Hej.. 
Vart ska man börja? 
Jag suger på att uppdatera, med all rätt.
Det är så mycket bollar i luften att jag knappt kan tänka. 
Jag minns inte ens vad jag skrev om senast.. men det var i somras iallafall..

Ja.. det har hänt en del. 
Jag är numera bosatt 5 timmar ifrån min hemstad.
Det var ett stort steg, det var lite läskigt men å andra sidan var det just detta jag ville. Jag ville inte ha ett distansförhållande, och med tanke på att Pontus hade jobb här och jag gick en distansutbildning så var det ett enkelt val. Jag packade det nödvändigaste och plötsligt skapades ett nytt kapitel i mitt liv. Ett som inte innefattade Trelleborg/Skåne. 
Självklart så saknar jag min familj, men att bo kvar i Trelleborg var inte hållbart. Jag kände mig inte trygg där och visste aldrig vem som verkligen var min vän. Så valet mellan att Pontus skulle flytta ner eller jag flytta upp var inte svårt.
Jag insåg också ganska snabbt vem som faktiskt var äkta vänner.
De har jag kontakt med fortfarande, och resten.. ja.. what to say? 

Så.. tynger det mig att jag knappt har kontakt med någon av de jag umgicks med? 
Nej. 
Javisst trodde jag att åtminstone några av dom skulle vara vänner resten av mitt liv. Men nej, med facit i hand vill jag inte ha med dom att göra. 

Jag kan inte prata om det, men i vissa fall måste man välja sida. Och de som inte valde min i detta fallet är inga människor jag kan ha i mitt liv. Jag försökte, men det gick inte - för min del. 

Så.. nog om det! 
Hur ser livet ut idag? 
Kämpigt. Väldigt väldigt kämpigt. Men allt löser sig, säger dom. Och då får man lita på det! 
Vi söker lägenhet och jag har fått ett vikariat på en restaurang. Jag trivs verkligen jättebra på mitt jobb, men tack vare detta jävla Corona-viruset så har jag fått nytt schema med färre timmar. Detta för att de ska slippa be anställda att gå. Nu får alla åtminstone några timmar, och det får man vara glad för! 
Jag undrar dock hur länge vi kommer kunna ha restaurangen öppen.. Det är inte många kunder och som det ser ut så kommer vi troligtvis inte kunna ha öppet i den utsträckning vi har nu. 

Visst känns det deppigt? haha.. Det är lite deppigt. 

Jag saknar Ina. Hon är kvar nere hos mamma tills jag och Pontus hittat eget boende. 
Katten Roffe har blivit alltmer närgången och numera ligger han i sängen, gärna så nära som möjligt.. på. min sida. Mysigt för det mesta men fyfan asså.. Saknar min gamla tant.. min fina Ina Ballerina.. 

Jag får uppdatering om hur hon har det, bilder och filmer och vad hon gör - varje dag. Det är en trygghet i sig. Jag ser att hon mår bra. Jag ser också att hon blivit lite mer grå.. och det skrämmer mig. Jag förlorar så mycket tid med henne att jag blir gråtfärdig. Men det är som det är. Hon kan inte vara här pga allergi. Jag kan inte åka ner pga jobb och viruset, så det fåår helt enkelt fortsätta vara såhär ett tag till. Men jag kämpar var dag för att jag ska kunna få ha henne hos mig så snart det bara går. 
Hon fyller 10 år snart.. Tänk att jag haft henne i snart FYRA år! Hur kan tiden gå så fort?! Jag minns dagen då jag hämtade henne. Jag minns hur orolig hon var. Hon gnydde och ville vara så nära det bara gick, vilket slutade med att jag hade henne kloss intill mig. Hon saknade nog Jozzan, pappas andra hund. De låg alltid intill varandra och sov. Nu var allt nytt. Lukter, hem, ljud.. Klart man blir lite nervös, men hon klarade allting galant och snart trodde hon sig äga hela staden haha.

Usch.. NU SAKNAR JAG HENNE ÄNNU MER! 

