Sitter just nu i pojkvännens bil helt ensam. Ganska skönt faktiskt. Höra hur de blåser med hårda vindar där ute, och jag sitter här inne med fötterna uppe på "instrumentbrädan" kanske de heter?? Och bara tar det lugnt.

Jag har två saker att prata om:

För de första.. Dagen har vart lite påfrestande idag.. Men jag klarar mig. Lite jobbigt dock, att få höra att man har blivit större i princip var dag..

Jag förstår inte hur man kan få för sig att som människa ha mage att säga något sådant?..
Är det inte bättre att ge komplimanger?
Fokusera på allt som är bra istället och sluta gå efter idealkroppen.
Sorry mina damer och herrar, men detta är jag.
Jag är som jag är och ser ut som jag gör.
Att jag skulle gå plus- minus- fem kilo är ingenting som bör angå er. :)

Och ja, det sårar. Det gör det verkligen.
Även om ni kanske bara vill personen ni säger det till väl, att han/hon ska må bra...
Så kan jag lova att de orden gör INTE saken bättre.
Bara en aning sämre.

Den andra saken jag vill prata om är något heeeelt annat!

Framtid.
Som det ser ut nu så sjukskriver jag eventuellt mig,
då jag mår skit och har jättesvårt att somna på kvällarna/nätterna.
Det känns fel att sjukskriva mig,
men det känns som de rätta för mig för tillfället
då jag absolut inte hade klarat av en praktik eller ett jobb som mitt mående ser ut nu.

Jag har planer på att gå tillbaka till skolan till hösten och fixa till allting som jag inte klarade av
när jag gick i skolan.
Men jag vet inte hur det blir med det. Förhoppningsvis mår jag tillräckligt bra för att fixa det då.

... I efterhand så är jag så jävla besviken på mig själv för att jag inte klarade alla ämnen i skolan,
Då hade jag sluppit allt detta nu.
men samtidigt så vet jag att jag inte klarade av det,
och att jag faktiskt kämpade...
Men det är svårt att kämpa med både skola och sitt mående.
Hade jag inte vart så deprimerad och haft sån panikångest som jag hade så tror jag att jag klarat av skolan,
med iallafall godkänt i alla ämnen. Men verkligheten för mig ser inte ut så.

Skulle jag beskriva mig själv nu så hade jag beskrivit mig själv som en parasit..
Som en råtta i samhället.
Jag är inte till någon som helst nytta. Jag bara finns.

Nu ska vi inte bli deppiga!!

Tack för ni läser, det uppskattas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...