Abstinensen efter rakbladen har lugnat sig lite vid detta laget, vilket är väldigt skönt. Längtan efter att skada mig själv finns fortfarande kvar och dyker upp lite då och då. Oftast när jag mår dåligt (såklart) men den kan också dyka upp när jag har som roligast.

Min vardag har blivit enklare iallafall. Jag kan numera göra lite fler saker utan att behöva anstränga mig från att självskada. Som att laga mat och diska. Det klarar jag av nu, utan problem. Till skillnad från för några månader sedan då jag fick anstränga mig för att inte skada mig själv med tillexempel kökskniven om jag stod själv i köket.
Japp, det var så pass illa ett tag.

Och detta var sånna kamper jag hade var dag, som många i min omgivning inte såg.
De visste om mitt självskadebeteende men visste inte om när det var jobbigt för mig, vilket jag absolut inte dömer dom för. Det är väldigt svårt att veta att en person mår dåligt när h*n döljer sina känslor och inte säger något.

När jag sitter här och tänker tillbaka, som jag gör nu och faktiskt gör väldigt ofta, så inser jag att min kamp går framåt. Jag är påväg åt rätt håll, och jag är ganska stark. Starkare än jag trott iallafall.

Jag har suttit här förut. I just denna situationen där jag känner "fan vad bra jag är", och det finns nog inte något bättre än denna känslan! Men de är nu jag också sitter och tänker att jag måste fortsätta kämpa för allt jag har.

För tro de eller ej mina fantastiska läsare...
Jag förstår det lika lite som er..
Men jag måste fortsätta kämpa allt jag kan..
För min kamp har handlat om
MITT LIV,
min överlevnad,
och det gör den fortfarande.

 

Chibi

22 november 2014 14:08

är stolt över dig snäckan du har kommit en lång väg gemfört när vi träffades

Johanna

22 november 2014 15:26

Ja det har jag verkligen. Tack så mycket för att du stöttar mig och berättar för mig om mina framsteg.
Det hjälper mig.
Tack för att du läste och kommenterade. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...