Nu var det dags igen, ångesten hittade tydligen hit till sist.

Trodde jag skulle få slippa det här ute på "lanned" men ack nej.

Som tur är så är pappa väldigt förstående och känner igen sig i det jag känner, vilket gör det

lättare för både mig och honom.
Jag har dessutom några personer till i mitt liv som jag kan vända mig till när det blir too much.

Ångesten idag är en sådan som jag känt förut, och tyvärr är denna en av de vanligaste jag får.

Idag kom den när jag tänkte på framtiden...

Jag känner sådan otrolig stress och press, men det är inte

bara just det, utan även det här att jag inte vet.

Jag vet inte hur framtiden kommer bli för mig. Och det skrämmer mig något fruktansvärt.

Jag vill flytta hemifrån, få ett fast jobb med bra lön och trevliga kollegor, och min största dröm är att få barn.

Detta är sådant som skrämmer mig, riktigt jävla mycket.

För jag vet ingenting.

Jag vet inte NÄR/OM jag kommer flytta, NÄR/OM jag får jobb, eller NÄR/OM jag kommer få en egen liten familj.

Framtiden för mig är så ostabil och skrämmande att jag seriöst kan brista i gråt helt oförberett. Det kan vara direkt när jag vaknar, när jag ska lägga mig eller bara genom att se någon gå runt med ett barn.

Mitt liv har inte varit som jag förväntat mig, långt ifrån, inte ens i närheten!

Så varför skulle det ändras nu?

Jag trodde högstadiet skulle bli sjukt kul.. det var en pain in the ass fram tills nian.

Jag trodde gymnasiet skulle bli en ny start, det blev snarare en gratis biljett rakt ner i helvetet.

Och jag längtade som fan tills skolan var slut, för då skulle jag slippa skolan och allt skulle bli bra.

Jag skrattar när jag tänker på det, och känner mig så jävla blåst..korkad.

Jag menar inte att allt varit skit, absolut inte, jag har haft roligt också.

Jag har minnen och erfarenheter för livet.

Men fyfan... fyfan vad rädd jag är.

Detta låter antagligen som något överdrivet, well.. varsågod, skratta!

Men för mig, är detta något som på riktigt ger mig en känsla av att jag går sönder inifrån.

Idag har jag varit självskadefri i 3 månader.

Grattis till mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej! Ja, ni är väl vana vid det här laget - att det oftast går väldigt lång tid mellan inläggen. MEN nu har jag en uppdatering att göra. Både angående oss som familj, men också om Elize.   1 oktober flyttade vi äntligen till en större lägen...

  Helt lost på dagarna.. som vanligt haha!  Läkaren ringde mig i torsdags och vi pratade länge angående för- och nackdelar med medicinerna under graviditet. Vi kom tillsammans fram till att det faktiskt är säkrast om jag fortsätter vara mediciner...

Hej! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Dels på grund av att det inte finns tid till det, men mest för att det inte hänt så mycket angående Elize! Sjävklart händer det mycket på så sätt att hon utvecklas och växer både kroppsligt och mentalt...

  Sonden blev vi inte av med.. den fick följa med hem.  Det var inte helt enkelt att se till att Elize inte fick tag i den. Det ska gudarna veta! Det handlar alltså om en halv sekund sen har hon dragit ut den. Och det är egentligen ganska fanta...

  19 februari : Eget rum!                        Allt gick så snabbt. När vi kom till IMV så var de påväg att flytta Elize. Beslutet kom hastigt för personalen                         också. De ringde direkt när de fått reda på att vi skulle få...