Det har hänt sjukt mycket sen sist jag skrev

men tänker inte bomba er med ett inlägg långt som bibeln med alla händelser

utan tänker skriva om händelserna i olika inlägg så det blir mindre rörigt för er!

Jag börjar med att berätta om rubriken.

Om du läst min blogg förut, följt mig på instagram eller har mig på facebook,

så vet du att jag självskadat sen jag var tolv och nu försöker jag sluta med hjälp av The Butterfly Project,

kommer berätta mer om det i nästa inlägg.

Då berättar jag lite mer om just mitt självskadande och annat som hör till.

I oktober förra året så bad en kompis mig att ta emot en omålad tavla.

På det skulle jag rita en stor fjäril för kampen mot mitt självskadande.

Sen, när den var klar, så skulle han köpa den av mig.

Jag tackade för att han visar så tydligt hur mycket han stöttar mig i kampen och tog hem den vita tavlan.

Jag började på den direkt, och samma kväll syntes en stor blyertsritad fjäril i mitten av tavlan.

Och sakta men säkert fylldes både den och bakgrunden med färg.

Var gång jag mådde dåligt och kände att jag ville skada mig så satte jag mig vid tavlan och målade på den,

med hög musik i bakgrunden. Jag älskade det!!

I december blev tavlan klar och jag för första gången på väldigt länge så kände jag mig stolt över något jag gjort helt själv! Den känslan är så skön!

Jag har självskadat en gång efter det.. Och jag ångrar det något enormt! Jag mådde ännu sämre efter jag skadat mig.. så jag kastade allt jag använde och har inte skadat sen dess.. Jag tror det är en månad sen dess. Och det känns bra!!

Jag är så glad att jag har personer i mitt liv (väldigt få dock) som jag kan öppna mig för till 100% och som jag vet bryr sig om mig och inte pratar rundor om det jag sagt,

Tack så mycket till er, ni är underbara!!

Men även om jag har folk som lyssnar nu, så har det funnits perioder i mitt liv då jag mått extremt dåligt men inte kunnat vända mig till någon för att lätta mitt hjärta och få ut lite smärta..

Så jag vet hur det känns att känna sig ensam.. osynlig..

Jag vet inte vem du är.. du som läser detta.. men om det är så att du inte har någon att prata med.. så finns jag.

Jag vet att det kanske känns dumt att öppna sig och berätta om känsliga saker för någon man inte känner..

Men det kan vara bra!

Jag pratar inte om det andra berättar för mig, och vill du inte berätta vem du är så är det helt okej att vara anonym! Huvudsaken är att du inte bär en ryggsäck full med bekymmer helt själv..

Så behövs det så är det bara att skriva!

Tack för du tog dig tid att läsa, det kommer mer om du vill fortsätta läsa om mig, mitt turbulenta  liv

med allt vad det innebär!

Ta hand om dig, kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...