Vad finns det mer att berätta... JO, vi får ju köra en update på det här med epilepsin och den jävla spiralen!

Som många vet så har jag haft MEGA-problem med just spiral så himla länge. Men det var ju det enda p-medel som inte krockade/slogs ut i samband med min EP-medicin. Så.. Jag satte in en spiral för några år sedan.. tre kanske? Jag höll ut i ett år, sen insåg jag att det var ohållbart då jag hade återkommande smärtor som näst intill paralyserade mig. Jag kunde verkligen inte röra mig när jag hade så ont. Svetten rann av mig och tårarna sprutade. Minst två gånger har jag ringt 112 och bett om en ambulans efter att ha pratat med 1177 som i princip gav mig order att ringa. Men blev inte tagen på allvar. 
Jag var inne på Malmö kk:s akutmottagning samt akuten i Ystad. I malmö gjorde de ingenting men i Ystad togs jag på allvar och där fann de en cysta som delvis kunde vara anledning till varför jag hade ont. 
Jag bestämde mig för att ta ut spiralen och vände mig till en barnmorskmottagning. Det gick så snabbt att jag knappt hann reagera. Upp i den jävla stolen, och mellan mina särade ben såg man ett huvud och en tång längre än min framtid. tror inte det tod två sekunder ens, sen var den ute och "så, nu var det klart! Vill du se den?". Jag hann inte säga nej utan fick ju se den jäveln iallafall. Tänk vad mycket skit den ställt till med. Fyfan. 

Skulle jag lära mig någonting utan detta?.. Nope. Snart var jag tillbaka och då valde de att sätta in en mindre spiral som inte skulle göra ont. Jo.. tjena. 

I slutet på november träffade jag min neurolog och bad honom att hitta en annan EP-medicin så jag kunde få ta ut spiralen.. Det var inte hållbart. 
Han hittade en och jag började trappa ner min dåvarande och trappa upp min nuvarande. Detta tog 6 veckor och den 11 februari tog jag ut min spiral. Aldrig igen! 
Nu vet jag att spiral inte är mitt enda alternativ, och då är spiralen inte med i kategorin längre. Som sagt.. aldrig igen! 

Idag kom min mens och det betyder att min cykel ska vara som vanligt igen. Det tog lite tid för kroppen att återhämta sig efter spiralen. Mensen var sen men nu är den här haha.. nice... eller inte. men ja, ni fattar vad jag menar!

Imorgon är det dags att jobba igen, 12-18, och i helgen har jag "stängningspass". Vilket betyder städ, städ, städ nu under Corona-time. Det är inte alls mycket kunder, och speciellt inte på kvällar, så man kan ta god tid på sig att städa och förbereda inför morgondagen. 

Jag har haft ett stängningspass innan och jag tyckte det kändes väldigt bra. Det kommer finnas mer att göra när allt återgår till det normala igen. Vi har ju inte buffé nu, så två moment försvinner från "to do"-listan. 

Men... jag klagar inte. Jag trivs verkligen så himla bra! 
Jag söker fortfarande jobb. Inte aktivt, men då och då. Jag vill ha ett till jobb där jag går på timmar och kan trycka in lite pass utöver de jag redan har. 
Pengar är aldrig fel, och det är absolut någonting jag vill ha nu. Mer än någonsin förut!

Jag känner att mycket hade blivit bättre med ännu en inkomst, men samtidigt måste jag tänka på mitt mående. 
Jag mår bra nu, men kommer jag klara av stressen att ha två jobb? 

Jag hade nog klarat 50% plus lite extra timmar, men två halvtids hade jag inte klarat. Speciellt inte med tanke på att jag troligtvis hade behövt pendla. 

men... allt löser sig. Det måste det ju! 
Det ska alltid sluta lyckligt. Det är mitt mål! 

Nu är klockan mycket. Så.. stänga ner detta, trycka in choklad i ansiktet och sno värme av Pontus tills det är dags att sova? ... låter som en bra plan!

Byyyye

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...