Fan dååååå!!

Klar med rummet, dammsugat hallen, handlat och ska gå ner med soporna sen.

men jag orkar fan inte göra det nu.. och jag har FORTFARANDE inte börjat plugga till provet på fredag.

detta är inte bra!!!

Men jag får inte någon ro i kroppen.. jag känner mig så enormt stressad och otillräcklig..

Jag längtar efter min pojkvän.. och jag vill tillbaka till Afrika...   

Det jag egentligen ville skriva om var kärlek.. och sex.

Kollade på Awkward precis.. och där pratade dem om sex.

Att första gången ska kännas speciellt.

Jag håller med!

Min första gång var speciell.. och det kändes rätt.

Och det tycker jag är viktigast. Det ska kännas rätt.

Jag blev av med oskulden den 8 juni 2012, lite mer än en månad innan jag fyllde 17 år.

Många kanske reagerar på det, att jag var "sen".

Men jag bryr mig inte.

Jag kunde haft sex långt innan, men jag tyckte inte det kändes rätt, jag ville vänta.

Och sen träffade jag min pojkvän.

Så ja, jag har bara haft sex med en person, och jag var "sen", men det känns bra.

Det kändes speciellt, det kändes bra, det kändes RÄTT.

Och det gör det fortfarande. Jag ångrar absolut inte det!

Innan vi haft sex, så var jag väldig nojjig att han skulle tycka jag var jobbig eller patetisk.

Först och främst var jag rädd att han skulle tycka jag var dålig och tråkig i sängen

och därför dumpa mig när vi haft sex..

jag var sjukt nojjig som ni kanske förstår    

Och var gång jag tänkte så, så sa han att han ville vänta tills jag var redo och ville.

han sa att jag var värd att vänta på.

Och de orden gjorde mig trygg.

För han sa det inte bara en eller två gånger, utan var gång han märkte att jag blev nervös av att ligga

bredvid honom.

Och det gjorde att jag litade mer och mer på honom, och en kväll kändes det bara rätt.

Jag låg inte och analyserade som jag brukade göra, utan det kändes bara rätt.

Och det var den kvällen, den 8 juni, som jag blev av med min oskuld.

Sen tycker jag inte bara att det ska vara den första gången som ska kännas speciell och rätt.

Det ska kännas rätt alla gånger.

Och känns det inte rätt, så ska man inte göra något heller.

Och det måste båda, eller alla tre ( eller hur många man nu ska ligga med) förstå.

min åsikt, Punkt slut.

Nu är allt "som vanligt" igen.
Jag mår inte alls bra.
*suck*
Mamma får inte det att bli bättre precis.
Hon säger att varken jag eller min lillasyster hjälper till något alls hemma. Och min pojkvän har grusat ner hallen med sina arbetsskor.

För de första: om inte jag hjälper till hemma, hur kommer det sig att det stod middag på bordet igår när hon kom hem?
Och vem hjälpte henne att bära när hon handlat igår?

Jag försöker faktiskt vara henne till lags. Men hon ser fan ta mig bara de som är fel.
Tex, att det inte är undanplockat på mitt rum.


Känner mig fedestressad nu...
Så.. Ut och ta en cigg sen får man städa. Efter det blir de näsan i boken annars kommer jag aldrig klara provet på fredag. Jag blir glad om jag bara får ett E, jag bryr mig inte om högre betyg.