Jag hoppar ständigt mellan tanken att ta alla jobb jag kan få - bara för att kunna få rullning på livet och kunna flytta hemifrån... till tanken att börja plugga halvtid till hösten. 

Som det ser ut nu så har jag bara samlat gymnasiebetyg, och jag vill kunna säga "jag klarade gymnasiet"! 
Där är en del ämnen kvar, och jag började så smått att ta tag i det jag missat, i januari 2017 och gick terminen ut. 
Jag gick 50% och blev klar med svenska 3 och religion 1. Tyvärr klarade jag inte matte 2 och kämpade även med den under höstterminen. Tyvärr var jag såpass dålig psykiskt pga allt som hänt under sommaren att allt brast för mig och blev sjukskriven. Jag hade också påbörjat privatjuridik, som jag tyckte det var väldigt intressant, men det kvittar. Jag kunde inte. 

Så målet hade ju varit att kunna gå tillbaka till skolan och klara matte 2 först och främst. Jag skulle också vilja komplettera resterande av de ämnen jag inte blev klar med. Utöver det vill jag faktiskt prova på privatjuridik igen. Det är bra kunskap, och jag tycker faktiskt att man borde ha den kursen oavsett vilken utbildning man går i gymnasiet. Jag var bara med i ungefär en månad, men jag fick lära mig sådant som jag tycker ALLA borde veta och faktiskt kan ha nytta av. 

En annan sak som jag tror alla skulle behöva, eller iallafall de som känner att de vill ha koll på vart deras pengar hamnar, är en KASSABOK! 

NU lät jag gammal, men jag har faktiskt börjat att skriva i kassabok. 
Jag har märkt att pengar bara "försvinner" och jag vet inte på vad. Jag kan inte riktigt säga med säkerhet vad jag köpt under en månad. 
Så nu ger jag detta en chans. Så jag skriver ner var/vad jag handlat och hur mycket det kostat, oavsett om jag betalar med kort eller kontanter. Jag skriver också ner hur mycket pengar jag får in. 

När mars är över så ska jag kolla igenom vad jag handlat och faktiskt räkna ihop hur mycket onödigt skit jag köper. Kanske blir det ett wake-up-call? 
Jag har ju trots allt inte hur mycket pengar som helst och borde hålla i det jag har. 

Tyvärr är det ju så att jag har olika beroenden, men också tankesätt, som faktiskt kostar mig ganska så mycket. 

Nocco är något som jag blivit beroende av. Jag tycker de är så otroligt goda! (sen är där ju koffein i också)
Jag har börjat gå till ett café där jag möter upp vänner, dricker kaffe och bara snackar skit. Visserligen är kaffet billigt, och jag köper ytterst sällan någon kaka eller bulle, men det blir utgifter ändå! Men jag tycker det är så himla mysigt. Jag mår bra av det. Verkligen JÄTTEBRA! Och då känner jag att det är värt de där pengarna. Så, med kassaboken i hand i slutet av månaden, så hoppas jag faktiskt att jag inte får ångest av slutsumman, utan snarare känner att jag kan leva med den "onödiga" utgiften.
Dessa stunderna är något jag värdesätter högt, och det hade varit tråkigt om jag fått ångest av det senare. 

Jag börjar ju dessutom betala av mina privata skulder, och det känns så skönt. Längtar tills jag är helt skuldfri. Förhoppningsvis kan jag bli av med två skulder redan nästa månad, men jag är helt säker på att jag iallafall lyckas betala av en - ett litet men betydelsefullt steg framåt!

Jag vet att jag bara skriver på, och att det ibland blir lite rörigt. 
Jag är också fullt medveten om att jag ibland kan vara "lite för ärlig" som några i min omgivning så snällt uttryckt det. Men jag anser att vi måste börja prata om sådant som svider lite. 
Där finns inte en enda människa som vill ha skulder. Där finns inte en enda människa som vill må dåligt, oroa sig för framtiden eller känna att man inte kan göra sådant som man genuint mår bra av pga ekonomiska svårigheter... 
Vi kan inte leva i det tysta. Ut med språket och visa andra (och samtidigt dig själv) att vi inte är ensamma om ett problem. 
Hur pinsamt/jobbigt det än känns, och hur fruktansvärt detta än låter.. så kan jag lova dig att någon annan med all säkerhet har varit med om någonting liknande och kan relatera till dina tankar och känslor.

