Idag gick jag ner till Rådhuset.

Äntligen tog jag tag i det! 

Jag gick bara dit och berättade vad som hänt, hur jag mådde och berättade min situation.

Fick fylla i lite papper som skulle skickas iväg direkt, vilket känns bra. 

Någon kvinna skulle ringt mig idag angående min ansökan,

men jag anatra att hon inte hann eftersom jag var där så sent på eftermiddagen, men förhoppningsvis

ringer hon upp mig imorgon.

Då gäller det att jag är vaken och svarar trots dolt nummer. 

Jag är dålig på att svara på dolt nummer.

Jag har fått så många "bus-samtal" att jag tappat räkningen.

Har dock vart ganska mycket den senaste tiden. Dock har personen inte sagt något..

Hör bara andetag, om ens det, och det är ju ännu mer obehagligt! 

Det är helt enkelt en.. vanesak att inte svara när det är dolt.

Men imorgon kommer jag gå med telefonen i handen från jag vaknat fram till klockan 18.

Och äntligen, ÄNTLIGEN, har jag fått ta ut mina epilepsimediciner - så ikväll tar jag min första på säkert två månader! Det känns så jäääkla bra att få ha mediciner i kroppen igen!

Det blir som... en säkerhet kan man väl säga!

Så nu hoppas jag på att jag blir stabil, får godkänt på alla prover och kan börja övningsköra!

Jag vill ju också ha körkort och bil?! 

Iallafall.. Det var egentligen inte detta jag kände att jag ville skriva om, men eftersom ni tydligen

var många som läser så kände jag att jag iallafall kunde nämna det! 

Det finns en grupp på facebook för tjejer med olika slags problem.

Det kan vara allt från en fråga om vilken mascara som är bäst till hur man ska konfrontera sin otrogna pojkvän.

Där ställs det frågor om allt!

Jag har själv aldrig skrivit där, men kommenterar ofta om jag tror mig kunna hjälpa till.

Jag har fått många nya "vänner" på facebook genom den gruppen, och där finns verkligen tjejer som är likt änglar!

Alla stöttar alla, inget problem är för litet eller för stort.  

Så där finns hopp om mänskligheten trotts allt!

Idag var där en status som träffade mig rakt i hjärtat, och där var såååå många kommentarer!

Statusen vände sig ut till gruppens medlemmar och de som ville fick gärna kommentera.

Jag började läsa igenom kommentarsfältet och läste problem efter problem, kommentera på vissa, andra "skrollade"

jag bara förbi. Sen kommer jag till en kommentar som får det att hugga till i bröstet på mig.

Jag valde att inte kommentera, utan klickade direkt in på hennes profil och skickade iväg ett meddelande.

Det tog inte lång tid innan jag fick svar och konversationen flödade.

Hon var så insnöad, så full av... jag vet inte.. kan inte ens hitta rätt ord för det..

men hon visste verkligen inte hur hon skulle lösa sitt problem.

Hon skrev och skrev och såg inte själv att hon redan hade en lösning.

Problemet kommer jag inte nämna (som jag sagt innan så är detta en blogg om mig, och ingen annan,

därför jag inte nämner namn eller problemet.) 

Jag försökte hjälpa henne så mycket jag bara kunde, försökte komma på olika lösningar,

och det kändes så bra när vi kom på en och jag märkte hur glad hon blev!

Den lättnaden jag kände från henne, bara genom att läsa hennes meddelande var underbar!

Jag har aldrig sett den här tjejen! Jag vet inte var hon finns, jag vet inte hur gammal hon är,

jag vet bara hennes namn och att hon hade det här problemet. 

Att få hjälpa en annan person, oavsett vad det gäller, är den bästa känslan som finns. 

Jag hoppas allt löser sig för henne!

Hon tackade flera gånger och lovade att hålla mig uppdaterad.

Jag ser fram emot att få veta hur det gått för henne!

Och jag kan inte förmå mig att sluta tänka på hur bra jag mår av att finnas där för andra.

Det är inte säkert att jag kommer få tillbaka de jag ger,

men jag kommer alltid kunna pryda mitt ansikte med ett leende och känna glädje i min kropp

för att jag funnits där för andra! 

Att hjälpa andra hjälper mig. 

Det får mig att känna mig värdefull.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...