Jag är självskadare.

det är inget jag kan hjälpa och jag kommer heller aldrig kunna bli helt frisk ifrån det.

ingen annan kan göra så att jag blir frisk,

utan det är jag som måste kämpa för att kunna stå emot, och det gör jag.

jag kämpar varje dag för att hålla mig borta från självkritiska tankar, för jag vet vad de gör med mig.
Det är tankarna som får mig att må dåligt, och de är då jag skadar mig själv.

Jag vet vad många tycker och tänker om självskadare..

...uppmärksamhetshoror... det är bara ett av orden man kan få höra.

Oftast är det inte så... oftast är det så jävla mycket värre..

Tyvärr.. och jag måste säga tyvärr.. så är det oftast så mycket djupare problem än att man suktar efter att

få vara i rampljuset - få uppmärksamhet..

Det är inte alla självskadare som kan prata om det.. för att det är så svårt att sätta ord på hur man verkligen känner så att den som inte själv varit i en liknande situation ska förstå.

Alla har de så olika.

Självskadande är inte bara att man skadar sig med vassa föremål, utan det gäller även bl.a bulimi och anorexi.

Man kan inte ta för givet att man vet varför alla skadar sig, bara genom att få höra EN självskadares historia.

Jag fick en fråga idag av en kille. Han undrade vad jag var rädd för..

Det första som kom upp i mitt huvud var att jag var rädd att såra min syster...

Det andra som kom upp i huvudet var att förlora någon som jag träffar.. en vän eller någon i familjen..

Sen kom jag på vad jag är mest rädd för.

Jag är rädd för mig själv..

Jag är rädd för mig själv.. för att jag vet vad jag är kapabel till.

Jag mår bra nu, jag har fina vänner, en bra relation till min familj, och jag har en underbar pojkvän.

Och imorgon är det sommarlov!

Jag mår bra nu, men jag vet hur snabbt det kan ändras - och det beror inte på dem i min omgivning.

Det beror på mig och min syn på mig själv.

Jag har varit självskadefri i lite mer än 6,5 månad..

och jag fortsätter kämpa, för jag vet hur jobbigt det är att vara fast i självskadeträsket..

Jag fortsätter kämpa... för jag vill inte falla dit igen.

 

Thessan

16 juni 2012 09:06

fin blogg du har

http://amigurumiblogg.bloggplatsen.se

Johanna

16 juni 2012 14:33

Tack så mycket!

 

Wilhelm

16 juni 2012 16:03

Ifall du behöver snacka kan du alltid prata med mig, ifall det kan hindra dig från att förstöra din vackra kropp så ställer jag alltid upp!

Johanna

18 juni 2012 09:42

Jag behöver inte prata för tillfället, men tack så mycket!

Jag finns för dig oxå och det hoppas jag du vet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...