En annan sak som är otroligt jobbigt nu.. och som skrämmer mig en del är att jag fått smärtor i mitt ena bröst. 
Jag kan inte hjälpa det, men min första tanke är Cancer.

Jag tycker inte att det är så himla konstigt egentligen. 
Jag har släktingar som haft cancer. Några har överlevt kampen, andra har förlorat den.
Cancer skrämmer mig. Den visar inte hänsyn. Den bara attackerar i syfte om att döda. Så ser jag det iallafall.
Sen å andra sidan säger många att man inte känner av bröstcancer, och jag får ju skitont emellanåt.. men ändå! 
Så på måndag ska jag till vårdcentralen och då ska en lyckligt lottad få ta på mitt bröst och faktiskt få lön för det hahaha. ( dåligt skämt, men man får lov att skämta på sin egen bekostnad )

Den här smärtan är väldigt konstig! Jag har inte ont när jag sitter, ligger eller står. Jag har heller inte speciellt ont när jag känner på bröstet, men om jag lutar mig framåt så får jag så sjukt ont! Det är som ett hugg, och smärtan är såpass intensiv att jag blir illamående och svimfärdig. 
Så.. nu får vi hoppas på att det inte är något allvarligt, men att de hittar vad det är om det är något som är eller kan bli allvarligt.

Vi kan göra skillnad, men då måste vi ta ett steg framåt...

och första steget är att prata!

Halva veckan har gått och idag står det inte mycket på schemat, men det betyder såklart inte att jag inte kan vara helt slut ikväll haha. 
Vissa dagar är jobbigare än andra, och när jag dessutom känner att sjukdom är påväg så blir det allt lite jobbigare. Jag hoppas inte det är någon influensa för det orkar jag verkligen inte med nu! Det började i måndags kväll..
Är tung i kroppen, har ont i huvudet och halsen, och totalstopp i näsan.
Lillasyster ligger dessutom nedbäddad och har gjort det i snart en vecka, så skulle inte förvåna mig om hon har smittat mig. Även mamma började känna av det, så hela familjen ligger väl sjuka när helgen kommer.. wooho.. 

Trodde jag skulle må lite bättre efter att jag hade ätit frukost, men nej.. Vill bara lägga mig i sängen igen.. Bara en stund så man får upp värmen.. Men det brukar oftast inte bli så.. Risken är större att jag lägger mig, somnar.. och när jag sen vaknar igen så är hela dagen förstörd..

Nej, det får bli att klä på sig, ut med hunden och starta denna onsdag!

Hej.. 

Det händer mycket just nu, och jag kan inte berätta om det. 
Jag vet att det är nästan elakt att skriva såhär, då det troligtvis väcker nyfikenhet. 

Jag har suttit och skrivit detta inlägget flera gånger, men snabbt raderat allt igen för att jag inte vet om jag faktiskt ska skriva detta eller inte. 
Men jag har valt att ha en ärlig blogg. Jag har läsare och visningar var dag, även de dagar jag inte lagt upp någonting.

Ni förtjänar att veta att någonting händer, även om jag inte kan gå in på några som helst detaljer. Ni som följer mig på instagram och snapchat såg detta redan igår, och även där var jag väldigt noga med att inte ge några som helst detaljer. Förlåt för att jag oroat några av er, men tack för att ni visade att ni bryr er! Jag hade massor av sms, missade samtal, oöppnade snap:ar, och dessutom var där två underbara individer som faktiskt kom hem till mig bara för att kolla att jag var okej och se till att jag inte var ensam. Ni är underbara och jag är extremt tacksam!!

