Denna veckan har inte varit rolig alls.. och den har tyvärr bara börjat.
Igår gjorde jag att tappert försök att sluta röka tvärt men det var totalt omöjligt... Stod inte ut med varken smärtan i lungorna eller mitt jävla humör. Satte en maxgräns på 4 cigg per dag.. Det har jag inte lyckats hålla. Speciellt inte idag.

Det började igår/inatt.

Ina fick problem att andas och gjorde inåtvända dragningar (låter som en blandning mellan hyperventilationer och snarkningar). Jag vaknade till några gånger under natten med en orolig hund i sovrummet som ville ha närhet. Låg och klappade henne tills hon lugnat ner sig.. sen somnade vi.. sen samma visa igen.
Ni kan ju själv räkna ut hur trött jag var imorse.. Och Inas tillstånd hade inte gått över - snarare blivit värre.

Under vår promenad fick vi stanna flera gånger för att hon fick dåligt med luft och började med inåtvända dragningar.

Efter att ha pratat med min pappa och en närstående så blev jag nästan helt säker på att det Ina fått är noskvalster - men valde att gå ner till veterinären och prata med dom.

Den unga kvinnan jag fick prata med sa att det mycket väl kan vara noskvalster då Ina har symptomen, men eftersom hennes andning blir så påverkad så är det bäst att kolla så det inte finns några andra fysiska hinder för henne. Tex att någonting fastnat när hon ätit.

Så imorgon är det ett veterinärbesök som väntar för vår del, och förhoppningsvis går det lika bra som de andra gångerna. Jag har en duktig hund - och är så stolt över henne.

Det är helt otroligt hur fäst man blir.
Ina är min bästa kompis, mitt barn, min livvakt och förälder på en och samma gång.

Hon tar hand om mig precis lika mycket som jag tar hand om henne.

Hon slickar bort mina tårar när jag är ledsen, skyddar mig när vi är ute på kvällarna.

Hon får mig att skratta till nääääästan alla hennes knasigheter hon har för sig, och hon har verkligen fångat mitt hjärta.

Jag vet att hon en dag kommer krossa mitt hjärta.. men det gör ingenting.

Det vi har nu kan ingen annan ge  mig, och jag värdesätter vår tid högt.

Så även om Ina har blivit bättre nu under dagen - och får andningsvårigheter alltmer sällan - så kommer vi fprtfarande gå till veterinären imorgon. Kosta vad det kosta vill. Ina är värd att vara frisk och må bra.

Får vi positiva besked så blir det en promenad i skogen för vår del - oavsett väder.

Man måste ju fira på något sätt, och jag kommer inte på något som Ina tycker om mer än att promenera i skogen.

Nu byter jag samtalsämne. Ni som bara klicka in pga rubriken kan sluta läsa nu! 

Julen... Den är nära nu!

Nästa söndag är det julafton.. och jag har så mycket jag vill hinna med innan dess.

Jag skulle gärna vilja ha pengar men har inte kunnat ansöka än, och ju fler dagar som går desto mer stressad känner jag mig. Vill ha dom innan jul så att jag kan färga om mitt hår.
Hade gärna velat se lite mer ordentilg ut på huvudet, och ska dessutom testa en färg jag aldrig haft tidigare så förväntningarna blir högre hela tiden och jag blir bara mer taggad för var dag som går.

Vill dessutom kunna börja betala av de skulder jag har till mina föräldrar.

Utan mina föräldrar  hade jag tex inte haft en fungerande telefon.

Vill ha ryggen fri och då också vara skuldfri.. men med knappt 4000kr i månaden kommer man inte långt. Jag har räkningar som måste betalas - och som tur är kan mina föräldrar vänta. De ser hellre att jag har en skuld till dom än en skuld hos kronofogden.

Mångas största rädsla är nog att dö.. En av mina största rädslor är att hamna hos kronofogden. FYFAN!

Hamnar jag hos kronofogden så har jag misslyckats - big time.

Det är nog det enda jag alltid alltid alltid haft som gräns..

Det är skitsamma om jag inte äter middag var dag.

Det är skitsamma om jag äter nudlar flera dagar i veckan.

Jag bryr mig inte om jag inte kan handla deodorant.

Jag skiter i att mina kläder är sönder och inte kan köpa nya.

Jag hade kunnat leva värre än skit...sålänge jag INTE hamnar hos kronofogden!

.. Och än har jag lyckats!

Nä. Fullt fokus på morgondagen, så ses vi snart igen. 

Hoppas ni fått lite julkänsla för snart är det dags! 

Stor kram från mig och Ina