Tiden går så himla fort nu! Veckorna bara flyger förbi och det känns som att jag inte riktigt hinner med och för det mesta står still - men ack nej! För var vecka som går så inser jag hur mycket jag faktiskt gör. Kanske inte jätteviktiga saker hela tiden, men jag ligger inte kvar i sängen hela dagarna, - bara det är värt att fira med tårta!

Så, nu till annat! 

Jag har färgat mitt hår grönt, och wow vilket snökaos vi fick här i hålan igår! Det höll i sig hela dagen, och även idag har det snöat en hel del. Ännu en gång har de gått ut på radio och sociala medier och varnat för ännu mer snö. 

Så fram med stor jacka, tjocka strumpor, underställ och SJÄLVKLART vantar och mössa som är fluffigare än fluffigast! Jag skulle väl vilja kalla det vantar och mössa i extrem fejkpäls - men fluff låter mysigare! 
Med facit i hand skulle jag nog inte uttryckt mig som jag gjort. "antingen kan de snöa ordentligt eller så kan det lika bra vara så". Men visst har det varit kul än så länge, och väldigt mysigt! 
Nu den senaste tiden har jag varit ganska mycket med mina vänner, och vi hamnar ofta på ett bageri som också har ett litet Café. Där brukar vi sitta och dricka kaffe och bara snacka skit. Hur mysigt som helst, och det är precis det man behöver under dessa perioderna. Fina människor runtomkring sig, varma drycker och mysiga kläder. 

Ina tycker snö är jättekul, och hon bara springer rundor med nosen ner i marken och leker plogbil.  Idag passade jag på att ta lite bilder när jag och lillasyster gick ut med Ina vid ett-tiden. Då är det såpass ljust ute att det faktiskt finns en stor chans för att kunna få till lite nya favoritbilder att sätta in i mitt album för 2018.

NU, dags för den stora nyheten!! 
För ett tag sedan var jag på en typ av intervju. Beroende på vad som bestämdes under detta mötet så kunde jag faktiskt ha en chans att få en dröm att slå i uppfyllelse!

Mötet handlade om min passion för att skriva. De två personerna jag träffade var väldigt imponerade över mitt sätt att skriva och vill ha med mig i deras gäng, och jag kan inte säga annat än jag mer än gärna vill vara en av dom! 

I slutet av mötet frågade jag en av dom jag haft möte med om det var okej att jag skrev om mötet och den stora nyheten här på bloggen och det var det! Men med tanke på löften jag fått innan som inte kunnat hållas, så har jag alltså på grund av tidigare erfarenheter valt att INTE berätta förrän jag har svart på vitt att detta faktiskt händer.

Idag fick jag se med egna ögon att detta faktiskt händer, och nu är jag officiellt en INSPIRATÖR och en i gänget av Unga Vuxna Trelleborg!! Detta är helt otroligt! 

På fredag ska jag på ännu ett möte och jag kommer självklart hålla er uppdaterade! Detta är ju ett steg närmre min dröm... Att jag, bara på grund av, och med hjälp av mitt liv, mina erfarenheter, min historia och mitt sätt att skriva, kan komma någonstans känns nästan overkligt! 

Om ni känner för det så kan ni gå in på hemsidan för Unga Vuxna Trelleborg och kika på bland annat min och de andra inspiratörernas presentationer!  ( www.ungavuxnatrelleborg.nu ) 

Imorgon har jag en såkallad "fridag". Att jag dvs inte har ett enda möte att gå på och kan göra vad jag vill haha.. Så tanken är att om vädret tillåter så ska jag iväg och åka pulka! 

Köpte nya mys-strumpor idag och jag har en känsla att de kommer vara välbehövda imorgon efter några timmar ute i snö och kyla! 

Längtar som tusan! 
Men vad längtar man mest till egentligen? Att vara ute bland all snö och åka pulka, känna kylan bita i kinderna och få tillbaka barnasinnet? Eller att komma hem, nerkyld trött och hungrig, dra på sig mysiga och torra kläder, göra varm oboy och äta ostmackor? 

hm... Det är nog kombinationen, tror jag! 