Jag kommer att berätta såfort jag kan. Såfort jag så neutralt som möjligt kan skriva om detta. Såfort det inte kan användas emot mig.

Just nu känns det som en omöjlighet. Jag är alldeles för ledsen, för skör, för att kunna göra det. 

Nu vet ni iallfall, att det är saker på gång som inte är bra alls. 

Jag är glad att jag har personer i mitt liv som stöttar mig även om många inte vet vad det handlar om överhuvudtaget. Vissa vet lite, men för mitt eget bästa måste jag hålla tyst om i princip allt, även om jag egentligen bara vill skrika ut det och få hela världen att höra hur jävla orättvist livet kan vara ibland. 

Jag har iallafall försökt göra det bästa utav situationen och har därför suttit med några kompisar idag, druckit kaffe och bara snackar skit. De kunde få mig att skratta trots att min värld känns upp och ner, och det är jag så tacksam över. 

Jag hoppas verkligen att jag får åka pulka idag! Har ännu inte kommit iväg, och nu börjar det dessutom bli varmare så jag är rädd att det är försent. MEN, jag håller tummarna. Det hade varit skönt att få komma bort lite. Inte behöva tänka och bara finnas i nuet. 

Mest av allt hade jag velat sätta mig på ett plan och försvinna bort en vecka (eller ett år), till värmen och solen. 

Visst har vi sol här idag, men jag skulle inte rekommendera någon till att dra på sig badkläder och lägga sig någonstans utomhus. Lite för kallt för det hahah. 

Ännu en tanke, på tal om något helt annat. 
Jag har funderingar på att skriva lite på boken. Det står ju på min bucketlist, men jag vill inte tvinga fram det. Jag måste ha feeling, annars blir det skit. 
Har också lite funderingar på att köra igång med noveller igen, men det var så längesedan och jag får känslan av att jag tappat hur man gör. Det är nog därför jag inte ger det en andra chans. 

Jag ber om ursäkt för ett rörigt inlägg,
Ni är så bra

Min enda lediga dag denna veckan, och än har jag inte hunnit med något av det jag faktiskt velat göra mest av allt haha.. typiskt mig. Likadant var gång känns det som.. Tragiskt men sant.

Jag ställde larm för att komma upp i tid, men var så trött, och dessutom frös jag, så låg kvar i sängen och somnade såklart om.. Vaknade 1,5 timme senare och då vaknade jag på helt fel sida! Stressen kickade in och jag blev så himla irriterad! Men vad skulle jag stressa över egentligen? Jag har HELA dagen på mig att göra precis vad jag vill! 

Fast.. nu var det ju så att jag redan dagen innan hade föreställt mig hur dagen skulle bli, och såg verkligen fram emot det! 

Skulle gå upp när klockan ringde.. ut med Ina och sen äta frukost. En snabb dusch för att sen klä på mig varmt från topp till tå, ut i bilen och åka till en stor backe några mil härifrån för att ÅKA PULKA!! Efter några timmars åkning så skulle jag handla på vägen hem för att sedan göra en god lunch/tidig middag. Allt var verkligen planerat. MEN jag somnade om, och när jag väl tittade ut så såg jag att det fortfarande snöade. På radion varnade de för fler och fler olyckor och stopp i trafiken. Så... Det blir nog ingen pulkaåkning idag heller. Typiskt.. 

MEN jag och Ina passade på att gå ut och mata gässen (och fiskmåsarna...) i parken när solen tittade fram, så himla mysigt! Fast.. jag tror Ina åt hälften av brödet haha.

Nu är klockan snart 15 och det är dags att äta något. Sen får jag ta och komma på vad jag ska göra.. Kanske ska dra på mig alla kläder och gå ut och fota lite? Men det är så himla jobbigt att gå i all snö!! Får så himla ont i benen och fötterna..Vet att det beror på skorna och att jag inte kan knyta dom ordentligt, men jag har inte råd att köpa nya nu.. kanske kan köpa ett par nya när jag får pengar nästa gång, och det är väl i mitten på denna månaden. 

