Jag trodde aldrig jag skulle skriva om detta..

Men jag var inne på den här gruppen jag pratade om förra gången..

och där var där en tjej som frågade om ens första kärlek. 

Så.. det är därifrån jag fick denna idén.. hahaha!

Usch.. Jag vet inte ens vart jag ska börja.. Det är så mycket.. och så längesen!
Det får bli den korta versionen.. annars somnar ni, men det gör ni säkert till denna

versionen med!

Jag var 16 år.

Jag var ett "varannan vecka-barn".

Båda mina föräldrar hade nya partners, och jag trivdes väl ganska bra med båda tror jag.

Båda "styvföräldrarna" hade barn, och jag trivdes bra med dom allihop.

Men jag klickade otroligt bra med "styvsystern" på min pappas sida.

Än idag kallar jag henne min syster, och jag tror att det alltid kommer att vara så!

Vi hade så jävla kul ihop, och jisses!

Hon drog med mig på fester som jag knappt minns något av haha! Riktig buse den där bruden,

men jag älskar henne som min egen syster! Vi var, och är så olika, men ändå så lika!

Och jag är så extremt tacksam och glad över att hon var med under denna perioden,

och detsamma gäller hennes mamma!

Jag vet inte hur jag hade klarat av denna perioden annars!

Nä! Jag glider ifrån ämnet! Jag kommer skriva syster i fortsättningen av texten, då jag ser henne som det,

och de är sååå drygt att skriva "styvsyster".. laaaaaaat!

Pappa flyttade in hos den  här underbara kvinnan,

och jag flyttade in hos min styvsyster.

En roligare tid i mitt liv har jag nog aldrig haft!

Vi kom in på ämnet "killar", och det var där han nämndes...

Min första kärlek. Vår granne.

"du måste träffa honom, han är så jävla snygg!"... Jag vet inte hur många gånger jag hörde den meningen..

och jag bara skrattade åt det och tänkte "jovisst ellerhur, han är 27 för fan, han är ju gammal!"

På något konstigt vis så lyckades jag alltid missa den här "snygga" grannen..

Antingen hade jag varit hos mamma, eller så hade jag varit med/på scouterna. 

Men.. Jag fick ju träffat honom till slut.. och gud ja! 

Jag och min syster satt i vardagsrummet med pappa, en kompis (som då arbetade för pappa)

och den här.. snygga grannen.

Inte för att vi tänkte på det då.. men både jag och min syster satt i samma fåtölj.. i bara pyjamas..

som för oss är en stor tröja som PRECIS täcker det privata haha! Så där satt vi, två snygga,

( ja vi var sjukt snygga) 16-17åringar i bara tröja.. inför de där två.

Detta lade ju min pappa märke till och var väldigt bestämd med att vi skulle SOVA NU!

Haha jag ler fortfarande när jag tänker på det!

Vi drog ju ut på tiden så mycket vi bara kunde!

Vi gillade ju uppmärksamheten om man säger så, utan att verka slampiga! Men den stämpeln får vi ju säkert ändå, pga något som är flera år gammalt. men de skiiiiiter jag i, och det tror jag hon gör också!

Iallafall.. bara några dagar senare så var "den snygga grannen" och jag vänner på facebook,

och vi började skriva lite vänskapligt där.

Efter ett tag bytte vi nummer (eller vad man ska säga), och telefonen gick varm!

Vi skrev hela tiden! Jag berättade ju SÅKLART för min syster, som tyckte detta var skitkul,

och hon märkte ganska snabbt att jag dolde något för henne.

Jag och grannen skulle träffas.

Vi berättade för min styvmamma, men kom överens om att MINA föräldrar inte skulle få veta något.

Det lät ju inte jättebra att en tjej på 16 år skulle hem till en 27-årig kille..

Men han var snäll, och min styvmamma hade varit granne med honom länge.

Han brukade komma in till henne och sitta där och prata.

Och nu när hon visste dessutom, så kände jag mig mer trygg i det hela, även om jag på den tiden inte var rädd för någonting.

Vi träffades... och jag föll pladask. Men där var så mycket ivägen för oss. Bland annat hans sambo...

Ja.. Jag vet... låter inte jättebra va? Men så såg det ut.

Det tog inte lång tid innan jag fick en massa komplimanger.. Han ville så mycket!

