Att se personerna tappa hoppet om mig..

att se det i deras ögon när de sitter och lindar om min nyskurna arm..

Det är det värsta jag varit med om.
Detta hände senast idag..
En av personerna kom in i mitt rum.. såg vad jag hade gjort.. stod och kollade på mig med uttryckslöst ansikte,

sen vände personen och gick härifrån.
Det vill jag aldrig vara med om igen.

Jag har hållt på med detta sedan jag var tolv.

Det är inte bra, tro mig, jag är medveten om detta.

Det är svårt att inte vara medveten om det när man fått höra det säkert närmre en miljon gånger...

Men det är det som har hjälpt mig. När jag känner att jag inte vet vart jag ska vägen..

har slut på tårar men känner att jag måste få ut mina känslor..

det är då jag självskadar.

Att sluta självskada kommer vara något av det jobbigaste jag någonsin har gjort och kommer göra.

Men det är sååå värt det!

Jag har försökt sluta förut...

då var jag sex dagar ifrån att klara ett år som självskadefri.

Så jag vet att det inte blir bättre eller lättare med tiden...

Det kommer finnas dagar då jag inte kommer vilja något annat än att bita sönder en rakhyvel

och karva i min hud för att känna endorfinerna skjutas runt i kroppen.

Men jag vill inte mer.

Alla har ärr från sitt förflutna.

Det är bara det att jag har ärren på utsidan, och många andra har dem på insidan.

För min del har jag inga problem med att jag har ärr. Jag skäms inte, som många säkert tror, för detta är jag.

Jag är en zebraflicka.

Jag vill bryta mig loss från rakbladens vassa klor, sluta lyssna på den inre röst

som säger åt mig att rakbladen kommer lösa alla mina problem, all min ångest, all min sorg.


Jag kommer alltid vara en zebraflicka.

Skillnaden är att jag inte ska få fler ränder nu.

 

Nea hihi

26 mars 2014 14:17

Du är stark mitt hjärta, jag hoppas att du slutar, för din egen och för min skull...
Jag älskar dig min ängel 💕

Johanna

26 mars 2014 15:18

Tack!
Jag ska klara det denna gången!

 

Börje

26 mars 2014 23:41

Nämen Johanna<3
Kommer du ihåg vad jag sa till dig om självskadandet? Dock kan du klara detta själv! jag vet, för du är en super människa :)

Johanna

27 mars 2014 23:59

jo jag vet... Naaawe tack så mycket! och Ja! Jag kommer klara detta!

Tack för du läste och tack för kommentaren!

 

Elias

27 mars 2014 10:22

Du kommer klara detta! Och kom ihåg att dina vänner kommer hjälpa dig om du ber om det annars är dom vännerna inget att ha! Ta vara på dina vänner men glöm inte dig själv i den prossesen.

Johanna

28 mars 2014 00:01

Jag ska klara det!

Ja, det ska jag komma ihåg!

Tack för att du läste och kommenterade!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...