Det är fan inte kul att leva på försörjningsstöd.. Fy... MEN man får lära sig att prioritera, och om man inte tänker på det innan man köper något, så känner man absolut av det efteråt.. 

Är det inte helt sjukt att det redan är mars månad??? 

Tiden går ju så himla fort! 

Tiden går så himla fort nu! Veckorna bara flyger förbi och det känns som att jag inte riktigt hinner med och för det mesta står still - men ack nej! För var vecka som går så inser jag hur mycket jag faktiskt gör. Kanske inte jätteviktiga saker hela tiden, men jag ligger inte kvar i sängen hela dagarna, - bara det är värt att fira med tårta!

Så, nu till annat! 

Jag har färgat mitt hår grönt, och wow vilket snökaos vi fick här i hålan igår! Det höll i sig hela dagen, och även idag har det snöat en hel del. Ännu en gång har de gått ut på radio och sociala medier och varnat för ännu mer snö. 

Så fram med stor jacka, tjocka strumpor, underställ och SJÄLVKLART vantar och mössa som är fluffigare än fluffigast! Jag skulle väl vilja kalla det vantar och mössa i extrem fejkpäls - men fluff låter mysigare! 
Med facit i hand skulle jag nog inte uttryckt mig som jag gjort. "antingen kan de snöa ordentligt eller så kan det lika bra vara så". Men visst har det varit kul än så länge, och väldigt mysigt! 
Nu den senaste tiden har jag varit ganska mycket med mina vänner, och vi hamnar ofta på ett bageri som också har ett litet Café. Där brukar vi sitta och dricka kaffe och bara snacka skit. Hur mysigt som helst, och det är precis det man behöver under dessa perioderna. Fina människor runtomkring sig, varma drycker och mysiga kläder. 

Ina tycker snö är jättekul, och hon bara springer rundor med nosen ner i marken och leker plogbil.  Idag passade jag på att ta lite bilder när jag och lillasyster gick ut med Ina vid ett-tiden. Då är det såpass ljust ute att det faktiskt finns en stor chans för att kunna få till lite nya favoritbilder att sätta in i mitt album för 2018.

NU, dags för den stora nyheten!! 
För ett tag sedan var jag på en typ av intervju. Beroende på vad som bestämdes under detta mötet så kunde jag faktiskt ha en chans att få en dröm att slå i uppfyllelse!

Mötet handlade om min passion för att skriva. De två personerna jag träffade var väldigt imponerade över mitt sätt att skriva och vill ha med mig i deras gäng, och jag kan inte säga annat än jag mer än gärna vill vara en av dom! 

I slutet av mötet frågade jag en av dom jag haft möte med om det var okej att jag skrev om mötet och den stora nyheten här på bloggen och det var det! Men med tanke på löften jag fått innan som inte kunnat hållas, så har jag alltså på grund av tidigare erfarenheter valt att INTE berätta förrän jag har svart på vitt att detta faktiskt händer.

Idag fick jag se med egna ögon att detta faktiskt händer, och nu är jag officiellt en INSPIRATÖR och en i gänget av Unga Vuxna Trelleborg!! Detta är helt otroligt! 

På fredag ska jag på ännu ett möte och jag kommer självklart hålla er uppdaterade! Detta är ju ett steg närmre min dröm... Att jag, bara på grund av, och med hjälp av mitt liv, mina erfarenheter, min historia och mitt sätt att skriva, kan komma någonstans känns nästan overkligt! 

Om ni känner för det så kan ni gå in på hemsidan för Unga Vuxna Trelleborg och kika på bland annat min och de andra inspiratörernas presentationer!  ( www.ungavuxnatrelleborg.nu ) 

Imorgon har jag en såkallad "fridag". Att jag dvs inte har ett enda möte att gå på och kan göra vad jag vill haha.. Så tanken är att om vädret tillåter så ska jag iväg och åka pulka! 

