Så glad jag blir när ni tar er tid att läsa vad jag skriver,

det värmer verkligen!   

Idag ska jag skriva om något som stör både mig och några av mina vänner ganska mycket.

Det kanske stör dig med?

Det är det här med praktik och jobb.

Jag tar mig själv som ett exmepel.

Jag behöver ett jobb. Och med tanke på att jag går i skolan så

kan jag inte jobba mer än på helger och kvällar.

En i släkten skulle försöka hjälpa mig, dvs lägga in ett gott ord för mig,

och frågade därför också om det fanns något jobb för lilla mig.

Chefen frågade vem jag var, och eftersom hon sett mig förut

- då jag brukar vara på det har fiket ganska ofta -

plus att jag sticker ut så pass mycket, så var det inte så svårt att förklara vem jag var.

När chefen kopplade vem jag var så frågade hon direkt om jag kunde färga mitt hår,

och hade tydligen gjort en ogillande grimas av något slag.

Detta får faktiskt mig att känna mig kränkt.

Detta är ju hur jag vill se ut..

Det är inget ovanligt att färga håret i "annorlunda" färger, ha piercingar och tattoos i dagens läge.

Jag tycker det är fel att mina chanser att komma in i arbetslivet skulle minska pga mitt utseende.

Jag skulle förstås förstå/ ha överseende, om jag på något sätt skulle bli ombedd att hålla det lite diskret, inte tupera det något enormt dvs..

men i detta fallet handlar det om just färgen på mitt hår...

Jag är inte mindre seriös bara för jag har lila/grönt/blått hår..

Det är 2014 nu... är det inte dags att acceptera alla?

Precis som de är?