Paniken som får dig att vilja springa långt härifrån,

men som samtidigt trycker ner dig till marken med sådan kraft att du inte klarar av att röra dig...

Känslan som får dig att känna dig ihålig, tom..

När bara tanken på mat gör dig illamående..

När du inte längre vet varför du fortfarande försöker.

Så kan man beskriva mitt mående idag..
För denna dagen har varit ett jävla helvete rent ut sagt..
Detta är en sådan dag där allt bara känns fel..
och det verkar finnas så många som vill hjälpa mig..
men det känns som att det inte finns en enda som kan hjälpa mig..

Om jag hade fått tre önskningar av anden i flaskan så hade jag:
1. Haft den kroppsformen och vikten jag hade när jag vägde runt 56 kg.
2. Kunnat äta vad jag ville utan att bli tjock.
3. Haft orken till att ta tag i sådant som jag idag inte orkar... t.ex skolan, träna, osv.

Jag ska gå ner i vikt.. det SKA jag.. Jag vet bara inte hur...
Sist jag gick ner i vikt så gick jag ner lite för fort och på ”fel” sätt.
Jag har inga större önskningar att bli sjuk igen..

Men de där 56 kg passade mig väldigt bra. Trots att jag mådde som jag gjorde och var så pass svag..

(kunde inte öppna en cocaflaska)

Men för att alla ska bli nöjda och glada så får man väl göra något åt det, och den lösningen fungerade ju sist,

så varför skulle den inte göra det nu?

Sitter och arbetar om anorexia i skolan... ska undersöka bloggar...
.. Där sitter det tjejer som väger typ 40 kg och säger att de är tjocka och fula.. Motbjudande helt enkelt..

Och där sitter jag och läser deras inlägg.. och man kan inte längre undvika de där

tankarna om sig själv som man tappert försöker hålla borta..