigt vad som händer.
Jag bara fortsätter städa och nynnar med i låtarna som spelas på radion. Jag står på alla fyra i hallen och försöker få bort allt blod.
Jag slår en snabb blick över min axel och tittar på de blodiga kläderna som lämnats kvar på köksstolen som antagligen måste kastas den också. Jag släpper försiktigt ner den blodiga trasan i hinken igen och suckar,
reser mig och häller ut det nu röda vattnet i diskhon i köket.

Jag är vanligtvis väldigt känslig när det gäller blod i denna mängden,
men jag reagerar inte någonting alls, varken på de blodiga handavtrycken på väggarna eller på klumparna av levrat blod i storlek som min handflata som ligger på golvet.

Jag sköljer av hinken, fyller den med nytt varmt vatten och rengöringsmedel, går tillbaka där jag slutade och fortsätter skrubba.

Skulle jag beskriva hur huset såg ut när jag kom hit så skulle jag säga att de liknade en mordplats från en skräckfilm.
Blodiga handavtryck på väggarna, blod som stänkt och runnit på väggar, dörrar och skåpsluckor.
Där var stora pölar av blod i köket, hallen och på toaletten.
Det var blod överallt,
och jag reagerade inte.
Jag tog bara en hink, en trasa,
drog upp ärmarna på tröjan och började städa.

Samtidigt som jag skurar golvet så håller jag fast telefonen mot örat med mig axel och pratar irriterat och högljutt med en nonchalant kärring som inte förstår att jag vill ha information om vad som händer,
jag vet ju ingenting!
Jag blir vidarekopplad och de ber mig ringa upp lite senare
och slänger på luren.

Allting går så fort och helt plötsligt står jag där och häller ut sista hinken med blodigt vatten.
Jag tittar mig omkring och där finns inte inte längre lika mycket bevis på att detta hänt.
Jag ville göra det lite enklare för honom att komma hem igen.

Blodet från väggarna som numera ser ut som bruna fläckar på det vita,
och den förstörda toalettstolen är det enda som bevisar att det var just här allt hände.

Jag öppnar kylen och dricker ett glas mjölk innan jag tar på mig ytterkläderna igen och lämnar huset med ett löfte att höra av mig när jag fått mer information.

Jag sätter mig i bilen och lämnar byn. Det är först då som chocken släpper och jag bryter ihop.
Jag vet att han är svårt skadad, men jag vet inte om han överlever.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...