Köpte nya mys-strumpor idag och jag har en känsla att de kommer vara välbehövda imorgon efter några timmar ute i snö och kyla! 

Längtar som tusan! 
Men vad längtar man mest till egentligen? Att vara ute bland all snö och åka pulka, känna kylan bita i kinderna och få tillbaka barnasinnet? Eller att komma hem, nerkyld trött och hungrig, dra på sig mysiga och torra kläder, göra varm oboy och äta ostmackor? 

hm... Det är nog kombinationen, tror jag! 

Tycker ni om vinter och snö?

Här under kan ni se lite bilder, bland annat från igår & idag - vårt fina vinterland!

Puss & kram!

Ina i snön, 28 feb 

Fluffmössa, Fluffvantar och nyfärgat hår , 27 feb 

Ina, 28 feb 

Myser i fönstret , 28  feb 

Får ju inte glömma bort att visa denna otroligt vackra bukett som jag fick av en väldigt nära vän!
Happy Vaginas Day,  (alla hjärtans dag) 14 feb

Det finns många anledningar till varför jag inte skrivit på ett bra tag. En av dom är att jag inte kunnat. Det har inte kommit ut något bra och då kändes det bättre att vänta tills jag faktiskt hade något att skriva om som kunde bli en bra text.
En annan anledning är att jag inte längre är tillsammans med killen som jag vart med i nästan 4 år. Det gick inte längre. Vi har gått igenom himmel och helvete tillsammans, och jag är tacksam över den tiden vi hade. Jag har lärt mig otroligt mycket som jag kommer ha användning för i framtiden, och kan därför inte ångra någonting. Det enda jag skulle vilja ändra är att vi inte borde gått tillbaka till varandra så många gånger. Efter första uppbrottet skulle vi hållt oss ifrån varandra.
Visst låter det som att jag säger emot mig själv? Låt mig förklara.
Ni vet den där gränsen man har i ett förhållande. Man sätter en gräns och skulle man gå över den så gör man slut.
Den där gränsen har vi gått över.. sänkt.. gått över.. sänkt.. gått över.. ja, ni förstår.
Så nästan allt det jag tycker är oacceptabelt i ett förhållande har vi redan gjort. Till sist finns det inget kvar utom tomma löften, irritation och ett fast grepp om varandra.
Vi sa alltid att det skulle vara vi för evigt. Att allt skulle bli bra och vi skulle bli lyckliga. Men det stämde inte. Inget av det.
Visst blev det bättre... de första veckorna efter att vi blivit tillsammans igen. Men sen gick allt åt helvete igen. Och man ville ju hålla hoppet uppe! Man ville att det skulle bli bra, men det fanns alltid en röst i bakhuvudet som sa åt en att inte hoppas.. för snart skulle det bli skit igen. Och även det kan ha varit en anledning till att det var skit.
Så det blev inte bra. Vi blev inte lyckliga. Och det kan därför inte vara vi för evigt.

Nästa vecka hämtar han sina saker, sen är alla banden brutna. Det känns skönt, men samtidigt är det ju såklart jobbigt!
Jag är rädd för vad han ska säga.. jag är rädd att han ska bli ledsen, eller vara otrevlig. Jag menar inte att han är så. Men jag vill göra detta så smärtfritt som möjligt.

Jag är tacksam för mina nära och kära som finns vid min sida, oavsett om det är jobbigt eller inte. De bara.. finns där, och jag kunde inte önska mig något annat. Det är precis det jag behöver... veta att jag har människor som lyssnar när jag behöver prata av mig, men också VILL träffa mig utan någon speciell anledning.
Jag är också så glad att jag har Ina. Hon är värd mer än allt annat i denna världen.
Sedan det tog slut har jag somnat och vaknat med Ina vid min sida i sängen. Hon är bara bäst den där hunden!

