Har haft så mycket i mitt liv, både bra och mindre bra händelser,

så har varken haft tid eller lust att skriva.

Men jag vet att jag borde skriva av mej, oavsett om jag mår bra eller dåligt,

för det är så jag bearbetar allt.

Jag har festat ganska mycket den senaste tiden...

har även fått tillbaka mina ätstörningar... så har gått ner i vikt.

Vägde mellan 75-78 kg i december.

Sen gick jag ner till 63.

Har börjat äta så smått igen, och idag  när jag vägde mig så hade jag gått upp två kg.

Jag vet att det är bra att jag börjat äta mer och oftare...

men....

det gör så ont...

...det gör så ont att ha gått upp i vikt.. jag vill ju vara smal...!

Jag ska börja gymma igen nästa vecka.. Har varit för svag.. för trött, för att göra det innan.

Har inte orkat i princip någonting alls.

Som jag skrev innan så har jag varit ute och festat en hel del.. nästan var helg.

och eftersom jag inte ätit så mycket så kan man ju säga att

det här med drickandet inte har slutat så bra..

Vid de flesta tillfällen jag druckit så har jag blivit väldigt berusad och ett antal gånger har det slutat

med att jag kräkt.

Men livet börjar ordna upp sig nu och jag gör allt jag kan för att

detta året ska bli så mycket bättre än förra.

Och som det ser ut nu.. så blir det det!

Som idag till exempel!
Där var en tjej som skrivit en lååååång status om mig på Facebook, och verkligen visat

hur mycket hon uppskattar att vi är vänner, och bara öste komplimanger över mig.

Jag blev överlycklig och visste inte vad jag skulle svara, men jag blev så extremt glad.

Jag fick till och med tårar i ögonen.

Det visar att det faktiskt finns fina människor i mitt liv som uppskattar att jag finns.

Och det är sånt jag ska försöka komma ihåg och tänka på

när jag känner för att avsluta mitt liv.

Jag älskar mina nära och kära, för de stöttar mig så extremt mycket!
Jag skulle faktiskt kunna påstå att det gör i princip allt för att få mig att

le och skratta,

om så bara för några sekunder.

Och det uppskattar jag så extremt mycket!!