hej igen... Ja.. Idag var det dags.

9.30 blev vi inkallade av sköterskan och fick gå in i ett rum där Ina skulle bli undersökt.
De ville kolla om hon hade noskvalster - men först fick hon en godis, såklart!

Ina var superduktig och hoppade upp på undersökningsbordet men fick hoppa ner igen då bordet inte gick att hissa upp..

Så in i ett annat rum och väl där blev Inas öron, nos och mun noga undersökt. Veterinären lyssnade även på Inas hjärta och lungor.

Veterinären berättade att hon inte kunde varken se eller känna något men att det lät lite konstigt, så de ville röntga för att förhoppningsvis få svar på vad som är fel med mitt lilla hjärtegryn..

Veterinären går iväg för att prata med en sköterska som då ska förbereda inför att röntga.. då får Ina ännu ett "anfall" och kämpar för att få luft.
( vet  inte vad jag ska kalla det.. det kommer som ett brev på posten och det ser fruktansvärt ut så vi får väl kalla det anfall)

Som tur är hörde veterinären det även om hon inte var i rummet och då var det ingen tvekan om saken - INA SKULLE RÖNTGAS!

Under tiden som sköterskan förberedde  så fick jag berätta för veterinären när Inas problematik började och hur de senaste dagarna sett ut.

Jag fick frågan om jag ville följa med in och hålla Ina när hon skulle röntgas, men jag kände att det var bäst om sköterskan och veterinären gjorde detta så jag fick snällt - men väldigt otåligt - vänta.

Efter mer än 30 minuter kom de tillbaka och Ina blev superglad när hon såg mig! Och jag  minst lika glad att se henne!

Tyvärr kommer veterinären med dåliga nyheter... De kunde inte se någonting på röntgenbilderna som skulle vara ett problem för Inas andning.. Detta betyder att jag blir tvungen att åka in till Malmö djursjukhus där de ska gå in med kamera (via munnen tror jag) och kolla om någonting sitter fast i övre delen av halsen eller i mun/nos då det inte går att få bra röntgenbilder på just detta området.. Veterinären anser att jag borde få Ina kollad så fort som möjligt - helst imorgon och säger till mig att ringa Malmö såfort vi var färdiga.

Men det slutar inte där...

Veterinären hade nämligen sett något annat på röntgenbilderna som inte såg så bra ut..  och hon tror att Ina har fått i sig en nål. EN NÅL?!! ( röntgenbild längst ner i inlägget)

Den första tanken som attackerade mitt huvud var: Ina kommer dö.

Min andra tanke var: Hur fan kan hon ha fått i sig en nål? Ina är ingen hund som äter allt i hennes väg. Så HUR har detta gått till?

Jag blir arg... Det är säkert någon jävla idiot som lagt ut mat med en nål i... Det har man ju blivit varnad för..

Så nu är det stenkoll på mitt lilla liv, och ser vi inte att nålen kommit ut den naturliga vägen så blir det återbesök och nya röntgenbilder nästa vecka.
Vad som händer om den är kvar då... ja.. det vill jag knappt tänka på, men jag antar att hon hamnar på operationsbordet...

2655 kronor kostade detta kalaset.. och jag fasar för vad slutsumman blir. Men jag gör vad som.. jag vill bara att Ina ska bli bra igen! En munkorg ska inhandlas snarast möjligt, det är en sak som är säkert!

Jag ringde Malmö så fort jag kom hem och fick svaret att de ville ha en remiss från veterinären för att veta exakt vad som skulle göras. Dels för att vara förberedda  men också för att de inte skulle missa någonting. Så det var bara till att traska ner till veterinären igen och be dom skicka en remiss vilket dom självklart gjorde!

Så... nu sitter jag bara och väntar.. På ett samtal och en nål i bajspåsen..

Jag hoppas att jag kan se tillbaka på december 2017 och inte få tårar i ögonen.

Jag vill ha ett leende på läpparna, kunna titta på min bästa kompis och säga "Detta klarade vi galant"

Tack för din tid och håll tummarna för oss.
Vi behöver det