Veckan som kommer är smockfull med grejer som jag ska/måste göra. Där är ETT möte som jag ser fram emot mest av allt, men jag kan inte skriva om det än eftersom jag inte vet hur det blir! Men OM jag tar hem detta och allt går som det ska så har jag uppfyllt en dröm!

För att avsluta detta eventuellt röriga inlägg så vill jag berätta att jag mår bra! Jag mår VÄLDIGT bra, och känner att jag äntligen kan andas ut och ha fullt fokus på mig själv. Det har varit så mycket kaos i mitt liv och nu känner jag av lugnet väldigt starkt - men det är skönt, och jag har verkligen behövt det!!

Vilken lång lördag natt!
Var inte hemma förrän vid halv fem imorse, vilket resulterade till att jag både vaknade alltför sent och att jag var helt slut!

Jag mår verkligen inte bra av att vara vaken så länge.. 

Så det blev inte mycket gjort denna dagen heller!
Kollade fifty shades darker.. jag diggar de där filmerna! Inte för att den består av 88% porrmaterial, utan pga storyn.
Jag gillar den sortens film. Lite genant att jag suttit och längtat tills 2an skulle komma ut, när det är tredje filmen som snart går på bio.. Har missat premiären för andra filmen helt och hållet! Men nu fick jag sett den, och den får 4 av 5!

Denna helgen har varit katastrof för min sömn.. så att komma upp och vara på möte klockan 9 imorgon kommer bli en utmaning. MEN jag får skylla mig själv.. 
Hade inte några speciella planer för idag, förutom en. Klockan 19 skulle jag bli hämtad här hemma av min pojkvän. Vi skulle på en DEJT! wiiiho! 

Jag hade stora planer för den här dejten. Jag skulle sminka mig, fixa håret och ta på mig fina kläder. Allt skulle vara PERFEKT! Så redan vid fem började jag göra mig redo. (notera att det brukar ta 15-30 minuter för mig att fixa mig) Så jag gick in i duschen och drog fram allt! Rakhyvel, ansiktsrengöring, skrubb osv osv... Jag till och med borstade tänderna i duschen. Måste säga att det är ett bra tips om man ska spara tid, eller om man vill lära sig att multi-taska hahah!

När pojkvännen kom hit hade jag hunnit byta om tre gånger, sminkat om mig en gång och haft ett hetsigt bråk med mitt hår. 

Resultatet? 

Sminkningen blev min vanliga..

Håret.. Också den vanliga frisyren..

Och klädseln blev leggings och en tråkig stickad tröja. 

De där två timmarna hade jag kunnat lägga på något annat...

MEN dejten var så himla mysig, och maten var kanon!! 

Vi gick till vår favoritrestaurang här i stan, men till skillnad ifrån alla andra gånger så kollade vi faktiskt på menyn en extra gång - och valde något vi aldrig beställt därifrån förut! 

Pojkvännen ville ha schnitzel med pommes, bea och gröna ärtor.
Själv tog jag fläskfile och det ångrar jag inte en sekund! 

Dejten avslutades med att vi delade en marängsviss - som också var super!(om man bortser från att vi bara fick 5 maränger hahah.. snålt!

Sen hade klockan plötsligt blivit NIO! Tiden går fort när man har mycket att prata om.

Vid 22 var det dags att ta Ina på sista rundan för dagen och då valde jag att vi skulle gå en annan runda, och då hittar jag en 50-lapp! 

Jag berättade det för pojkvännen och han tyckte jag skulle göra ett "upphittat"-inlägg och se om jag kunde hitta ägaren, men jag tror inkorgen hade svämmat över då! Eller ja.. kanske inte för en 50-lapp... hahaha!

Med andra ord - en bra söndag!

Jag hoppas er helg har varit kanon!
Kram på er

Vaknade vid 9.30 och såg att jag hade fått en massa mejl. De flesta mejl jag får i min inkorg är ju bara sån skit som man raderar utan att öppna, men där var ETT som stack ut.  "Arbete." stod det i ämnesfältet och det kändes som att mitt hjärta både stannade och slog dubbla slag på samma gång! 