Mycket sexuellt, men också en massa annat! Han ville "kasta ut" sambon,

vilket jag hade som krav om vi ens skulle försöka.. Han ville dra med mig utomlands.

Han ville ha mig bredvid sig när han kom hem från jobb.

Känna min närhet, och ingen annans. 

Tiden gick, och jag smög hem till honom många gånger.

Jag var vaken många nätter för hans skull.. just för att han jobbade natt, och det var i princip den enda tiden på dygnet som han kunde skriva till mig. På dagen gick det inte, för antingen sov han,

eller så var han i närheten av sambon eller någon annan som inte fick veta.

Men jag vet att där var folk i hans närhet som visste. Jag vet att någon av hans vänner hade erbjudit sig att jag kunde komma dit där, så vi kunde vara "öppna" med våra känslor.

Jag kommer ihåg en natt.. Jag låg i min säng och skrev med honom, och plötsligt skriver han:

"jag slutar 7, hon är inte hemma, kom och mys med mig" 

JAG FICK PANIK! Jag flög upp ur sängen och smög ut till badrummet.

Jag ställde mig och tömde en halv lotion över mina ben och började raka benen! VARFÖR?! ingen aning!

Men jag vet att jag ville att han skulle tycka att jag var snygg.

När jag var klar gick jag in på rummet igen och letade efter kläder. Jag hade inget snyggt och ännu en gång fick jag panik! Det slutade med att jag frågade honom vad jag skulle ha, och såklart blev det jeans och linne.

Pojkar är inte dumma. Ju tightare desto mer ser man.. Sån idiot man var! Men men! Är man kär så är man! 

Jag var alltså 16 år när jag smög hemifrån och cyklade typ 4 km i motvind, för en killes skull!

Det skulle jag nog inte göra idag.. det tror jag inte.

Låter väl hemskt, men det skiter jag i.

Sen gick det utför... usch.. blir ledsen bara jag tänker på hur krossad jag var.

Jag började ställa krav. Rimliga krav. Som att han skulle be sin sambo, som han säger sig inte tycka om, att flytta ut.

Jag satte en deadline på en månad. Anledningen?

Hon hade egen lägenhet. Jag hade kunnat sätta en deadline på en vecka.

Hon hade fortfarande klarat sig, även om jag sket fullständigt i henne. Men för mitt samvete, så skulle hon ut. Och, som tur är, så insåg han själv att han var en jävla mes!!! för vad jag vet så bor hon fortfarande kvar,

efter såhär många år! Pinsamt.

Helt plötsligt slutade han svara. 

Jag vet inte vilket som gjorde mest ont.. 

Att han efter så många löften.. så många drömmar.. och så mycket "kärlek" bara försvann..

Eller om det var att det blev helt tyst.

Jag skrev till den här killen var dag.. säkert 20 meddelande.. jag fällde så många tårar för det aset.

Och det gjorde så ont. 

Jag berättade för mamma.. Det vet jag..

Jag kommer inte ihåg om det var när vi fortfarande träffades, eller om det var efter att han slutat svara.. men en morgon när mamma skulle kära mig till skolan..och vi körde förbi hans lägenhet.. så brast det för mig. Jag hade så ont, att mamma fick vänta tills jag lugnat ner mig innan jag kunde gå ur bilen..

Det gick inte att bara torka tårarna och gå.

Det var inte lite smärta. Det var som att jag sprängdes. Jag fick ingen luft.

Efter den gången.. så kom det inte tårar så ofta.

Jag blev mest.. känslolös. Kall. En riktig bitch.

Det var där och då som jag bestämde mig för att aldrig falla för någon igen.

Aldrg släppa in någon i mitt liv på det sättet igen. Aldrig hoppas.

Det höll ett tag, men det beteendet är inte JAG.

Nu i efterhand undrar jag hur många han skrivit så till, hur många han krossat med sina falska förhoppningar, underbara löften och sagolika drömmar.

 ...jag tänker inte ljuga. Han förstörde mig.
..Efter såhär många år...

Så gör det  fortfarande ont att åka förbi lägenheten där han bor/bodde.

Jag är fortfarande rädd att möta honom i staden där vi bor.

Och jag är fortfarande rädd att bli så sårad på det sättet som han utsatte mig för.

Den smärtan önskar jag inte ens min värsta fiende.

Ingen förtjänar att få sitt hjärta krossat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...