Just nu tänker jag bara på framtiden och undrar hur mina provsvar ser ut..
Jag hoppas provsvaren är positiva för mig, annars kommer jag bli så, ursäkta, jäääävla ledsen.

För att alla ska förstå, så får jag ta allt från början, dock tar vi det kortfattat för att du inte ska tröttna på att läsa min blogg.

När jag gick i andra klass och hade kommit hem från skolan så mötte jag min far i hallen. Mina föräldrar bodde tillsammans då, och han skulle gå ut med vår fina schäfer, Ronja.
Jag sa till pappa att jag inte mådde bra, jag kände mig jättekonstig. Och han svarade att vi kunde fika lite när han kom tillbaka.

Jag gick in och satte mig på toaletten, jag visste ju inte vad de var med mig, om det var maginfluensa eller något, så jag ville vara på den säkra sidan.
Jag kände mig darrig..snurrig.. jag svettades och det kändes som kroppen domnade bort. Jag lutade mitt huvud emot den kalla toalettväggen, sen kommer jag inte ihåg mer.

När min far kom innanför ytterdörren så slogs dörren till toaletten upp. Han for in på toaletten och hittade mig liggandes på golvet med huvudet mellan toalettstolen och väggen.

Jag var rädd, skakig och jag grät. Jag fattade ju ingenting! Det gjorde ingen av oss!

När mamma kom hem på kvällen så åkte vi till akuten. När vi efter några timmars väntan kom in och jag skulle få träffa läkaren så hände samma sak igen.

Epilepsi. Jag hade epilepsi.  Jag visste inte vad de var, jag visste inte hur man fick det, och jag visste inte varför man fick anfallen, som de då kallas.

Tog tabletter för det, försökte avsluta medicineringen och fick anfall, Men i åttonde klass blev jag så kallat ”friskförklarad”.

I december förra året fick jag något liknande.. Jag visste inte om det var epilepsin, vanlig svimning eller om det hade med panikångest att göra, men vi berättade det för min läkare och fick tid för ett EEG. Under EEG-undersökningen så skulle jag sova, titta in i blinkande lampor, blunda, öppna ögonen och blunda igen.. Låter kanske inte så ansträngande för er, men jag fick inte lov att sova på 24 timmar, så eftersom jag skulle vara där vid 8.15 så vart jag tvungen att gå upp 8.00 dagen innan.. och tro mig.. det var inte skoj..

Så nu.. väntar jag på att jag får svar från mitt sömn-EEG...
Visar det epilepsi så kan jag glömma övningskörningen som jag tänkt börja med..
Nu kanske ni förstår min oro.

Ta hand om er, nu ska jag sova, natti !!