Jag är fundersam..
Har hört flera vuxna som sagt att de som har piercingar, töjningar, tattoos, "onormal" hårfärg (osv.)

har stämplat sig själva som mindre intelligenta och tillhörande "den sämre klassen" i samhället.

Och på grund av detta så kommer de ha svårare att få jobb

eller över huvud taget få en bra framtid.

Detta kan väl inte stämma? eller stämmer det?

Har jag förstört min framtid på grund av mina piercingar och min töjning??!

Jag vet inte om samhället har blundat de senaste åren - vi ser ju alla att piercingar, töjningar, tattoos m.m

blir allt mindre ovanligt.

Klart som fan att utseendet påverkar första intrycket - det vet vi alla!

Men chefer på en arbetsplats kan inte gå efter utseendet!

De kan såklart välja att neka oss som har piercingar, töjningar, tattoos osv,

men enligt mig så är det sjukt fel att bli nekad ett jobb pga sitt utseende!

Det är ju särbehandling! 

Oavsett om man är tjock eller smal, ful eller snygg, svart eller vit, piercad eller opiercad, tatuerad eller inte,

så ska alla få samma chans! 

Utsidan är en del av personen, men insidan är faktiskt viktigast!

För det är den som visar hur en person är!

Jag vill göra skillnad.

Jag vill göra något bra för världen.

Oavsett om jag bara kan påverka och hjälpa en liten del,

så behöver inte jag må dåligt och känna att jag blundat för problemen som finns runtomkring oss.

Ingen kan göra allt - men alla kan göra något!

Min dröm är att göra en positiv insats för andra...

och min dröm ska inte förstöras pga mitt yttre!

Allt kan kännas hopplöst ibland...

man slutar tro på sig själv..

man slutar tro på andra..

man slutar tro på kärleken..

Det kan kännas som att man är ensammast i världen.

Man vill bara sluta känna..

Det enda man önskar när man känner sig otillräcklig är att man slutar känna..så  det slutar göra så ont.

En dag kan gå från underbar till hemsk...på mindre än en minut..

Men... man kan också gå från hur deppig som helst till att vara glad.. och den känslan är underbar!

Jag tvivlar på kärleken han har till mig.. jag tvivlar på vad han vill med mig...

Men just nu är det nog bäst att jag tar det lugnt. Jag måste sluta tänka på honom så mycket.

Nu är det upp till honom att visa att jag betyder något för honom och att han vill  vara med mig.

Ett sms är lätt att skriva, där kan man skriva precis vad man känner.. Man kan också förvrida sanningen mycket lättare.. så jag ska ta upp detta med honom när vi träffas.

 Då ska han berätta vad han vill och vad han känner.

Om jag ska våga tro på det han säger, om jag ska våga tro på det som finns mellan oss.. så ska han berätta vad han känner för mig.. face to face.

Nu tar jag fram mitt happyface, för jag mår faktiskt helt okej!   

Imorgon är det fredag, sjukt härligt!
På med hörlurarna, fram med en bra bok, och försvinna in i min egen lilla värld, DET är vad jag behöver nu!  

Tack för ni fortsatt läsa min blogg! Ska bättra mig med fler inlägg och mindre stavfel, Lovar!

Ha det superbra och kom ihåg, du är underbar och perfekt- precis som du är!