17 nov 2011_ :

Det enda som finns i mitt huvud just nu är depp.

Emotionella tankar, all the time. 
fråga om hjälp är inte lönt, det blir bara fel ändå.
att vända sig till de som sagt att de finns för mig, det kan jag glömma för det var bara ord.
Ord för att de skulle veta att jag fortfarande kommer finnas för dom.

Jag vill finnas för andra, för då gör jag kanske lite nytta, och jag glömmer min egen skit.

Värst är kvällarna och nätterna, då jag är helt själv.
Vaken kan jag ligga och vrida och vända på mig för att desperat försöka somna. Meningslöst.

Tankarna finns där så fort jag lägger mig. De kommer som en chock, och jag pallar inte trycket.
Att ständigt vara rädd för att detta är mitt öde, att gå o lägga mig själv var kväll...

är något av det värsta som finns... 

Jag är rädd.. rädd för mina egna tankar..

för jag vet vad som kan hända om tankarna går över till handling.