Tankar som dyker upp i huvudet, inte bara i mitt, utan i mångas, om inte samtligas huvuden

är att man undrar vad man är värd i andra ögon.

Hur viktig är jag egentligen?

Vem där ute bryr sig om mig, på riktigt?

Va skulle hända..hur skulle folk reagera..om jag helt plötsligt försvann på något sätt?

döden..en flytt långt bort, osv.

VAD BETYDER JAG FÖR ANDRA?!

Sånt kan jag tänka på ofta.

Det är inte för att jag på något sätt ska göra mig själv ledsen

för att jag till slut grubblat så länge att jag fått mig själv att tro att jag är helt ensam och totalt bortglömd.

Det är inte så jag tänker.

Men jag undrar vem som faktiskt tänker på mig ibland..om någon undrar vad jag gör.. kanske saknar mig?

Mest av allt undrar jag vem som ser mig som en trogen och pålitlig vän, och vem som är en trogen vän till mig.

Det är så lätt att säga saker man inte  riktigt menar..

och det är så lätt att folk missförstår om man inte talar klarspråk eller om man överdriver.

Jag försöker att låta bli att säga saker jag inte menar, då jag lärt mig att det bara blir problem annars.

Orden älska och hata missbrukas enormt har jag märkt. Ordens innebörd är, för mig, så starka,

men ändå används de som enkla vardagsord. Ordens innebörd har troligtvis glömts bort...

och jag tycker det är synd..faktiskt.

För att komma tillbaka till det jag började med, de där jobbiga tankarna som smyger sig på ibland,

så ska jag avsluta detta inlägg med något som gjorde min gårdagskväll lite lättare,

då jag satt i sängen och tänkte dessa frustrerande tankar.

En kompis berömde mig och sa att jag är awesome och sjukt bäst för att jag helt enkelt inte gör mer än respekterar, stöttar och uppmuntrar honom till att vara sig själv.

Detta värmde att höra, då mitt livsmål är att hjälpa så många jag kan

för att göra världen bättre och enklare att leva i.

Han har berättat så otroligt mycket för mig som verkar göra det lite pinsamt eller genant för honom,

fast han egentligen bara är en unik person med tankar och drömmar.

Jag vill därför berömma honom, min unika vän, och framförallt tacka honom för att han litar på mig

och visar mig vem han verkligen är.

Han är så modig och jag är stolt över honom!

En dag kanske han vågar visa hela världen, och då finns jag där, som alltid!

 

Haannna

16 augusti 2012 10:13

FRÅGESTUND
LÄMNA EN KOMMENTAR OCH DU ÄR BÄST !
hannapannaa.bloggplatsen.se

Johanna

17 augusti 2012 18:09

right back at ya! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...