Mitt mående har blivit bättre sedan jag åkte ut till min pojkvän igår.
Jag tror ångesten delvis berodde på att jag inte varit ute hos Ozzy.
Har inte varit där sedan vi begravde honom..
Så det kändes bra att få se graven och känna att han inte är så långt ifrån mig trots att han inte finns hos mig längre.

Jag ska försöka ta mig ut till honom i helgen.
Jag vill tända en nytt ljus hos honom.

Jag ställde in mötet med ungdomsmottagningen.
Kände att jag inte orkade
prata om något Inte än..
Fick en ny tid på tisdag. Ska samla kraft tills dess.. Och jag ska skriva ner allt jag vill och behöver prata om, så att jag inte glömmer något.
Jag brukar alltid glömma något när jag är där, och då mår jag dåligt när jag kommer på det.


Imorgon ska jag se hur jag går i skolan.. Har jag någon lucka eller så så ska jag se om jag vågar mig ner till doktorn för att ta blodprov..

Det är inte själva blodproven jag är rädd för.. Eller jo.. Lite..
Men jag är mest rädd för resultaten..
Jag vill att proverna ska vara positiva.. För då har min medicinering mot epilepsin hjälpt, och då ökar chansen för mig att börja köra bil.

Jag vill så gärna ha körkort.. Jag vill så gärna klara skolan.. Jag vill så gärna ha helgjobb..

Det är så många bollar i luften samtidigt så jag reder knappt ut någonting. Men jag ska klara mig.
På något sätt ska jag det.

Nu ska jag försöka sova.. Kura ihop mig i pojkvännens famn och förhoppningsvis få några timmars sömn, utan att vakna till en massa gånger.