Tycker ni om vinter och snö?

Här under kan ni se lite bilder, bland annat från igår & idag - vårt fina vinterland!

Puss & kram!

Ina i snön, 28 feb 

Fluffmössa, Fluffvantar och nyfärgat hår , 27 feb 

Ina, 28 feb 

Myser i fönstret , 28  feb 

Får ju inte glömma bort att visa denna otroligt vackra bukett som jag fick av en väldigt nära vän!
Happy Vaginas Day,  (alla hjärtans dag) 14 feb

Det finns många anledningar till varför jag inte skrivit på ett bra tag. En av dom är att jag inte kunnat. Det har inte kommit ut något bra och då kändes det bättre att vänta tills jag faktiskt hade något att skriva om som kunde bli en bra text.
En annan anledning är att jag inte längre är tillsammans med killen som jag vart med i nästan 4 år. Det gick inte längre. Vi har gått igenom himmel och helvete tillsammans, och jag är tacksam över den tiden vi hade. Jag har lärt mig otroligt mycket som jag kommer ha användning för i framtiden, och kan därför inte ångra någonting. Det enda jag skulle vilja ändra är att vi inte borde gått tillbaka till varandra så många gånger. Efter första uppbrottet skulle vi hållt oss ifrån varandra.
Visst låter det som att jag säger emot mig själv? Låt mig förklara.
Ni vet den där gränsen man har i ett förhållande. Man sätter en gräns och skulle man gå över den så gör man slut.
Den där gränsen har vi gått över.. sänkt.. gått över.. sänkt.. gått över.. ja, ni förstår.
Så nästan allt det jag tycker är oacceptabelt i ett förhållande har vi redan gjort. Till sist finns det inget kvar utom tomma löften, irritation och ett fast grepp om varandra.
Vi sa alltid att det skulle vara vi för evigt. Att allt skulle bli bra och vi skulle bli lyckliga. Men det stämde inte. Inget av det.
Visst blev det bättre... de första veckorna efter att vi blivit tillsammans igen. Men sen gick allt åt helvete igen. Och man ville ju hålla hoppet uppe! Man ville att det skulle bli bra, men det fanns alltid en röst i bakhuvudet som sa åt en att inte hoppas.. för snart skulle det bli skit igen. Och även det kan ha varit en anledning till att det var skit.
Så det blev inte bra. Vi blev inte lyckliga. Och det kan därför inte vara vi för evigt.

Nästa vecka hämtar han sina saker, sen är alla banden brutna. Det känns skönt, men samtidigt är det ju såklart jobbigt!
Jag är rädd för vad han ska säga.. jag är rädd att han ska bli ledsen, eller vara otrevlig. Jag menar inte att han är så. Men jag vill göra detta så smärtfritt som möjligt.

Jag är tacksam för mina nära och kära som finns vid min sida, oavsett om det är jobbigt eller inte. De bara.. finns där, och jag kunde inte önska mig något annat. Det är precis det jag behöver... veta att jag har människor som lyssnar när jag behöver prata av mig, men också VILL träffa mig utan någon speciell anledning.
Jag är också så glad att jag har Ina. Hon är värd mer än allt annat i denna världen.
Sedan det tog slut har jag somnat och vaknat med Ina vid min sida i sängen. Hon är bara bäst den där hunden!

Veckan som kommer är smockfull med grejer som jag ska/måste göra. Där är ETT möte som jag ser fram emot mest av allt, men jag kan inte skriva om det än eftersom jag inte vet hur det blir! Men OM jag tar hem detta och allt går som det ska så har jag uppfyllt en dröm!

För att avsluta detta eventuellt röriga inlägg så vill jag berätta att jag mår bra! Jag mår VÄLDIGT bra, och känner att jag äntligen kan andas ut och ha fullt fokus på mig själv. Det har varit så mycket kaos i mitt liv och nu känner jag av lugnet väldigt starkt - men det är skönt, och jag har verkligen behövt det!!