Min bild av min far var förskönad.
Oavsett vad han sagt och gjort mot mig så har jag krupit tillbaka till honom och ”glömt allt”..

för att ”han är min pappa och jag älskar honom” ,

och helt plötsligt är pappa den bästa föräldern man kan ha

och mamma tycktes inte ens nå upp till hälften av skalan, medan pappa låg överst.

Mamma kunde vid tillfällen bli riktigt frustrerad och arg för att jag gång på gång förlät pappa

och gick tillbaka som om inget hänt, trots att jag inte ens fått en ursäkt av honom.

 Jag har varit hemma hos honom och hälsat på, jag har bott varannan vecka hos honom, varannan helg,

men ingenting har fungerat i längden.

Pappa mår inte bra alltid, precis som alla andra människor,

men vid några tillfällen har han mått så dåligt att jag varit hos honom även om jag inte velat egentligen,

men jag har inte velat låta honom vara själv..

För ett tag sedan bröt min far kontakten med mig för tredje gången.

Denna gången tog jag inte det lika hårt.

Jag antar att det är för att jag vet att jag inte kunde fortsätta spela ”duktig dotter”.

Jag tänker inte så, känner inte så, och beter mig inte så.

När jag tänker efter så är jag vinnaren i det hela. För vad hade du själv valt?
Att lägga på masken, leka duktig och inte säga emot, bara hålla med och göra allt man blir tillsagd..

eller vara dig själv, säga ifrån när du inte håller med, och förlora en person på vägen?
Tror att svaret är ganska självklart! Men så var det inte för mig förut.

Jag har förstått nu.

Min bild av pappa var förskönad, och jag ångrar att jag blev så arg på mamma

när hon egentligen bara ville skydda mig/oss från att bli sårade, IGEN!

Stanna inte kvar i en relation för att du känner att du måste.

Stanna kvar för att du vill och för att du mår bra av den!

Det är mitt tips till dig idag!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...