Killen som mejlat ville att jag skulle kontakta honom om jag var intresserad av ett möte då han har planer på att anställa, och självklart ringde jag upp honom! 

Jag har inte mycket kunskaper inom yrket, men har lite erfarenhet då jag hjälp till inom just detta området några gånger tidigare, så nästa vecka ska jag på ARBETSINTERVJU!!!!! 

Helt galet! Jag har inte skickat in en intresseansökan till honom. HAN hittade MIG på arbetsförmedlingens hemsida och fastnat för MIN profil! 

Trots att jag inte har utbilding eller mycket erfarenhet, och dessutom inte har körkort, så vill han träffa mig! 

Jag försöker att inte ha för stora förhoppningar - då blir man oftast besviken, men jag fick ändå en gnutta hopp! 

Man behöver nog de här små framstegen, eller bekräftelserna på att den tid man lägger ner - på sådant som ofta känns totalt meningslöst - faktiskt ger resultat, även om man kanske inte når hela vägen fram alltid. 

Klockan 11 hade jag en tid hos ungdomsmottagningen för efterkoll av spiralen.

Har haft lite problem med den (trodde jag iallafall), men det visade sig vara på grund av något helt annat.

Jag har känt av smärtor och i princip inte kunna fullborda vaginalt sex på snart ett halvår. Det har gjort så fruktansvärt ont att jag vid några tillfällen faktiskt brutit ihop och börjat gråta.

Dels för att det gjort fruktiansvärt ont (såklart!) men också på grund av att det känt så himla jobbigt att inte kunna tillfredsställa mig själv och min pojkvän på alla de sätt jag vill utan att vi istället måste avbryta för att jag inte klarat av det. 

Iallafall! Jag berättade detta och kvinnan på ungdomsmott förstod min frustration och menade på att det inte är konstigt att jag fortsätter ha ont när jag inte bara får ont av själva sexet utan också för att jag inte kan slappna av - då jag är fullt medveten om att DET KOMMER GÖRA ONT! 

Efter att vi pratat en stund och tagit graviditetstest (negativt) så var det dags för undersökningen.

Kan ju säga att jag inte riktigt sett fram emot att ligga med benen i vädret och låta någon studera min pussylago, men jag har heller aldrig fått ont av en undersökning så det är inget ångestmoment för mig.

Spiralen satt som tur var jättebra och den kunde inte vara problemet till min smärta under vaginalt samlag, MEN hon såg rodnat och typ ärr... Hon sa några konstiga ord som jag inte kunnat lägga på minnet, men hon kunde beskriva det som "friktionssår" som börjat läka. Jag har alltså fått brännmärke efter sex hahaha! 

Nu låter det som att sex är min huvudsyssla, men så är det knappast! Men jag har inte hunnit läka och blivit av med rodnaderna helt mellan gångerna. 

Fick med mig kondomer och en jäääkla massa glidmedel därifrån. ( "om ni får feeling" sa hon hahaha)

Pojkvännen satt i väntrummet medan jag var inne och undersöktes och han bara skratta när jag själv mellan allt skrattande berättade vad hon sagt. 

Sååå.. Nu får jag inte ha vaginalt samlag på ett tag. Jag har fått sexförbud haha! 

Det jag egentligen ville få fram med att berätta något såhär pass privat är att jag vill informera och samtidigt uppmuntra de som har små eller stora problem med pussylago, penisen, p-medel eller sexlivet, att kolla upp samt prata om det!

Det är viktigt!

Problem, svårigheter och frågor är inget att skämmas över, och det är bättre att veta än att undra. 

Jag tycker inte det är varken kul, mysigt, spännande eller skönt att göra gyn-undersökning, men hade jag inte gjort det så hade jag aldrig fått veta anledningen till mina smärtor, och inte heller fått den hjälp och vägledningen som jag behöver för att bli bra igen! 

Do it, for you!

Trevlig helg på er, kram!